Jag tror att personer som upplever sig som oförmögna att hata och ser sig själva som gudaliknande och ädla i själva verket är sociopater. Jag tror även att de mest rena själarna är de som är mest känsliga för besudling. Bakom ett hatande monster kan det dölja sig en mycket godhjärtad person.

Har inget att tillägga. Jag brukar påtala just detta. Jag brukar tänka för mig själv när jag ser personerna in action: So, how long have you been a psychopath? (Från ett avsnitt av Dr house).

I de lugnaste vatten briserar de mest fisluktande hatbomberna.

Ligger helt klart mycket i ett sånt synsätt. Hat är en frisk reaktion på sjuka omständigheter, det är osunt att aldrig hata. Jag hatar väldigt mycket.

Hat fyller även ett annat syfte för en god människa. Det är den droppe beskhet som behövs för att balansera den gryta av självgod sötma som annars hade varit oätlig.

Så kan det nog också vara.

Jag ser det så här

Människan har inbyggt i generna att ha minst en fiende per gruppering. Finns det ingen så skaffar man sig en.
Därför har alla sunda samhällen/grupperingar en gemensam fiende.
Hatet är det som förenar oss.

En människa utan hat, är en människa utan tillhörighet.

Det beror ju på vad man menar med hat.

En forumists "jag ska döda dig din jävel" känns inte lika reellt som det hat t.ex. ett offer känner mot en förövare.

Hur fungerar det då för aspergare, som sällan har gemensamma värderingar med andra aspergare och som inte platsar i någon gruppering?

Jag kan känna allt från lätt avsky till starkt hat inför så varierande saker som personer med dålig hygien, ytliga materialister, väldigt pådrivande antimaterialister, religiösa, ateister, bruna, vita etc... Att säga att jag hatar hela världen är nog egentligen en lögn. Jag hatar t.ex inte tandläkaren om tandläkaren är trevlig eller doktorn om doktorn är snäll. Jag hatar inte vänliga människor.

Funderar mycket på det här med gott och ont. Hur hänger det ihop? Jag uppskattar vänlighet, tycker om att vara vänlig mot andra men samtidigt kan minsta orättvisa få mig att hata urskiljningslöst. Ibland känner jag mig som en missförstådd carebear och ibland som en dödsängel vars vansinne och hat mot andra är det enda rena och sanna. Jag växlar mellan hyllningar till ondska och längtan efter godhet och ser mellanläget som hycklande och väldigt "neurotypiskt" om man får säga så.

Trots allt har jag steg för steg gått mot en allt mindre militant världsåskådning. Mitt hat har mindre kommit att handla om verkliga konflikter och mer om en inre kamp för att alltid försöka låta orättvisorna rinna av mig och fortsätta leva mitt, i andras ögon patetiska, liv. Försvara min existens. Till detta behövs dock fortfarande en viss grad av hat.

Jag längtar efter att bli god. Idag fantiserar jag om att hugga ihjäl min ena hund med en yxa. Jag hatar honom. Vet inte om han ska ut på blocket eller. Tänkte ge bort honom gratis. Ska bara försöka göra ett sista ryck att älska honom igen innan jag bestämmer mig. Har börjat göra sådana random acts of kindness sedan jag blev schizofren? Liksom köper hundar för 10-12 000:- sedan så ger jag bort dem gratis när jag tröttnar på att få soporna utdragna över hela golvet. Folk blir ju skitglada över sådana gåvor. Ragdollkatten kanske också, någon skulle bli glad för. Hatar honom, han kliver jämt i min mat.

När det gäller katter så finns det en massa hemlösa sådana, mycket fler än hundar. Ca hundratusen i Sverige har jag hört sägas. Så folk som vill ha katt bör i första hand ta en av dem. Många av dem är iofs förvildade och gillar inte folk, men de bortsprungna tamkatterna är rätt många de med. Jag har förlorat en katt och upptäckt hur många hemlösa katter det finns, så jag har tagit hand om en som jag träffade på under mitt sökande efter den bortsprungna katten. Hon hade bosatt sig i en källare för att fly från kylan och var bara skinn och ben. Några boende hade försökt hitta en ägare men inte lyckats, så jag tog med katten hem. Hon hade bråck vid naveln och tre utslagna tänder, och var nog ganska ung. Kanske en katthatare som låg bakom, för att återanknyta till trådens ämne... Jag hatar katthatare