Jag läser inte romaner. Kommer förmodligen aldrig göra det heller. Spelar hellre tv-spel. Skulle dock behöva tips vad gäller författare som inte i första hand skriver eller skrev romaner.

Om jag mot förmodan skulle läsa en roman så vill jag absolut inte läsa någonting som i någon form innehåller:

Skildringar av revolutionära pojkar i Latinamerika, Spanien eller Portugal.

Ryska inbördeskriget.

Skildringar av nordamerikansk kultur.

Hyllningar till kvinnan eller kvinnokroppen.

Någonting där huvudpersonen är sekulariserad halvjude eller halv någonting med betoning på "halv".

I efterhand kritiskt vinklade vardagsiaktagelser av livet under fascismen/nazismen.

Förskönande av Frankrike eller fransk kultur.

Böcker där författaren försöker göra en poäng av att använda grovt och sexualiserat språk.

Litteratur med starkt ateistiska undertoner.

Skildringar av invandrare och kulturkrockar.

Böcker om krig som försöker lägga tonvikten vid att alla människor oavsett ursprung i grunden är lika.

Berättelser skrivna av män där huvudpersonen är kvinna.

Vänstervriden eller liberal litteratur som anses ha utmanat sin tids "etablissemang".

Kärlek mellan äldre män och yngre kvinnor.

Fiktiva berättelser som utspelar sig i medeltidens Andalusien eller Bagdad.

Romaner om romarriket, antiken eller korstågen som anses vara "historiskt korrekta" och är skrivna av historiker.

Medeltida eller antika skrifter som legat till grund för tidsmässigt och kulturellt anpassade filmer med samma tema.

Böcker som utspelar sig i fjärran östern men är skrivna av västerlänningar.

Listan kan göras längre men jag nöjer mig med detta. Om Yetin, Krigaren eller andra som uppenbarligen läser mycket kan tipsa om några bra författare eller böcker som inte är romaner, eller i alla fall inte platsar på min hatlista ovan, är jag tacksam.

Prova Schopenhauer. Även Gunnar Fredrikssons biografi.

Fast när jag tänker på vilken litteratur som skulle passa för dig...

*Willy Wonkas chokladfabrik
*Mishima - japanskt, homoerotiskt, brutalt. Inget jag skulle få för mig att läsa mao.

Tack för tipsen. Schopenhauer verkar intressant. Skummade igenom hans sida på Wikipedia. Han lär ha skrivit någon guide till lycka, vilket kanske vore värt att läsa. Kanske har missförstått men det känns som om hans filosofi berör sånt jag funderar på själv, som att känslan av att vara självreflekterande människa är en känsla av ofullständighet när man blir medveten om att lycka bara är en subjektiv illusion eller roll man spelar för att fortsätta leva. Även när jag inte är deprimerad så känns ingenting jag gör sant meningsfullt. Allt är bara olika potenta sätt att dämpa det existentiella tomrummet. Kärlek, nöjen, musik, ambitioner, pengar etc... Upplever mig provocerad när människor säger "ut och lev! livet vill dig mer!" utan att själva inse vilken patetisk syn på verkligheten de har.

Har även blivit tipsad om, och jämförd med, Mishima tidigare så det är också något jag borde läsa i mina försök att bilda mig utan att sälja min själ till den akademiska och intellektuella världen och dess cementerade uppfattningar om tillvaron. Egentligen är det hela grunden till min lättja och studieaversion, att jag alltid känt att bildade människor gör någonting väldigt enkelt överdrivet svårt genom att hänge sig åt en meningslös kamp de aldrig kan vinna.

Nja, det är snarare tämligen intellektuellt att söka nya vägar och tänka i självständigare banor. Inte akademiskt kanske, men väl intellektuellt. Vad det handlar om är att tänka kritiskt.

För mig kommer intellektualism för alltid vara förknippat med en förutbestämd världsåskådning som lärs ut genom akademiska institutioner.

Vill du läsa nåt seriöst eller nåt enkelt och underhållande?


Fantasy och Harry Potter är underhållande och innehåller inga kulturella skildringar av den bistra verkligheten.



Joyce Carol Oates är annars värd att ge en chans. Seriös författare som inte uppfyller några saker på din lista så vitt jag kan se. Har läst några böcker av henne själv och haft stor behållning av dom och då är jag en sån som mest läst fantasy och skräck och inte har läst speciellt mycket seriös litteratur.



Annars kan du ju prova på Ludwig Wittgenstein - Tractatus logico-philosophicus. Läsväd på sitt sätt den med.

"The G factor" av Arthur Jensen eller "Race, evolution and behavior" av JP Rushton.

Rasbiologisk smörja alltså.

Sånt kommer bli mer och mer relevant när gapet mellan vetenskap och politik i framtiden minskar. Redan nu har man ju i liten skala börjat riva muren genom att dokumentera att afrikaner skiljer sig från vita och asiater genom att de sistnämnda har upp till 5% neanderthal-DNA i sig. Dessutom har en våldsgen hittats i etniska finländare.

Jag ser ett samband mellan rasbiologi och traditionalistiska läror som talar om andliga raser. Min japanska vän har bekräftat att jag mentalt och själsligt är väldigt japansk. Han säger att han uppfattar mig som japan, mitt väsen, och stöder min teori om att japaner i större utsträckning har en typ av biologisk struktur och även själ som liknar min. Dessutom ser han ett genetiskt och andligt samband mellan mig och Adolf Hitler.