Hur lyckas man med det?

Nja, själva historien bakom är under censur.
Men jag kan säga så mycket att jag definitivt inte klev in i garderoben av egen fri vilja.

Som tonåring hade jag lågskaftade stövlar som man snörde på sig med hjälp av metallhakar.
Dessa hakar gjorde att ena skons skosnöre fastnade i andra skons hake titt som tätt vilket resulterade i att jag ofta slog spektakulära volter och vacklade omkring högst opassande på diverse offentliga platser.
Till slut gav jag upp och ställde kängorna i garderoben.

Har det hänt er någon gång?

Under den här snörkänga-perioden klädde jag mig i fotsida kjolar och åtsmitande kortärmade tröjor.
Dels hade jag en småblommig skir kjol till vilken en tunn silkeströja passade perfekt.
Sedan var det en cremefärgad långklänning som jag sytt om till fotsid kjol.
Samt den bästa (läs dramatiska) outfiten av dem alla - en klänning i supertunn bomullstyg, mörkblå med tre breda vita ränder i fållen och små knappar framtill hela vägen ner som jag också sydde om till en fotsid, svepande kjol.
Till den hade jag en mörkblå kortärmad tröja och en långärmad dito som jag knöt runt midjan så den snodde åt över baken.

Jag tänker mig att jag måste göra en tavla av den utstyrseln någon gång. Som en påminnelse om hur jag var.
Det ska blåsa så kjolen böljar vilt runtomkring mig. Håret ska glänsa i en eldgul och orange nyans och hänga som en gardin över halva ansiktet och det ska vara skum belysning, kanske en mörk, trång gränd som bakgrund med lyktstolpar som försvinner i en oändlig rad in i skumrasket bakom mig.
Alternativt en disig äng med saftigt gräs som smiter åt mina bara ben under den böljande kjolen.

(Det här är bara en minneslapp för senare behov.)

Eller så kan jag sitta längst bak på 51'ans buss på väg mot Finnboda varv och gråta ljudlöst. För det gjorde jag ofta.

God natt!

Nej, men däremot höll jag nyligen på att preja ner en stackars fotgängare när jag för ett ögonblick - och högst opassande - tittade åt ett annat håll.

"Hoj, ställ dig sist i kön! Jag var här först." - sagt till en förbipasserande som försökte tränga sig.

Trött efter en hel natts plågor.
4 dagar kvar till dom.

Ordentligt vimsig i huvudet.

Lite pirrig. Imorgon har vi forumträff med AF i vår lokal - 44 personer. Hoppas det blir bra! Så här ren och prydlig har föreningslokalen i alla fall aldrig varit förut.

Hur vågar ni träffas så där?

Jag känner mig helt frisk. Vilket är märkligt då jag ringde till jobbet tidigare idag och förklarade att jag var jättesjuk. Fast jag gick dit ändå, jobbade och fick beröm, gick hem....fan!
Nu har jag missat sjukskriva mig också från igår!!!! Det blir karensdag och inga pengar.



Bajskorv.