Jag drömde att jag hade sex med en man jag tror mig ha sett på tv.
Samt om underjordiska t-banestationer där vi sprang från ena perrongen till den andra utan att någonsin lyckas komma med ett tåg. De åkte hela tiden precis framför näsan på en.
Tror att jag blev antastad av någon på perrongen också.

Det här var en följetongdröm. T-banetemat var en fortsättning på tidigare drömmar.

Drömde igen en massa sexrelaterat. Ägglossningstider antagligen.

Titta vad jag hittade! Otroligt äckligt och intressant på samma gång.

Det föreställer alltså an actual ägglossning.




Förstår ni mig?

Det där ser ut som något slags rymdmonster eller en parasitlarv som slagit sig till ro(t)... Ja, tänkt vad livets under kan vara äckligt ändå, som tillskyndare av Lennart Nilssons (något överskattade) fotokonst aldrig någonsin hade fått för sig att uttrycka saken.

Jag försöker komma ihåg mer av en dröm som jag hade i nattas (när jag jobbar mycket sover jag tyngre och drömmer mindre (och dessutom lättflyktigare)), men det enda jag kan minnas just nu är att jag drömde att jag stod i mitt vardagsrum och tittade ut genom fönstret: I grannhuset hade en väl upplyst och gardinlös krokistudio öppnat och två unga damer, fasta i hullet, poserade för tänkta, men för mig osynliga, (blivande) konstnärer (i drömmen framgick det att det var en krokistudio och inte bara någons lägenhet med ovanligt oblyga invånare). Jag tänkte att det här skulle jag komma ihåg till senare och drog sedan för mina egna gardiner. Det var nästan som att jag för ett kort ögonblick tjuvkikade mellan gardinerna: Deras bröst var minnesvärda. Jag gladde mig åt min upptäckt och mina gardiner var fördragna. Sedan vaknade jag utan att det hände något mer.

Minnesvärda bröst, minsann?

Inatt drömde jag en hel del moralkakor ihopklumpade till en enorm tårta.
Första delen av drömmen handlade dock om att jag jagade någon som jag skulle ta livet av på något sätt.

Sedan var det en massa gröna slemmiga sniglar som folk trampade på. Det skvätte äckligt snigelinnehåll upp på smalbenen när man gick.

Vad händer med mig?

Jag brukar annars rädda sniglar och försöka låta bli att ta livet av folk.

Du har kanske hängt för mycket här på aspieforum. Vi andra stollar börjar smitta av oss på dig.

Har definitivt icke smittats av något som inte funnits där sedan länge.
Nu ska jag drömma mig bort igen och mörda lite folk. Antagligen.


Något är väldigt fel med mig för tillfället.
Godnatt.

God natt!

Jag drömde om svårt sjuka patienter och sjukhuskorridorer. Själv var jag växelvis patient och personal. Fast jag skötte inte mitt jobb speciellt bra då jag mest gömde mig i olika linneskåp och andra konstiga utrymmen.

Jag tror inte att jag mördade någon denna gång. Men inte gjorde jag mycket nytta heller. Tydligen var det ett nattarbete då jag skyndade mig därifrån när den kompetenta dagpersonalen började dyka upp.
En man ropade "Glöm inte bort att fylla i anamnesen!" när jag slank ut genom det som jag trodde var ytterdörren och låtsades att jag inte hörde honom.
Tyvärr hamnade jag i ett omklädningsrum istället där det av någon anledning fanns en svårt sjuk kvinnlig patient som jag såklart inte heller lyckades hjälpa.

Efter en lång stund smög jag ut därifrån och försökte obemärkt ta mig ut genom ett fullt personalrum där alla satt och åt frukost. Gömde mig bakom en lång mörkröd gardin och kröp in under ett bord innan jag slutligen slapp ut därifrån...

Känslan var att jag hela tiden ertappades med att inte duga till något.
Obehaglig jäkla dröm. Usch! Bort med den.

Man skulle kunna säga att jag drömde att Downare hade tagit över hela psykvården, men det vore att extrapolera en aning. Vad jag däremot drömde var att jag blev upplockad av en kompis i bil. Jag satte mig i framsätet, men plötsligt satt vi båda två i baksätet och två Downare satt fram. Den som körde var så kort att han inte kunde se ut genom framrutan (hans huvud räckte bara upp till rattnavet).

Jag har inte alls gått och lagt mig utan lyssnar på den där låten om och om igen istället.

Natten som gick drömde jag att jag hade en obehaglig hård bula i ena knävecket. Underförstått var det cancer. Jag försökte drömmen igenom ringa till sjukvårdsupplysningen för att rådfråga dem om vad jag skulle ta mig till, utan att komma fram. Det var helg också så inga doktorer jobbade, allt var stängt och bulan satt där den satt och kändes.

Sedan var det de där hemlösa katterna som dyker upp i dröm efter dröm och som olika personer går och matar lite då doch då. Det var något med dem igen.

Ingen kul dröm.

Nu ska jag lyssna en sista gång och sedan i säng.