I Kina är klasskillnaderna och individualismen större än i många västerländer. Detta har poängterats dels av kineser själva, journalister och folk som studerat eller arbetat i Kina. Man ska inte stirra sig blind på att landet är auktoritärt styrt av ett kommunistparti, vilket förvisso inte är någonting negativt. Kina är idag det land som ligger närmast de ekonomiska modeller som var i bruk i Nazi-Tyskland och Mussolini-Italien. Just därför som det är möjligt att ha både ett samhälle av individualister och samtidigt utföra storskalig stadsplanering dikterad uppifrån.
Jag gillar Kina och östasien av många anledningar. Erkänner dock att irreguljära personer kan ha det svårt där. I Japan är det dock värre. Det landet har världens högsta andel psykplatser i förhållande till befolkningen. De som inte passar in göms helt enkelt undan. Man använder mentalsjukhus som "uppfostringsanstalter" för den statistiskt sett ganska stora andelen av människor på autismspektrumet. Ungefär som tanternas maktutövande via myndigheterna fungerar i Sverige men värre. Det är iofs detta som bidrar till dessa länders charm, kanske Japan i högre grad än Kina. Det är dessa galna outsiders som i mångt och mycket berikat kulturen.
