En ny, bättre blogg. Kanske inte lika flitigt uppdaterad men nu har jag genom kontakten med en nazistisk aspergare iaf fått lite inspiration och känner för att kommentera samhället, NT-folk och annat, igen.

http://jiheishoumongo.blogspot.com/

Titeln betyder "autistmongot". Mongo är dock bara det svenska ordet skrivet med katakana tillsammans med japanskans uttryck för autism och partikeln för genitiv/ägandeform. Alltså Autismens mongo, ordagrant. Men så funkar japanskan.

Jag prenumerar på den nu. Ser fram emot att läsa mer.

Jag tror jag ångrar mig. Känner direkt jag satt igång och bloggat att det känns så "NT". Det urholkar mig själsligt. Jag tappar en del av min aspighet. Bloggande är inte en syssla aspergare bör syssla med. Har tagit mig flera bloggningsförsök att komma fram till det, men nu är jag säker. Jag har ny insikt.

Hahaha, vad fan . Det ligger någonting i det du säger faktiskt. Jag läste alldeles nyss hamsterinlägget, klockrent som vanligt.

När jag såg det första inlägget din nya blogg så tänkte jag: Haha, men vad håller han på med, det där låter ju som någonting en vanlig människa skulle skriva. Var det meningen att det skulle uppfattas så, eller överanalyserar jag?

Nej du har helt rätt. Jag upptäckte själv att hela inlägget andades NT. Bloggande är ju i sig ett socialt verktyg. Ett sätt att "nå ut" eller rättare sagt skrika ut i en tom cyberrymd. Det går helt enkelt inte ihop med att vara aspergare. Jag har inte tidigare insett fullt ut varför jag äcklas så mycket av bloggande. Forumdiskussioner, med aspergare, och onlinespel däremot går an.

Jag söker efter en bättre introvert form av kommunikation med andra schizoidliknande aspergare. Tyvärr har jag ganska enkla intressen, som tv-spel.

Ja, bloggar man så är man ju i "sällskap" med en stor skara människor som skriver saker i stil med:
Godmorgon raringaaar!
MM, idag blir det en sväng på stan med Isabell, och sedan hämta barnen på dagis.
Dagens outfit dårå, hittade ett par byxxor på rusta, 99 spänn! Och till det ett par ljusblå crocs.
Nej go vänner, nu ska jag handla strömming, det blir fisktårta till middag ikväll.

Maken glömmde min mosters fasters fölsdaaag igår, gissa om jag blev arg!

Jag har köpt fem rosa band, hur många har ni köpt? Jag tycker i allefall det är viktigt att rösta på cancern, gör det ni med, annars får ni en snigel på örngottet.

Tadaa!

Egentligen har mitt problem varit att jag kunnat simulera NT-beteende för bra. Precis som i mitt första blogginlägg, så har jag varit IRL också. Däremot förlorade jag min själ på köpet. Jag har på senare år börjat hitta tillbaka till mig själv, min egen aspighet som jag länge hade förträngt djupt ned i självhat. Det är en omvänd terapiprocess, om man utgår ifrån samhällets och vårdens ideal. Istället för att försöka "bli som andra" och vara "mindre handikappad" försöker jag öka mitt handikapp så mycket som möjligt och plocka fram varenda del av mig som är aspergare. Mitt sanna jag vaknar till liv och jag föds på nytt. Det har varit ett uppvaknande för mig och jag upptäcker fortfarande nya saker som får mig att se världen på ett nytt sätt.

T.o.m mina föräldrar har påpekat att jag verkar så harmonisk nuförtiden, och de verkar också hålla med om att vara en "loser" på förtidspension och leva helt utanför samhället är vad som gör mig lycklig. Jag mår så bra när jag får vara mig själv, en aspergare. Tänker aldrig försöka bli normal igen. Bloggande är en farlig fälla som lätt leder till självbedrägeri där man börjar simulera NT-behov lite för hårt.

Klockrent! Undrar hur intressant de inbillar sig att sånt är för andra att läsa..?

Hahaha, 90% av alla bloggar i ett nötskal!

Håller inte med skribenten. De flesta bloggar har inga läsare. Eller bara högst tillfälliga sådana. I den mån de består av text är de alltså bara ett tillfälle till enskild introspektion, eller ett försök av skribenten att utreda sina tankar på något område. I den meningen är de väl det mest autistiska som en socialt utåtriktad neurotypisk människa kan ägna sig åt???

Tanken att någon annan trots allt kan läsa gör att folk får ett incitament sig. Kanske skapar något mer genomtänkt än om de hade tagit fram sin lilla dagbok med rosa hjärtan eller stilfulla pärmar.

Skriver du dagbok Josef3?

Tror att dagboksskrivandet på nätet på vissa vis är nyttigt om det innebär att folk unnar sig en stunds reflektion och tänkande. Det jag inte tror är nyttigt är när folk använder nätet för att odla sin självrepresentation och bilden av sig själva enligt någon slags fingret-i-luften-logik. Det finns nämligen en risk att internet kommer och äter upp dem som någon slags jävla jätten Glufs Glufs. De låter sin själ flyta ut på så många ställen så att det inte finns någon kärna kvar om man skrapar på den.

Fast den risken kanske bara gäller oss "neurotypiker"?