Hmmm, jo, fredag kan nog gå för mig: Jag har troligen ett möte den dagen, men det tar nog högst en timme.

Apropå fågelsången, så vill jag säga som så att vi tar det som det faller sig: Om fåglar sjunger inom hörhåll, så ska jag göra mitt bästa för att identifiera dem och kanske berätta lite om fågeln i sådan mån som jag har något att berätta.

Några av högarna får bestigas och andra inte.

Fredag redan? En energivåg att rida på? Vad roligt i så fall! Jag är på (peppar peppar).

Fast det känns som om vi borde ha med oss den där bloggaren Schubbe länkade till; åtminstone känner inte jag "min" stad en tiondel så väl som h*n...

Kikade på väderkartor precis, även om de antagligen inte är speciellt pålitliga så här många dagar före (om någonsin?).
Men fredagen verkar enligt de opålitliga kartorna bjuda på något ostadigt väder medan solen åter tittar fram på lördag.
Så vad sägs om lördag som ett alternativ?

Och det här ska inte vara obehagligt eller krävande för någon av oss så bygg inte en hel höna av...fågelsång nu!
Bara du (och Zombie så klart!) kommer med så är jag glad.
Eventuellt mutistisk men glad. Äsch - jag skriver en lapp sen...

Nu är jag trött på mig själv och min oförmåga att planera så gonatt världen!

Lördag går lika bra för min del.

Men tillräckligt bra känner man sig väl aldrig. Och när man sedan läser den där bloggen...
Måste bara göra saker ändå. Doppa sig i kallvattnet... eller låta planen flyga själv?

Godnatt.

På lördag kan jag bara fram till klockan 17 (eller egentligen 16, så att jag hinner svida om). På söndag är jag fri som fågeln.

En grupp människor ses tysta vandra över heden, genom skogarna och över kullarna. Ingen säger ett knyst på flera timmar. Den enda gången denna totala tystnad bryts är när någon plötsligt utropar "Rödhake!"*, "Bofink!"** eller (men mindre troligt) "Rosenfink!"*** varpå alla tvärnitar och lyssnar febrilt. Sedan sänker sig tystnaden igen.

* Rödhaken hörs ofta sjunga i skymningen, så den kan vi nog få höra.
** Bofinken kan höras sjunga lite närsomhelst ute i skogen, så den kan vi nog få höra upprepade gånger under promenaden.
** Ja, det finns faktiskt en fågel som av människor kallas Rosenfink, men jag har tyvärr aldrig hört den mer än på skiva.

Jag ska kolla lite på kartan, så att vi kanske kan passera ställen där fåglar kan tänkas sjunga, på väg ut mot kungahögarna (ordet får mig alltid att tänka på ett jättelikt dass där kungar sitter på långa rader och dryftar viktiga spörsmål medan de trycker ur sig det dagliga gastronomiska överdådet).

Äh, blandade ihop med Skärfälten. Okej, du cyklade makligt.

Skärfältens golfbana passerade jag.

Ja, bekvämt, utan vidare ansträngning... (enligt SAOB)

Du kanske vill ställa upp som ciceron och visa oss vackra ställen? Allvarligt talat, det var väldigt uppfriskande för mig att få se Hågadalen litet genom dina ögon. Hur less jag än är på andra saker i samma krokar...


Ja. Och man ser det ju så tydligt så fort man sätter sig in det allra minsta.

Politker, tjänstemän och exploatörer utplånar unika spår av ett ställes historia av det enda skälet att ingen av parterna har läst på den. Fast exploatören skulle kunnat få igenom exakt lika mycket plus stämningsvärden som säkert skulle dra in litet pengar de också, bara man hade ruckat på det och detta några meter, vilket det fanns utmärkt plats för.

De ser inte den lediga marken på baksidan där de skulle kunna placera toaletter och souvenirbutik i stället för att bygga sönder själva sevärdheten med en modern blaffa i glas och stål. (Exempel nyligen i Linnéträdgården.)

Uppsala har en hamnfogde (eller hur nu titeln lyder) som försöker skapa en "levande hamn" genom att köra ut rederierna (!) ur den, därför att han själv bara har (eller godtar andras) erfarenheter som flanör och på sin höjd nöjesbåtsägare.

Vad jag skulle gå igång om jag orkade. Och om det inte funnes ännu viktigare saker. Men det är ju så uppenbart att det inte finns tillräckligt många som går igång! Inte ens på det ännu viktigare...
*improduktiv*
*imploderar*

Vilken virrpanna jag är.
Fredag går helt bort för min del eftersom jag precis nu kom på (genom att konsultera väggalmanackan som hänger här bredvid och har så gjort i snart sex månader) att jag jobbar natt mellan torsdag och fredag.
Så fredagen kommer jag tillbringa i koma.

Lördag hade du annat på eftermiddagen, Schueberird. Tror du att du orkar med oss innan dess?
Då antar jag att det bästa är att satsa på en stillsam (?) kungahögspromenad tillika fågelsångslyssning just den dagen.

Staden går ju ingenstans.
Även om jag planerar att stanna kvar om vädret är fint och bete mig allmänt olämpligt tills solen går ned men det slipper ni självfallet bevittna. Och om ni nu mot all förmodan absolut faktiskt vill bevittna och även delta så är ni hjärtligt välkomna!

Förresten kan jag bete mig civiliserat till en början och så kan den som vill avlägsna sig när det börjar gå överstyr. Jag vill nog mest gå runt och hänföras över allt fint jag såg där förra gången men inte riktigt hann ta in då barnen var rätt trötta och ville hem.

Ska jag ta detta i klartext också så jag själv hänger med?

Mitt förslag är:
Kungahögsvandring med fågelinslag lördag 16/7 kl. vadå? till kl. 16.00 (eller tidigare så Shueberird hinner hem och svida om till sitt jättehemliga uppdrag)
Picknic och delvis mutistiskt samkväm någonstans på vägen och allmän eufori över allt det vackra som finns överallt.
**********************

Sedan styr jag kosan mot Uppsala C (eller vad det kan tänkas heta) genom att blunda inför varje ful byggnad och stanna och gapa av hänförelse inför allt från en blyg nunneört mot en vitrappad husfasad till tinnar och torn.
Någonstans i staden kommer jag behöva klä om för att kunna bete mig riktigt opassande till det passande klädsel och sakta men säkert dyka allt djupare ned i ...vad är det jag svamlar om nu igen?

Det blir en sen natt, för att klargöra. Eller det är vad jag hoppas på.


Ja, är ni med?