Re: Varför påstås det ständigt att alla egentligen vill jobba?
Dagens arbetsliv är sjukt, med orimliga krav på individer som gör sitt bästa, men som av olika anledningar inte anses hålla måttet. Så långt får ni medhåll.
Dåliga arbetsgivare litar inte på sina anställda och beter sig som den där handledaren krigarn beskriver, även där blir det medhåll.
Så är det dock inte på alla jobb, där jag tidigare jobbat som parkarbetare på ett trädgårdsföretag sög visserligen de monotona arbetsuppgifterna och den tidvis usla arbetsmiljön med mycket damm och skit som man andas in och som på sikt skadar lungorna. Dock kan jag inte minnas att man belv kontrollerad; det var frihet under ansvar och då man jobbade ensam var det ingen som brydde sig ifall man t.ex. kom en halvtimme för sent på morgonen, under förutsättning att man även slutade en halvtimme för sent och därmed jobbade sina åtta timmar. Det fanns även stora möjligheter att flexa och jobba in sin ledighet, om man t.ex. ville göra ett ärende på arbetstid och det gällde alla, inte bara mig som börjat som lönebidragare pga min as.
Såvitt jag vet är väl inte heller "pluggskolan" med ständiga repetitioner och korvstoppning något som gäller idag. Snarare har vi väl en flumskola, med lärarlösa lektioner och där eleverna själva skall leta material, ange källor o.s.v. utan att få någon ordentlig handledning?
Att vi har ett inhumant arbetsliv kan jag dock skriva under på, men det där snacket om att det skulle vara "borgerligt" att vara driftig och/eller göra rätt för sig tycker jag känns som ett direkt hån mot såna som mig, som för närvarande är arbetslösa, men verkligen vill jobba och söker tjänst på tjänst utan att få något. Det är nästan så man blir provocerad av att läsa sån skit från arbetsskygga latmaskar och det där har verkligen inget med borgerlighet att göra.
-I det socialdemokratiska folkhemmet var det en plikt at arbeta och göra rätt för sig efter förmåga och i Sovjetunionen rådde t.o.m. arbetsplikt. "Från var och en efter förmåga till var och en efter behov" står det i kommunistiska manifestet, inte "från var och en efter lust, till var och en efter lättja".
Hur tror ni samhället hade kunnat utvecklas och fungera om folk inte hade jobbat och om man inte hade uppmuntrat ambitiösa och driftiga människor till att vara just ambitiösa och driftiga!?