Jo, tack för omtanken - blixtarna har mattats av något.

Morgonform: Vill krypa i säng. 3h kvar på arbetspasset.

Just nu är jag hungrig, men saknar mat(lagnings)lust Jag går och lägger mig och vilar en stund istället.

Dessutom tror jag att jag har magrat lite på sistone, eftersom mina byxor hänger löst mer än tidigare. Skicka mer kärlek och grädde, tack!

Snart övervinner hungern olusten.

Usch!
Vaknade ur en fruktansvärd mardröm.


Det är antagligen förkastligt att ringa och väcka små barn så här dags för att höra att mardrömmen faktiskt bara var en ond dröm och ingenting annat?
Får nog utgå ifrån det...


USCH! Flyg fula flyga flyg! Och den fula flygan flög.

Imorse när jag vaknade var jag energisk och fortfarande mätt efter gårdagens storslagna och något sena middag, så jag satte snarast igång med att sätta upp sillögon och stång nummer två. 3 timmar och några deciliter svett senare är allt klart, så nu är det dags för dusch och frukost.



Bor ni i ett så stort hus att ni måste ringa varandra för att kunna prata?

Tråkigt med mardrömmen - vi får väl hoppas att den inte var sann då. Brukar du drömma sant? Annars var det nog bara en ond dröm. *skickar lite lugn tills du vet*

Igår klev jag in i en butik och blev förvånad över att expediten var vänlig och verkade glad för att få en kund.

@CodeRedAlert:
Du kanske inte litar på barnens biologiska far!? Och/eller på att han, eller någon annan än du, kan ta hand om dina barn på rätt sätt!?

Nej, självklart bor vi inte så stort.
Barnen är på den afrikanska kontinenten här i Sverige. Det vill säga hos deras far.

Jag drömde att vi skulle på en begravning och plötsligt gick det upp för mig att det var yngsta dotterns begravning vilket var helt obegripligt och...det finns inga ord

Inte heller finns det punkt för den meningen.

Vaknade av att jag skrek och skrek och skrek - utan att det kom fram ett ljud. Jag vaknade innan jag egentligen vaknade dessutom, drömmen hade gått över i någon sorts vakendrömtillstånd. Visste inte vad som var dröm och vad som var verklighet. Kanske var hon död? Kanske var hon i livsfara? Kanske var hon inte det?

Ville inte skriva om drömmen för att inte mana fram någonting jag inte vill mana fram. Egentligen vill jag fortfarande inte skriva om den. Men idag ska jag hämta mina afrikanska barn hem till unionen Sverige-Finland och måste följdaktligen förvandlas från Henrik VIII till kvinna i yngre medelåldern med de flesta om inte precis alla hästar i stallet igen.

Det är inte helt lätt. Men det var en mardröm. Ingen sanndröm. PUNKT!

Du skrev det här medans jag skrev det där ovan.

Jag litar inte på någon. Det är sant.
Se tråden om personlighetsstörningar som du själv skapat för vidare information.

GRÅBO ska hålla sig i Gråbo.

Ont i halsen, kli i ögonen. Känner ni?
Jag gör det.



Hur kan man vara allergisk mot naturen?! Det är helt befängt.