Då ska vi se: Jag kom ihåg den här drömmen baklänges, men tänker berätta den framlänges:
Jag drömde att jag var med i en grupp av soldater som skulle finna och fånga en icke namngiven mansperson. Hans bil med släpkärra hade senast skådats på ett stort fält i slutet av en skogsbilväg (grus med mittensträng av gräs).

Ängen var täckt av grönt gräs och vi hade byggt särskilda grästäcken som kunde manövreras från en kontrollpanel och fås att täcka, eller avtäcka, en viss yta av frilagd jord. Bilen med släpkärra några hundra meter bort lystes från och till upp av en strålkastare. En lång rad av bildäck till hälften nedgrävda i marken utgjorde ett personligt gömställe för var och en av oss medan vi väntade på signal till anfall. Signalen kommer och en efter en kryper vi fram och springer mot bilen med släpkärra.

Medan jag ligger gömd i mitt bildäck hinner jag fundera på om jag verkligen kan hantera ett vapen och jag kan inte minnas var jag har lagt det, men min signal kommer och jag trasslar mig upp ur bildäcket med vapen i hand och springer mot målet. De andra har format en oval kring ett område med låga, tjocka träd och dammtorra marker med lågt, brunt gräs i utspridda, glesa tovor. Jag ansluter, men bilen med släpkärra är sedan länge försvunnen och vi letar efter spår: Jag hittar på marken, invid ett av träden, en liten anteckningsbok i fickformat (rundade hörn, pärmar av - vad som skall föreställa - svart, tunt läder och grålinjerade sidor med röda kanter).

Jag bläddrar fram och tillbaka och letar efter information som ska avslöja var den icke namngivna manspersonen tagit vägen. Mitt befäl kommer fram - med en mer kamratlig än auktoritativ stil: Han slår högerarmen om mina axlar och sålunda går vi långsamt undan från de andra samtidigt som vi läser och finner data som antyder att den vi letar efter haft ett homosexuellt förhållande med David Attenborough. Av mitt befäls attityd framkommer det också att den vi letar efter varit något av en hjälte för oss alla - trots att vi nu tydligen ska arrestera honom - och det kommer bli svårt att berätta för de andra vad vi hittat.

Mitt befäl går undan eller försvinner plötsligt och jag befinner mig på mina föräldrars altan (innan den byggdes om). Framför mig på ett bord av en gång brunt, men nu grånat trä ligger anteckningsboken från tidigare. Genom altanfönstren ser jag en bardisk, bakom vilken (mellan bardisken och altanfönstren) en bartender står med ryggen vänd mot mig. Han tycks samtala med en herre på andra sidan bardisken, vilken (herren alltså, inte bardisken) senare visar sig ha typisk kotlettfrisyr och jag föraktar honom djupt för detta utseende: Vilken jävla glidare!

Altanbordet framför mig är nu en bardisk och även jag befinner mig i en bar, dock utan (egen?) bartender [spegelbild?]. Den jag så föraktfullt kallar Glidaren börjar gå mot utgången och jag gör detsamma. Han gör mig förbannad och planen är att följa efter honom och kanske ska jag bli våldsam, men jag vet inte helt och hållet vad jag vill ska hända när jag hinner ifatt honom. Kring utgången har det flockats stora grupper av människor - mestadels kvinnor tycks det mig (av deras röstlägen att döma är de runt 25/30/35 eller kanske till och med medelålders). Jag stöter till hela denna massa av folk och tränger mig ursäktande genom den. De reagerar med en blandning av förfäran och förtjusning: "Han kunde väl vara lite mer [respektabel?]!" och de föreslår olika metoder för mig att gentilare tränga igenom folkhopen. Någon säger: "Fast det var ändå ett rätt bra raggningsknep; nu vet vi i alla fall att han heter [censurerat förnamn]."

Jag kommer ut i den park som ligger utanför mitt gamla universitet. Fyra unga kvinnor (i lämplig universitetsålder) sitter kring ett typiskt trädgårdsbord och diskuterar något som jag nu inte längre minns vad det handlade om. Jag tar mig fram sittandes i rullstol genom att försöka "sittgå", men frångår snart denna, vad det visar sig, ytterst ineffektiva metod och övergår till klassisk, manuell framdrift. Med rätt metod nu nyttjad visar jag mig vara en fena på detta att ta sig fram i rullstol: En trappa bestigs genom att jag med händerna lyfter hela rullstolen med mig fortfarande i den och liksom svävar upp för trappan. På andra sidan rutschar jag enkelt ned för en ramp genom att bromsa lätt och samtidigt vinkla rullstolen bakåt. Rampen består av halvcylinderformade skenor, i vilka min rullstols hjul passar precis, och i nedersta änden svänger skenorna av åt höger för att undvika en krock med den uppställda entrédörr som befinner sig strax bortom rampens slut. Jag landar mjukt och lätt. En kvinna dyker upp vid min sida och jag säger: "I never talk about these things with anyone, but you got a nice ass." Jag blir själv förvånad av att höra mig själv avsluta en sådan, vad jag i drömmen tyckte var en bra början med ett sådant inte lika bra slut. Jag tänker att det var en jävligt korkad sak att säga, men hinner vakna innna jag kan säga något mer.

På senare tid har jag drömt en del om toaletter.
Eller rättare sagt själva besöket...
Tänk er en toalett på ett tåg/buss det är trångt och enda möjligheten att "träffa rätt" är att kila fast sig mellan golv och det låga taket, eller en vägg eller likn..

