Kort svar:Vi missar den information som inte uttrycks med ord.

Längre svar:Gester, tonfall, mimik, tidpunkter, kroppshållning, allt. Det här kopplas inte på samma sätt som hos normalisar.
En del av oss feltolkar signalerna andra missar dom helt. Men det är även dubbelriktat, då vi själva inte sänder ut rätt signaler. Då får normalisar svårt att läsa av oss.

Konstigt nog verkar vi med AS gentemot varandra klara av det mycket bättre.

Antagligen därför som så många inom npf-spektrumet fastnar för varann. Man känner igen sig eller känner sig hemma med en som fungerar likadant eller så känner man igen sig i varandras annorlundaskap, även när den skiljer sig åt.

Fast det är också märkligt.
Att många inom familjen eller den närmaste vänkretsen kommunicerar utan större problem och framstår som närmast normalfungerande men blir som förbytta så fort de hamnar i andra sociala sammanhang med folk de inte känner lika bra.

Jag skulle vilja få reda på exakt vad det är jag missar i den ordlösa kommunikationen. Och då menar jag EXAKT vad det är för tonfall, min, gest eller whatever som jag inte uppfattar alls eller missuppfattar.
Men det går ju inte om det är en blind fläck i hjärnan där just den informationen borde tas emot och omtolkas till något begripligt.
Min åttaåring verkar uppfatta gester som inte jag begriper mig på och har börjat påpeka det till och från.
Hon tycker att jag är lite konstig.

Men samtidigt måste jag påstå att jag anser mig se och känna av en hel del emotioner hos vitt skilda människor och urskilja en väldans massa minspel, tonfallsändringar och gester som jag tolkar precis rätt också.
Så det måste ändå handla om marginella avvikelser i vissas fall. Annars hade jag inte kunnat fungera så bra och så länge i olika sociala sammanhang. Så det måste variera från fall till fall.

Jag har inga problem att läsa av andra, men andra har ofta problem att läsa av mig. För mig är det snarare så att jag helt enkelt inte har de sociala behov andra har, på samma sätt. Att jag t.ex gillar att hålla monologer har ingenting med oförmåga att tolka kroppsspråk att göra.

Tveksamt det ena ger det andra.
Jag gissar att du tror dig läsa av andra rätt.

Nej, jag märker när folk blir obekväma om jag t.ex säger opassande saker. Jag ser det på deras flackande blickar bland annat. Att jag säger opassande saker eller håller monologer beror mest på att jag känner för det. Jag visar helt enkelt inte hänsyn.

Extrema saker märker även en mupp.

Det är de små subtila sakerna som brukar fela. Många ggr går det bra utan dom, men det skulle sparat energi i det sociala livet om de fanns där på ett omedvetet plan.

Jag märker när andra blir obekväma av en aspergare som inte själv märker att han gör andra obekväma. Jag kan framstå som normal om jag vill. Har även hänt att jag drivit med aspergare inför neurotyper utan att aspergaren fattat det. Neurotyperna däremot förstår. Jag vidhåller att jag kan läsa även det subtila mycket bra även om det är någonting jag till viss del tränat in.

Vissa förstår nog inte riktigt hur intelligent jag faktiskt är. Min förmåga att emulera neurotyphjärna om jag vill visar på högre intelligens än t.o.m många aspergare som är matematiker, professorer eller annat.

I anknytning till CRA tror jag det här med signaltolkning kan vara väldigt komplicerat. Först och främst individuellt; sedan tror jag det är ett av de områden där vi aspergare (som kollektiv, ibland även som personer) finns närmare båda extremerna (eftersom en inre gungbräda är mer eller mindre ur funktion); sedan tror jag också det finns flera nivåer (eller något) av sådana här signaler, där man mycket väl kan missa dem på en nivå samtidigt som man märker mycket mer än (nästan) samtliga "normalstörda" på en annan.

Jag tror också att även vi aspergare har mycket mer plastiska hjärnor än vad expertisen än så länge vill ha det till. Hur vi sedan använder, eller får eller lyckas finna redskap till att använda, den plasticiteten för att lära oss tolka signaler bättre och vid behov skydda oss bättre från oönskade, det... var ett ännu svårare kapitel. "Beteendemodifikation" är för Guds skull inte svaret, men jag vet från mig själv att det rent allmänt går att komma iallafall någon vart med det.

"Tränat in" är nyckelordet.

En del kan det där ifrån början.
De som kan ifrån början behöver inte lägga energi på att förstå samtidigt som de utstrålar "rätt" utan att behöva fundera på hur. De kallas NT och är ofta helt oförmögna att lära sig det aspiga språket.
En del lär sig med enkelhet.
Lär man sig relativt enkelt hur det rätta är, så smälter man också in med lätthet. Men "spelet" tar energi i anspråk. Man har också lättare att förstå olika läger i AS/NT skalan.
En del lär sig med svårigheter.
De som har svårt att lära sig är ofta mycket bittra på omgivningen och samhället. Då det helt enkelt tar för mycket energi i anspråk för att "skärpa till sig"
En del lär sig aldrig de enklaste saker.
De som "aldrig" lär sig de enklaste saker borde kanske ha någon annan diagnos än AS.

("Lågfungerande") autism?