Men du förstår väl att det bara är en image att säga att man inte vill jobba men liksom låtsas att man kan. Om någon nu ens gjort det?


Jag passerar både psykiatrins och fords slippa-jobba-utvärdering Holiday.... celebrate

Säger vem då? Att ha ett arbete är att ha blivit vald av någon, för att starta företag krävs det att man sitter på kapital. Inget av detta imponerar på mig.

Jag tar alla som skryter om hur de "sliter" på fritiden med husrenovering, bilmekande etc på walk-over. Jag frågar om de har burit lik eller suttit en arbetsdag under tatueringsnålen och då är saken klar. Om de vet hur en balsamering har gått till och om de skurit upp en aorta.

Återigen, vart ser du ett enda inlägg som säger att någon inte vill kunna jobba?

Det finns fler än du som inte behöver ta åt sig, sugis.
Någon skrev tex att ork till barnen går före yrkesarbetandet. Det argumentet kan jag faktiskt köpa, för barnen har rätt till en bra uppväxt och ingen skall behöva lämna bort sina ungar för att orka jobba istället, nånstans får man ändå dra en gräns för vad som kan anses som rimligt om vi inte skall ha ett rent facistsamhälle.


Däremot

Många här skriver rent ut att de inte vill jobba och att ovilja till arbete borde kunna bli klassat som sjukdom, vissa raljerar över Luthersk arbetsoral och en annan skriver mer eller mindre rakt ut att skall det jobbas skall det vara med något som är roligt, eller åt en själv.
Det är sånt man faktiskt kan uppleva som provocerande om man själv mår skit över sin arbetslöshet och dessutom slitit och gjort rätt för sig så fort man fått chansen, även om det inte alltid varit en fest.
Jag är starkt emot den nuvarande referingens metoder, som i mycket hög grad drabbar folk som faktiskt inte klarar av- eller får möjlighet till att arbeta (dvs sjuka/funktionshindrade utan rimlig arbetsförmåga och ofrivilligt arbetslösa). Det ända som dock är positivt är att de rena latmaskarna/borstkämda glinen får en rejäl spark i röven, som de troligen behövt ända sen födseln.

-Är det svårt att fatta att man kan känna, på detta vis?

Jag har jättesvårt att fatta. Det jag inte fattar är vart andra människor kommer in i bilden. När jag jobbade gjorde jag det för pengar. Vilja fanns inte med i bilden. När det uppdagades att jag var dålig arbetskraft och dessutom depressionssjuk gick jag vidare till föregångaren till de sälla jaktmarkerna. Dvs sjukskrivning och sedan sjukpension och i och med detta pengabrist till döds vad det lider.

Aldrig någonsin tittade jag avundsjukt på andra sjukskallar som inte VILLE jobba. Visste inte ens att de fanns. Att inte vilja jobba är sjukt. Hur kan man avundas de som inte vill jobba?. Att ens ha en åsikt om jobbs vara eller ej är sinnessjukt, att ha ett alldeles för medvetet sinne för sitt eget bästa i kombination med sinnessjukdom.

Det handlar inte om mina personliga värderingar utan i det faktum att du verkar ha som mål att leva upp till alla tänkbara machokriterier och de flesta andra av din sort brukar även skryta med hur mycket de jobbar och sätta en ära i att jobba mycket mer än de behöver för att dels kunna skryta om hur mycket de jobbar, dels tjäna en massa pengar som de kan köpa skrythus, skrytbilar och andra skrytprylar för.


Vill du komma med i hall of fame över machobögar så måste du även uppfylla den biten.

Det var jag som skrev det. Dock menade jag inte att föräldrar ska behöva välja bort yrkesarbete helt till förmån för barnen om det inte är alldeles nödvändigt.

Jag är då en av dem som faktiskt vill arbeta och inte enbart för pengarnas skull, utan för att det ger mig tillfredställelse och delvis också en identitet som jag känner att jag kan leva med. Just därför är det svårt att acceptera att jag inte riktigt orkar med arbetet som jag "borde" eller har gjort tidigare.
Jag vill kunna arbeta i den utsträckning som passar mig bäst, dvs. oftast mycket mindre än heltid. Men det är svårt att få det att gå ihop ekonomiskt utan någon deltidssjukskrivning. Så det är väl nästa steg att kämpa emot.

Men jag kan inte se mig som arbetslös på heltid eller sjukskriven på heltid. Det är inte jag.
Då skulle jag sätta igång med annat, ideelt arbete av något slag, soppkök eller vad som helst. Katthem igen kanske?

Det handlar inte om avundsjuka, utan om att känna sig provocerad av folk som inte vill dra sitt strå till stacken, utan hellre åker snålskjuts på andra, då man själv fått lära sig att göra rätt för sig ända sen barnsben, alltid har arbetat när man haft möjlighet och t.o.m. behållit sitt gamla jobb och knegat 70-80% medan man pluggat, inte för att man alltid tyckt det varit kul att jobba utan därför att man har viljat klara sin försörjining och göra rätt för sig.


-Kan du då förstå att det sticker i ögat på en när vissa säger att dom inte har något intresse av att arbeta, vilket är en helt annan sak än att säga att man inte klarar av att arbeta eller att man inte lyckas få något jobb?

+1

Kan du då förstå att jag ser rött när folk helt enkelt inte har något intresse av att göra rätt för sig?

Du verkar ju vara en rejäl och ambitiös människa som vill bidra och göra sitt bästa, kan inte du känna dig provocerad av arbetskygga latmaskar/bekvämlighetsnissar?

Det där är bara dina projektioner gentemot mig och inte någon allmän sanning. Och jag tycker fortfarande inte att stekare och rikt folk skulle vara tuffare än andra, snarare tvärtom.
Skrytbilar intresserar mig inte. Kör du förbi med en Porsche är det troligt att jag inte ens lägger märke till det.