Stackare, det där vet jag hur det känns.

Mja.
Men nu måste jag komma ur min vardagsdräkt (metafysiskt) och iklä mig en mysticismens slöja. Det är en magisk natt som följer på en magisk dag idag.

Det förpliktigar.
Ska börja med en dusch, allt värdsligt och förnuftigt får rinna av mig med vattnet ner i kloakerna. Virvla ner - observera.
Virvla ända ner till jordens mittpunkt och där smälta ihop till ett klot av svart metall som kapslas in i jordens inre, för att aldrig återses.
En symbolisk handling.

Men det är bråttom! Bussen går om mindre än en timma.

Tidigare var jag på ett typiskt "den nyinflyttade grannen ser ut som en moderat"-humör, men nu är jag mer på ett "visa att jag är online"-humör. Dessutom är jag nöjd med dagens inköp.

Nu övergick det i "vara omgiven av tråkiga forumister som inte bjussar tillbaka med roliga inlägg om sin vardag"-humör

Jag har varit strängt upptagen med att rasa, orsaka tornados i andra världsdelar medelst ivrigt viftande och bete mig allmnt beklagligt under större delen av dagen idag.

Kom på först nu att de där konstiga urladdningarna längs nacken och upp i hjärnan är de välkända blixtarna vid avtrappning av Venlafaxin.
Slutade tvärt i förrgår och sedan igår blixtrar det, mer idag än igår dock.
Undrar när det avtar.

Överhuvudtaget är min nattform miserabel och bortgjord.
Vilken kass människa jag är!
Nu tnker jag bli bttre i fortsättningen. Och laga Ä-tangenten.

Ingenting avtar - allt blir bara värre, ännu banalare och fruktansvärt motbjudande och vidrigt.

Det känns som en återvändsgränd efter en lång labyrint.
Jag är totalt livsoduglig. Kunde inte någon ha upplyst mig om det något tidigare? Det hade varit snällt.

^^Det här betyder inte heller någonting. Folk med integritet rasar ihop ickepublikt.

Det blixtrar.

Tror du inte att det bara är tillfälligt då? Är det migrän?

Själv besökte jag alla nygifta medelklasspars paradis (IKEA) och låtsades titta ut genom fönstret samtidigt som jag grät den ensammes osynliga tårar. Jag påmindes om varför jag isolerat mig de senaste åren, men också varför jag valt att försöka sluta med det.

Min aversion mot nygifta medelklasspar och skattefifflande direktörer tycktes dock som bortblåst när jag yvdes över intressanta detaljer som jag tänker mig ska kunna uppfunkisera mitt kök (för att kunna arbeta effektivare).

Det är inte migrän. Har slutat med medicinen sedan 3-4 dgr, det gör att det blixtrar i huvudet. Bland annat.

Jag har kommit fram till en sak ikväll.
Jag saknar golv.

Golvet som det är meningen att jag ska stå på är fullt av avgrundshål, höga trösklar och ojämnheter.

Golvet som jag ska utgöra för mina barn är också fullt av avgrundshål, höga trösklar och ojämnheter. Deras mammagolv är totalt odugligt att stå och gå på.
När de faller igenom mammagolvet så fortsätter de att falla, för våningen under, mitt golv, är lika odugligt.

Än så länge faller de. Jag måste fånga dem innan de slår i något och går permanent under. Eller sönder.
Jag föll som barn och gick sönder. Det verkar permanent.

Jag hoppas det lägger sig snart.
Låter som väldigt jobbiga biverkningar det där

Jag hoppas det lägger sig snart.
Låter som väldigt jobbiga biverkningar det där