http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8499902.ab

Jag vill påstå att personer som jobbar större delen av sin karriär som skötare eller vårdare, på ungdomshem eller psykavdelningar, i stort sett alltid är en form av undermänniska. Vad anser ni?

Många sk vårdare tror sig vara förmer än sina skyddslingar, de är definitivt ett avskräde.
Men jag vill också tro att det finns de som har ärliga avsikter.

De finns väl av de flesta sorter de med, skulle jag tro. Alltför mycket i jobbet, så som det är inrättat, är nog ägnat att ta fram människans sämre sidor eller slita ut de bättre, men det finns säkert en och annan som gör underverk.

För att nu hålla sig till vad som faktiskt var trådfrågan. Annars skulle man väl kunna göra en tråd om sådana här övergrepp också.

Folk som har ett behov av att förtrycka eller skada andra söker sig säkert gärna till yrken där någon står i beroendeställning till dem. Den typen av människor utgör nog en liten minoritet men var och en av dem kan göra stor skada.

Mina erfarenheter inom psykiatrin är att vårdare och sköterskor ofta är underbara
människor som trots underbemanning och taskigt betalt iaf behandlar en som en
människa. Eftersom jag nu är så enfaldig att jag inte vet vad en undermänniska är
för något, jag har en gång haft en läkare under mig, hon var ovanpå också ibland
,det var min trevligaste upplevelse av vården hittils, hon var från Budapest .
Är hon en undermänniska

Jag tror goda människor egentligen är fler än onda, och de söker sig nog också till vården i högre grad än andra ställen. De löper nog stor risk att falla offer för psykopatiska kollegor.

Det finns alla sorter.
En och samma person kan också variera från gång till gång.
Vem orkar vara övermänniska varje dag?

Undermänniskor däremot, det finns inte någonstans i världen. Alla har från början samma värde. Eller åtminstone ett existensberättigande. Eller en uppgift. Sedan varierar det vad man gör av sitt liv och av sin tid här. Vissa lyckas, andra lyckas inte fullt så bra. En del misslyckas katastrofalt.

Att "lyckas" innebär för mig att förverkliga sina egna drömmar och finna lycka i livet. Det har ingenting med under eller övermänniskor att göra. Fullständigt irrelevant och hör hemma i en annan tråd.

Skötare som däremot på något sätt förgriper sig på en patient har i och med det gett upp sitt människovärde. Jag anser att benägenheten att förgripa sig på svaga är medfödd och att detta definierar en undermänniska.

Ungefär vad jag försökte antyda, men säkert var jag alldeles för diskret. "En och annan som gör underverk" = undermänniska.
(Mer kraft orkar jag inte lägga på det ordet när Guldhamster använder det. Dock känns det som att en börda faller av mig när jag ser ett inlägg som det citerade.)

Jag tror det beteendet kan ha olika orsaker där medfödda orsaker ingår som ett exempel, och då rent medfödd empatibrist ligger bakom är det fullt rimligt att neka personen ifråga människovärde. Men människor påverkas väldigt starkt av vissa typer av upplevelser, så man kan inte bortse från förvärvade (och därmed förhoppningsvis behandlingsbara) empatistörningar. Att de flesta oempatiska personer har förvärvat sin okänslighet är en tanke som ger mig visst hopp för mänskligheten. Annars är människan född ond och oduglig vilket vore konstigt ur ett evolutionärt perspektiv. Olika variationer av människor har ju ändå funnits i ett par miljoner år, så något gott borde finnas i människans natur. Kanske ingen ren godhet, men en tendens till altruistiskt beteende iaf.