För min del så anser jag att skaffar man flickvän och barn, då har man påtagit sig ett ansvar att se till att dessa människor
som man älskar får det bästa i livet, att göra allt som man möjligtvis kan göra för dem.
Jag tycker att många tar alldeles för lätt på det och resultatet är trasiga familjer och ungar som får bo på två tre olika ställen
med två eller tre mammor eller pappor, det tycker jag är totalt ansvarslöst, har man gjort ett val så ska man stå för det.
Att skaffa familj är ett av det största stegen man tar i sitt liv och det tycker jag både man och kvinna SKA inse, det är inte
liksom bara att knulla till en unge och sen springa vidare som innan, kanske är jag konservativ men i såfall står jag för det.
Jag är dessutom övertygad om att män och kvinnor är bra på olika saker och anser att man ska utnyttja de olikheterna possitivt
istället för att förneka dem, inget är ju "bättre" än det andra, vilket också gör mig till koservativ.
Om man hittar en livspartner och VÄLJER att skaffa barn då är man skyldig att se till barnets bästa, försöka hålla ihop sin
familj och inte bara ge upp vid några motgångar, det är ens PLIKT om man skaffar ungar, många verkar tro att man ska vara
förälskad hela livet(det är man på film) och är ständigt på jakt efter den kicken och sviker sitt ansvar.
Jag tycker också det är fel att samhället är uppbyggt så att samhället ska uppfostra ungarna på daghem, fritids och förskola
det ska någon i familjen göra, mannen eller kvinnan. Har faktiskt jobbat på både dagis och fritids och jag skulle aldrig placera
ett barn på en sådan institution.
Att jag raljerar en hel del när jag skriver här beror mycket på att jag avskyr extremism i alla dess former, det få vara patriarkism,
feminism eller annat, och cynism är för mig ett sätt att orka med det här vansinniga livet, skulle jag inte försöka se det från
det perspektivet så skulle jag inte stå ut.
Att jag personligen valt att inte ha familj och barn beror helt på att jag har fel i huvet, är alldeles för ansvarslös och känslomässigt
misslyckad och således inte bör utsätta någon stackars kvinna för allvarligare förhållanden, och definitivt inte föra mina gener vidare,
inget sentimentalt bara ren fakta.
Dessutom klarar jag inte av att torka barnbajs
Det blev ett långt svar på en kort fråga så du få väl sortera ut det viktigaste sugmundfreud!

En applåd till porrkungen.

+1

Tack för uttömmande svar Ron Jeremy å Krigarn. Jag är ju en gammal kärring som valt/kommit att inte skaffa barn. Men jag imponeras ändå av män som kan ta hand om barn. Som min bror, wow vilket tålamod!

Jag och antikropp har varit barnvakt åt min brorson två dagar nu, och det är typ antikropp som är bäst på att ta hand om ungen. Jag skulle aldrig klara av det ensam eftersom jag är en hysterika och inte riktigt i denna världen. Men jag tänker liksom wow, antikropp vilken redig karl!

Men vad ska jag ha för man då när jag inte kan ge mannen ett barn? Jag gillar inte oansvariga män och korta förhållanden och jag gillar inte män som icke gillar barn och djur.

Begagnade barn är ju inte så kul, alltså en man som har barn från tidigare förhållanden. Så jag vill leva barnlöst men det ska ändå vara en riktig man. Vad är det för sjuka förlustelser och idéer som gör att jag imponeras av män som har god hand med barn när jag inte ens vill ha egna ungar?

Det måste ju finnas fler markörer för vad som är en riktig man. Whiskydrickande, då tänker jag bara uff, alkoholist. Ensamvarg, jaha, då tänker jag att då vill han ju inte ha en galen kvinna som maler på och vill ha hans uppmärksamhet hela tiden.

Nä, för mig är nog familjefadern bilden av en riktig karl. Han, som inte skulle vilja ha mig.

sugmundfreud:
Det här är bara mina egna tankar som är helt ovetenskapliga, men jag kan inte låta bli
att svara på ditt inlägg. Nu känner ju inte jag dig annat än här på forumet så ta det för
vad det är, en toks tankar


Vad jag har förstått så är du ju inte lastgammal, att du imponeras av män som kan handskas med barn är ju inte
särskilt konstigt, det är ju det det hela går ut på enligt naturen, föröka oss och sköta avkomman på bästa vis det
är det jag tror du känner, även om du valt annat.


Här tror jag att du har alldeles fel min vän, jag tror att om du hamnade i det läget att du var tvungen att ta hand
om ungen själv d.v.s. det fanns ingen annan där som kunde göra det, då tror jag att du skulle klara det utan
problem, tror t.o.m. att du skulle göra det bra och gilla det. Det är skillnad på "skarpt" läge och när man har
möjlighet att backa.


Om du träffar en man som verkligen älskar dig så kan han inte ställa det kravet på dig att du ska föda barn,
sådan är inte riktig kärlek, du är väl ingen ärtskida heller?


Jag tror att vi har ett förnuft, kan tänka och göra val, men vi är också djuret-människan och det har instinkter
som alla djur har och de är väldigt starka. Ibland så tror jag att förnuft och instinkterna krockar, förståndet
vill ett och djuret i en något annat, detta gör att man känner sig förvirrad "sjuka förlustelser" som du skriver
det är helt naturligt, det finns i ryggmärgen sen urminnes tider.
Underskatta aldrig instinkterna sugmundfreud! jag tycker att du verkar vara en intelligent kvinna så bli inte
förvånad om de "vinner" en dag, livet är en underlig tilldragelse. Det här innebär inte att jag inte respekterar
ditt val.


Äh, träffar du rätt karl så gillar han ju dig som du är, det är ju så det är och det är klart han finns någonstans,
någon dag någonstans så springer ni ihop. Lite galna kvinnor är oftast mycket roligare än så kallade normala,
tycker jag m.fl.


Tycker du ska överlåta till honom att avgöra om han vill ha dig eller inte, en riktig karl är inte så träskallig att
han backar ur vid lite motgångar, han löser dem tillsammans med sin kvinna!
Dessutom finns inga perfekta människor, alla har sina fel och brister men om det finns riktig kärlek så är det
inte några större problem, är det det så är det inte rätt person.
Hoppas att jag inte trampar dig på någon tå för det är absolut inte min mening.