Bravo, Ufo!
10km förresten...är du galen?

Incognita och Zombie, tack för en tankfull lässtund.

Dagsform: Börjar återhämta mig.

Skärselden avklarad, jag gick igenom den och väl på andra sidan fann jag att den inte alls var så infernalisk som jag på förhand fantiserat ihop.

Låt lugnet lägra sig - uppmaning till mig själv.

Ja, man blir ju glad och får lust att tacka. Hur man nu gör det...

Och säga detsamma.


Och till dig (mig) själv. Det lär väl hänga ihop...


Nog gör man det.

************************

Instämmer med båda.

Det här är min andra dag på ritalin. Det är som att jag har hud några timmar om dagen. Idag satt jag på ett tåg fullt av stojiga andraklassare som ropade och sjöng huller om buller runt mig (ljud från alla håll, dessutom) - och jag upplevde det varken kaotiskt eller fysiskt smärtsamt. Inte kändes det som att jag skulle spy heller. Jag tyckte ungarna var gulliga och kom att tänka på när jag själv var i den åldern. Inga flyktimpulser.

Kapslarna får mig att må bra. Bipacksedeln däremot borde förses med varningstext. Jag äter en medicin som kan leda till plöstlig död. Och det var ändå en av de biverkningarna som skrämde mig minst (någon-annans-problem-växeln var i).

När effekten går ur är ett mindre trevligt tillstånd. Undrar om jag normalt är så där nervöst lagd hela tiden, eller om det var kontrasten mellan olika vakenhetsgrad i hjärnan som stökade till det. Åh, va' skönt det var att få ta nästa dos!

Kanske har mina ticsimpulser ökat något, men jag har varken vrålat "bajskorv" eller gjort obscena gester så jag tror inte att det märks någon större skillnad.

Jag har följt med min särbo till Ica Maxi utan att vare sig få blodsockerfall eller frånvaroattack. Ica Maxi kändes inte kaotiskt. För första gången någonsin i mitt liv såg jag att människor inte alls rör sig helt oberäkneligt från alla håll, utan i ett tydligt mönster och i en jämn rytm. Jag höll inte på att krocka med en enda person. Dessutom var de alla synkade med varandra, som om de vore en enda organism. Plötsligt förstod jag hur folk kan se medvetna strategier i en hockeymatsch och inte bara ett kaotiskt myller, och jag förstod hur min särbo (som kör lastbil) kan klaga på folk som bryter mot mönstret i trafiken - för nu såg jag att det finns mönster och rytm och en jämn puls. Ser andra det där hela tiden?

Jag blev fortfarande överväldigad av alla intryck, men inte invaderad. Sinnesförnimmelserna fanns där, lika många och lika intensiva, men jag upplevde dem alla var för sig även om de sammanföll i tid. Jag förstod dem, visste vad som hörde till vad och varifrån de kom. Alla intryck föll mig inte i smaken, men det gjorde inget, för de var ju inte i mig, utan utanför. Jag blev inte ett med dem. Mina tics ökade av all stimulans, men jag kände mig ändå avslappnad. Jag fick faktiskt något av en kick av alla intryck, och gåshud. Det var till och med... lite njutningsfullt. Då kom jag att tänka på CodeRedAlerts beskrivning av nattklubbar, och jag kunde föreställa mig det myllret utan att känna mig färdig att kräkas. Jag föreställer mig att det här kanske är vad "vanliga dödliga" får ut av att åka bergodalbana? För mig räcker det med Ica Maxi, 20 minuter. Utan medicin kan en sådan vända förstöra resten av dagen för mig.

Ritalin, ingångsdosen... Jaha, så här är min perception med aningen högre vakenhetsgrad i hjärnan. Världen är alltså inte fullständigt kaotisk?

Härligt att läsa Incognita, att du har funnit en ny väg för att göra tillvaron behagligare.

De finns även som depåtablett, kan vara något att ta upp med läkaren. Då blir det inte samma pass med tider för nästa dos.

Har förstått att det är vanligt med oro när den går ur.

Det låter ju helt fantastiskt att en liten tablett ger en sådan effekt!

Jag fick ökad ångest av både concerta och ritalin, de gångerna jag provade och har läst att många upplever samma, speciellt när substansen börjar gå ur kroppen.

Dagsform: trött.

Det är depotkapslar jag har. Jag bad särskilt om det. Och redan andra dagen så var bieffekten borta.

Herregud vilken uppenbarelse! Det är ju bara att gratulera.

"Alla andra?" var en svår fråga, ens om man nu ska "missbruka" sina erfarenheter till att låtsas veta. Antar att jag själv befinner mig någonstans mellan dig och "alla andra" där. Jag kan se mönster i det du beskriver, men det verkar som om andra ser mer av dem, fler subtiliteter och snabbare. Å andra sidan är jag mycket mer både empatisk, detaljseende och perceptuellt lättuttröttad än de flesta — och särskilt numera även fysiskt — vilket förstås utgör sin egen orsak till att mönsterseendet kan sättas ned, men också gör att jag kan uppfatta "de flesta" som väldigt grova. Jämsides med alla de mer sociala och... något svårfångat livsnäringsgivande... raffinemang de har som inte jag har tillgång till.

***********************

Har jag provat Ritalin? Borde ta reda på det. Concerta, som lär vara rätt likt, blev jag ytlig, stirrig och mer nackdels-autistisk av. Strattera också.
Men nu var det inte om det. Gratulerar igen!

Många som inte svarar bra på Concerta mår bra av Ritalin, och vice versa. Prova kan du ju alltid. Det är ju bara att sluta om det inte funkar.

Jag har hört mig för lite på jobbet idag om vad kollegorna ser på stormarknaden. Min forskningsledare skrattade gott och sade att jag nu äntligen vet vad Goffman (en av våra "husgudar" och källa till många interna skämt) håller på med. En doktorand bekräftade att hon ser de där mönstren, men delade inte min fascination av dem. Hon lät mer förvånad över att jag inte sett dem förr. En ekonomiintendent med en hel del av ADHD-auran kring sig kunde se att det varierade med dagsformen.

Jo, jag vet. Kanske inte det första, minns inte. Suck. Läsa på, jaga hyrläkare, dra samma visa om och om igen, be dem gå igenom listan på vad jag har provat...


Klart att en forskare med ADHD inte tövar att samla in data.

Den där doktorandens brist på fascination har väl alltid varit min på sätt och vis största besvikelse på dem jag senare har kunnat provisoriskt identifiera som "NT". Bristen på fascination och glädje över alla under i livet, vare sig jag kan se dem eller inte (eller just har upptäckt ett i min onormala och försenade utveckling). Ändå är jag helt klart upplevelsehandikappad (inte till sinnet, för då skulle jag väl inte känna av det, men till saker utanför sinnet). Ta saker för givna, visst, jag blir också avtrubbad av alltför mycket. Men det är inte det heller, utan en sida av deras vuxenhet...