Litet på sidan om trådens ämne, men del i samma väldigt medvetna extrema, ideologiska och dessutom, till skillnad från allt mostånd mot det, stenrika och globala påverkansmaskineri som Koden nämner:

http://svtplay.se/v/2293840/dokumentarf ... galna_barn

Går att se t.o.m. 12 februari. Rekommenderas för den som pallar.

Var i artikeln läser du det?
Så här står det, vilket är tvärtom mot vad du påstår:

Där har du fel.
Men jag anser att det är fel väg att överbrygga könsroller genom att ta bort dem.
Dessa barn kommer att växa upp och finna sitt kön och då blir det naturligt att göra det som rollerna säger.
Varför inte lära dom att gå över rollsystemet ifrån början.
Jag ser hellre en han som leker med barbie än att det är en hen som gör det.
Jag ser hellre en hon som leker med bilar/vapen än att det är en hen som gör det.

Lär barnen istället hur marknadskrafterna manipulerar med dom.
Att radera ut könen förflyttar bara ett problem så det blir ännu värre sedan.

Tittade precis igenom dokumentären.


Det var värre än jag föreställde mig.
Även om dokumentären säkerligen är vinklad som all information nu förtiden så hade hälften räckt för att få mig rätt nedstämd.
Mina barn är med i det där cirkuset och jag har då inte gjort så mycket för att förhindra det, trots alla goda föresatser.
Det känns ibland övermäktigt att slåss mot sjuka ideal när man själv, sedan länge, redan sitter fast i lejonets gap.

Ufo, det där med att försöka välja bort han och hon är ju ett sätt att synliggöra segregeringen könen emellan, att det till och med rent språkligt görs en skillnad.

Det är bara ord, men ord är makt, ord som används för att visa på ett annorlundaskap som inte ska finnas där.
Båda könen är människor och individer i första hand, inte en han eller en hon. Alla har väl olika mycket av båda könen i sig, både mentalt som rent fysiologiskt som Schueberird var inne på tidigare.

Jag menar inte att könen ska vara lika, det är de inte. Det finns alla möjliga varianter därute, fler än vi kanske anar utöver han, hon, hen och någon blandning av dem alla. Varför ska det bara finnas legitimt utrymme för två av alla dessa varianter?

Som jag skrev så använder man exempelvis i finskan ett könsneutralt hän, vilket fungerar utmärkt.
Så även om det just i svenskan låter anmärkningsvärt och väcker starka känslor att använda ett könsneutralt hen så är det inte en så stor grej egentligen, rent språkligt. Mer en vanesak.
Inte ett borttagande av könsroller utan en språklig petitess.

Annars är vi på samma linje så långt jag kan se.

Tack för påminelsen.

Som väntat.
Men det här är inte en henfråga det här är värt en egen tråd.
Hur man värjer sig mot reklamen.

Känner någon för att rippa av den o maila? Så lägger jag upp den där den får vara kvar.

Barn har ifrån det de föds en inneboende kraft och vilja att identifiera sig med omgivningen. De är fördomsfria allt är normalt i deras ögon.
Om man får leka med vissa saker på dagis för att man där inte är flicka/pojke sänder det ut signaler att det där leker bara hen med. Snart kommer de upp och upptäcker att de har ett kön, då blir resultatet.
Flickor och hen kan leka med dockor.
Pojkar och hen kan leka med bilar.
Hen blir synonymt med småglin.

Varför är det så farligt att låta både pojkar och flickor få leka med både dockor och bilar?


Finnar är könlösa bastubadande alkoholister som slåss med kniv.
Vad har det med feministfacistpseudoideer att göra?

Och hur skall dessa varianter hitta sig själva när de reduceras till en Pella, Arna, hen, den, det? Hur ska en tjej som känner sig född i killkropp kunna komma fram till det om den uppfostras som en det?



Exakt hur används det? Det används väl i samband med förnamnet, tex Carita eller Juha?.

Konkret språkfråga: Om man ska säga: Carita lekte i sandlådan och då kastade hon sand i ögonen på Juha, vad blir det på Finska? Blir det nedkortat till hen/hän kastade sand på hen/hän? Knappast va? Man skiljer personerna åt på något sätt och därmed könet. Annars lovar jag att äta mitt eget snor i en vecka.

Här där jag bor säger man ofta a Cariiita och en Juha. A är femininum och En maskulinum.

Om nu "könsrollerna" är så "förlegade" undrar jag varför unisexidealet förkastas av majoriteten av den vuxna befolkningen. Kan det bero på att man inte vill ha den och trivs med sitt kön kanske?