Naturligtvis!

Ursäkta min okoncentration. Det händer lite tråkiga saker här hemma.
Någon gång innan jag dör måste jag författa en offentlig ursäkt där jag förklarar varför allt alltid blir så fel som det blir.
För att rentvå mig.

Eller så svärtar det bara ner mig ytterligare. Folk vill inte förstå. Orkar inte förstå.
Jag orkar inte heller. Och nu är jag trött.

Kan man bli nunna och bo i kloster med sina två barn?

Som nunna måste man nog också tro på någon gud, men de kanske tar emot en "kvinna i nöd" ändå.

Förr fanns det ju gott om finare fröknar som inte fick hamna runt orätt kuk när det inte fanns någon som var blåblodig nog. I protestantiska länder löste man det med jungfrustift — ett slags kloster utan tidegärd och kyskhetslöften, man levde bara lika kringskuret ändå. Det ska man ju inte kunna ha något emot som tillhörig det förandligade könet, mönstret har ju gått igen i senare tiders förväntningar på lärarinnor och sjuksköterskor. Nere på kontinenten inrättades stiften ofta i gamla kloster.

... eller som redan hade hamnat runt en. Fast barnen fick de förstås inte ta med sig, hur skulle det ha sett ut.

Har du bråkat med sambon?

(Är det inte lite diskriminerande att kalla sin neger för sambo förresten? )

Lät det så?

Hahaha! Va?

Ja.

*hihi*

Jaha!

Hehe **

Stämde det inte?

Krasnojarsk...