Nu har vi trådar om en riktig kvinna och en riktig karl, men om vi gör som den där
lilla ryska trädockan, vi tar bort ett par "skal" och där finns bara människan kvar,
varken man eller kvinna, Vad är en riktig människa? jag vet inte, måste fundera vidare
men någon kanske har svaret eller delar av det

Förvisso sant, men det är utan egenskaper(a la Robert Musil)
och det var just dessa jag tänkte på.

En enkel hypotes inspirerad av sk vänsterdarwinism, har jag.

En riktig människa är ett flockdjur (vissa av oss har inte samma möjlighet att leva ut detta, men i grunden är vi flockdjur). Detta medför att en riktig människa i normalfallet är ärlig och altruistisk. Vi får ångest av att ljuga, det är därför lögndetektorer funkar i 90% av fallen. Att människor i normalfallet även hjälper de odugliga är en bieffekt av att de flesta former av svaghet är övergående eller kompenseras av andra styrkor. Ur ett evolutionärt perspektiv är det för den genomsnittliga personen egoistiskt att agera osjälviskt, men det behövs inga egoistiska drivkrafter på individnivå.

En riktig människa har en stark medvetenhet om rätt och fel grundad på empati och en medfödd tendens att agera utilitaristiskt. Hon/Hen är redo att gå i döden för sina värderingar, vad de än är. En riktig människa känner samma slags empati mot liknande djurarter som mot andra människor. Liknande djurarter är t.ex. katter, hundar, hästar.

Om människan är ond så är den antingen genetiskt defekt (max 1% parasiter är evolutionärt stabilt) eller formad av en destruktiv omgivning, vilket är fallet med en överväldigande majoritet av jordens nuvarande befolkning. Resonemanget ovan kompliceras kanske av att det inte finns rena flockdjur, det finns en viss grad av individualistiskt rovdjursbeteende hos många flockdjur. Schimpanser och Dvärgschimpanser är två ytterligheter, där schimpanserna är rätt osympatiska medan Bonobos är så nära man kommer rent altruistiska och icke-hierarkiska primater.

Håller inte med, människan är ett rovdjur och känner således inte empati för sitt villebråd.
Det här djävla djurknulleriet är ett storstadsfenomen som kommer sig av att folk inte får leva med djurhållning på ett sunt vis.

Det är nog 10-20% som har de här defekterna, annars bildas inte de gynsamma konflikterna.

Jägarsamhällen har avsevärt större respekt för sina villebråd än jordbrukssamhällen. Där finns oftast inte någon åtskillnad mellan människan och naturen. I Grönland ser man det som att valen offrar sitt liv för människorna och att jaktolyckor är havets sätt att skapa balans. Dessutom är katter och hundar för högt upp i näringskedjan för att vara villebråd åt människan, de har istället levt i symbios med människor i tiotusentals år.



Egoism kan aldrig leda till gynnsamma konflikter, de enda "konflikter" som är gynnsamma är diskussioner. Det finns inga som helst positiva aspekter av ondska/psykopati/narcissism/egoism.

EDIT: Det är en stor skillnad mellan allätare och rovdjur. Människans kost i naturligt tillstånd utgörs till över 80 % av vegetarisk kost.

Jag menar inte heller att människan känner lika stark empati med alla djur, bara att det är samma känsla av empati, dvs mekanismen är densamma. Katter härmar människobarns läten för att det fungerar. Djurungar av olika arter har vissa gemensamma drag, t.ex. oproportionerligt stora ögon, som ger upphov till samma reaktioner som ungar av den egna arten.

Anledningen till att vi inte smaskar i oss hund o katt är att vi blir sjuka av det. Vore det inte för parasitmasken trikiner så skulle hund/katt ligga på vår meny.
Av samma anledning är inte gris omtyckt i mellanöstern.
Häst är sedan länge en delikatess i vårt kök.

Jo
Tänk dig en by med 100 invånare som skall utse en byöverste. Finns det en narcissist så utses den. Sedan är den nöjd och ingen utveckling sker.
Finns det två eller fler så bildas det en spänning som utvecklar samhället. Annars skulle det vara ett myrsamhälle, där alla jobbar för drottningen utan eget vinstintresse.
Vi skulle inte ha familjer/företag eller andra grupper som ser till sitt eget bästa och därmed driver vår utveckling framåt.

Ja, men det är fortfarande så att människor känner empati med de djuren. Att de äts utesluter inte det på något sätt.



Narcissisternas utveckling brukar i allmänhet inte gynna samhället som helhet utan bara de själva. Utveckling är dessutom ett begrepp som varit irrelevant större delen av mänsklighetens historia. Det finns ingen naturlag som säger att utveckling gör människor lyckligare, de senaste 30 åren har den inte gjort västerlänningar lyckligare. Många samhällen har mekanismer för att göra sig av med narcissister, narcissistpartierna i vår riksdag brukar kalla såna mekanismer för jantelag som felaktigt associeras med en fientlighet mot allt som sticker ut, bara för att det råkat sammanfalla på vissa håll.

På det sättet kan man ha ett samhälle där narcissisten så småningom slås ihjäl och alla återigen arbetar för det gemensamma bästa. En grupp människor måste förövrigt inte ha en ledare, man kan ha aktivitetsstyrt ledarskap där den som är mest lämpad för varje specifik aktivitet tar initiativet just då, utan någon fast ledarroll.

Trodde tråden handlade om den boken.