Det var spåren efter den rikliga mensen
(in before Ron Jeremy )

Jag vill ha ett hus.

Trött.
Besviken på mänskligheten. TVI.

Jag sörjer min katt. Hon dog i lördagsnatt - 18år gammal.
Även om hon inte ville veta av mig på flera år här i slutet så är det som att förlora en nära anhörig. För det var hon ju.

R.I.P. lillaMilla. Hälsa Rasmus, Lisen, Felix, Rufus och Miisu från mig.

Här är hon, rufsig, avmagrad och världens underbaraste 18-åring:
MILLA

Hon hade långa farttofsar under tassarna.
Alltså långa silkeslena tofsar som växte mellan trampdynorna (förövrigt varierande ljusrosa och svarta trampdynor) och som hon gled vidare med längs golvet när hon skulle bromsa efter sina krumsprång.
Och så hade hon ett älsklingsskosnöre som hon bar i munnen så den släpade efter henne från rum till rum. Hon brukade sova med den och ibland kom den bort. Då frågade jag "Var är ditt snöre, Milla?" och hon förstod! och började leta tills hon hittade den igen.

<3

Mmm.
Hon ville inte veta av mig längre efter att jag lämnade henne hos min mamma för ca 6 år sedan.
Innan dess var vi oskiljaktliga.
Fast nu senaste året när hon blev lite gaggig och glömsk så fick jag ibland hålla henne i famnen utan att hon tyckte illa vara. Då brukade hon gömma sin lilla rosa fuktiga nos i mitt armveck, precis som hon alltid gjorde förr.

Jobbade natt - luften gick ur mig.
Idag blåste man bort dessutom.

Det kändes plötsligt som att något gått förlorat för alltid