Vaknade imorse och kände på en gång att det skulle jag inte gjort, vaknat alltså,
ångest och elände, så jag lindade in mig i täcket och tryckte mig djupt ner i sängen.
Min hund han tyckte däremot att jag var tråkig så han nosade och puffade på mig,
jag tänkte en liten stund till innan jag måste upp så jag låtsades sova.
Då när jag ligger där inlindad som en kåldolme så kliver min lilla vovve(9 månader
gammal 75kg) upp och LÄGGER sig på mig, och jag kommer inte loss, dessutom
har mina fötter åkt fram och det ser ju naturligtvis det lilla livet. Han nosar på min
fot och börjar slicka på den, han stoppar stortån i munnen och börjar knapra på
den. Jag skriker av skratt för det kittlas så hemskt och jag kommer inte loss!
vovven pinnar mig ytterligare genom att noga slicka under foten, jag skriker vidare!
Till slut får jag så mycket luft att jag kan skrika GODIS! och då äntligen kliver han
ner.
Det var så härligt att efter att ha vaknat till en skitmorgon så kommer min härliga
kompis och vänder allt uppochner! Så nu är jag skyldig min lilla valpkompis en extra
lång promenad och ett gott ben! Det är han värd!

Haha, vad gulligt! Min unghund är också en fotmarodör. En gång knaprade han bort sårskorpan från ett skavsår, var tydligen smaskens. Ligger gärna ovanpå en, men han väger nog bara 8 kilo cirka... 6-åringen brukar stå ovanpå en och vilja bli klappad, han är stel som en minigris.

Tyvärr är de för det mesta bannade från sovrummet då jag är lite lätt överkänslig (inte allergisk men nästan) så mina ögon blir svullna och jag får värre astma efter en hel natt med vovvarna.

Låter som ett trevligt sätt att vakna på.
Man kanske skulle ta o skaffa hund.

Visst är det härligt med djur! får ofta mig att se saker lite annorlunda de små liven.
Vi får starta "tågnagda aspergares förening"
Jag hade en mörkröd ara papegoja men det funkade inte tyvärr, den gick till attack



Ja han gjorde min dag till en bra dag och det händer då och då
oftare ju äldre han blir, de förstår mycket mer än vi tror.

Problemet som talar emot att skaffa hund är mina svackor.
En hund skall ut o rastas även när jag inte kommer utanför dörren.

Jag har inte uppfattat dig som så sjuk Ufo? Är du kroppsligt sjuk? Rastningarna blir en rutin som man följer oavsett humör.

Jag "lider" väl mest av latsjukan och får därmed inget gjort.
Kan en hund vänta 5 min med att gå ut så kan den vänta 10 min.
Kan en hund vänta 10 min med att gå ut så kan den vänta 20 min.
Kan en hund vänta 20 min med att gå ut så kan den vänta 40 min.
Kan en hund vänta 40 min med att gå ut så kan den vänta 1 tim.
Kan en hund vänta 1 tim med att gå ut så kan den vänta 5 tim.
Kan en hund vänta 5 tim med att gå ut så kan den vänta 10 tim.
Kan en hund vänta 10 tim med att gå ut så kan den vänta till nästa dag.

Någonstans där tror jag en hund far illa.

Du verkar föga entusiastisk, så hund är nog ingenting för dig om du målar fan på väggen redan nu. Hund skall inköpas med blinda (förutom inför valpens söthets) nästintill kristna Carola Häggkvist-ögon och med en vision som säger lone wolf and cub forever.

Vill bara instämma, hund är kul och ansvar.

Rättare sagt hund är inte aktuellt för stunden.
Livet är för kaotiskt just nu, med småbarn o allt så det finns inte tid över.
Bara projektet att komma ut genom dörren kräver en timmes arbete med att få på Lillufo utekläder o bråka om att vi visst skall gå ut.
Och det är främst här jag ser att en hund kan komma i kläm.

När Lillufo kan vara hemma själv en timma eller två kommer jag dock överväga hundliv igen.