Var dröm går ut på att man lämnar det man håller på med vilket alltid varit socialiserande med andra människor. Sedan går jag in på toaletten och vidare till det utrymme där "den där" toaletten finns.
Här börjar rummet skaka och svänga och det är omöjligt att pricka rätt om man inte "kilar fast" sig på något vis. Därefter så går jag ut till badrummet igen där handfat och övrig badrumsmöblering finns, ibland så finns det där också en helt normal toalettstol. Och allt är normalt igen.

Jag väntar med spänning vad Incognita har att säga om det där, Ufo.
Själv har jag ingen aning just nu.
Men den drömmen vill helt klart säga dig något?

Har du prostatabesvär?

He he... mina toalettdrömmar brukar vara mycket envisare med krånglet, och toaletterna brukar envisas med att stå mitt i offentliga utrymmen, och jag blir störd av en massa människor. Till slut vaknar jag och inser att jag är kissnödig på riktigt. Antagligen "vet" jag på något sätt, även i drömtillståndet, att det inte vore så lämpligt att lätta på trycket just då när jag ligger där i sängen. Alltså konstruerar jag en massa hinder, för att motverka att en olycka sker.

I Ufos fall verkar det dock handla om något annat. Det är ju en dröm som under en kort tidsperiod återkommer gång på gång. Hm... Kontrasten mellan offentligt och privat är intressant. Du går från en offentlig situation, där du måste vara social med flera andra, till någonting som är synnerligen privat, "back-stage" - ditt inre liv? Det är någonting som är svajigt där. Frågan är om det är svajigt just för att du varit i den andra situationen innan. I så fall skulle det kunna vara så att samröre med andra människor just nu får dig att svaja inombords. Kanske litar du inte på dina egna intuitioner, din förmåga att pricka rätt?

Att balansen återställs verkar positivt. Är det så att du envisas med att kila fast dig (jfr hitta din egen position, definiera var du står), eller vad du nu gör, tills du lyckas pricka rätt? I så fall kan det vara det som gör att balansen sedan återställs. Så konstruktivt!

Jag associerar vidare. Jag tänker att den här drömmen inte nödvändigtvis behöver handla om just sex, utan kanske om socialt samspel av "flock-karaktär". Gruppens beteende ter sig överdrivet utmanande i det att alla gränser suddas ut; individerna övergår till en enda organism. Det finns inget utrymme för integritet. För dig känns det inte naturligt, så du ställer dig utanför. Inför detta är du ambivalent - du finner ro i utanförskapet men saknar ändå innanförskapet.

Som vanligt gäller att det här bara är mina associationer. Om det ligger något i dem eller inte kan bara du själv svara på.

Lite osäker på vad prostatabesvär är för något.
Men besvär upplever jag inte att jag har.

hmmm...
Det kan vara ett pussel av akrobatiska övningar som att klättra på lister o dyl för att inte grisa ner sig, golvet är ibland riktigt snuskigt.
Men när jag tänker efter så är själva urineringen inte med, det är resan till o från jag minns. Men syftet att gå dit är att kissa det är jag säker på.
Men allt känns iallafall normalt i drömmen, det är inget konstigt att toaletterna är så äckliga och bökiga att besöka.

Den eller de jag lämnar är sekundärt, jag lämnar ju bara sällskapet för att gå på muggen. Bortsett ifrån att handlingen i drömmen nästan alltid har ändrats till något helt annat.
Det kan vara allt ifrån någon man känner väl till okända eller intimt med vackra flickor. Men det är själva toalettbesöket som etsat sig fast i minnet när jag vaknar.

Hm... Beats me.

Inatt drömde jag om ett dataspel där man fick väldigt realistisk och ingående information i samband med att ens karaktär dog. Man fick fick bedövning/sövning/drog och fick samtidigt se de människor som skulle få ta över ens organ, allt medan de plockade isär en. Sedan fortsatte jag på skiva två där man började om med en ny karaktär. Här blev det så verkligt att jag for in i spelet. Det blev en tur baklänges genom mitt liv. Det slutade i mitt barndomshem, i min mammas och pappas sovrum, där jag fann mig själv levitera.

Oj, fantastisk dröm!

Jag drömde en sammanhängande mordhistoriedröm.
En kille (som var jag-personen i drömmen, dvs. jag...?) råkade mörda en ung kvinna och gömde henne under mossan i skogen. Det regnade och killen blev helt paniskt hysteriskt, sprang runt på skogsvägarna och bytte skor och hade sig. Han återvände till brottsplatsen, bytte skor på den unga döda kvinnan, snörde på henne gröna tygskor och gick sin väg igen.
Ett par gummistövlar senare (ja, jag kommer inte ihåg allt längre så det blir rörigt) och en del annat folk som rörde sig i skogen som eventuellt såg eller inte såg delar av händelseförloppet, åkte killen fast.
Det var en långtradare och en helikopter där också.

Killen förhördes och vägrade först visa vägen till mordplatsen men på något sätt hade de olika vittnena fått reda på vägen och visade polisen rätt.
Ett vittne som samtidigt var allierad med killen (mig) viskade att det var viktigt att tänka på i vilken ordning saker och ting hade hänt. Killen råkade ändå försäga sig och utredaren blev väldigt misstänksam angående skorna. För nu hade den döda kvinnan ett par gummistövlar på sig.

I slutändan var det ändå oklart om det verkligen var killen som mördat henne eller om det var en olyckshändelse...själva mordet/olyckshändelsen ägde rum innan drömmen började.
Det var förtvivlan, gråt och kuslig stämning drömmen igenom.
Enorma skuldkänslor och saknad.

Han (jag?) kände sig både skyldig och samtidigt oskyldigt anklagad. Det var någon sorts missförstånd.