Jag känner inte heller till dem. Jag såg mupparna när jag var liten. För att det var ett barnprogram. För att barn skulle se barnprogram. Jag kan inte påstå att jag fick någon behållning av det. Vilket fö gäller de allra flesta barnprogrammen.

Medans andra hyllar flåklypa, skrotnisse, professor Balthazar, mupparna etc så tänker jag hmm, ja dessa program har jag sett - men vad handlade de om egentligen?

Vad är flåklypa? Vad är skrotnisse? Vad är professor Balthazar? (Du behöver inte svara men jag menar att jag är på den nivån ungefär.) Dvs helt nollställd, jag har fan inte sett några av de program som alla såg! Det jag kommer ihåg att jag såg (och gillade) var bl a Björnes magasin, Mumin och Disneydags (typ Luftens hjältar).

Tror att balthazar sändes sådär 10-15 år innan de du pratar om.


En mupp som det talas mer tyst om idag:



http://muppet.wikia.com/wiki/Crazy_Harry

Det förklarar en del! Jag har dock inte sett hälften av de barnprogram som mina jämnåriga pratar om heller.

En till som inte har sett de barnprogram man "ska" ha sett? Får lätt intrycket att jag är ensam om det även bland Sveriges aspergare...

Jag har inte heller sett sånt. Jag har aldrig gillat barnprogram. Jag gillade vinjetterna till Dallas, Falcon Crest och fablernas värld eller vad det hette. Har inte direkt sett barnprogram. Är inte barnprogram riktigt jävla tråkiga egentligen?

När jag väl började titta på TV på allvar av egen fri vilja så gillade jag videofilmer, sci-fi, skräck, thrillers, action och Steven Seagal-rullar. Han var cool med sin aikido och sitt lugna aspiga temperament och sina stenhårda benbrytarmanövrar och österländska läkekonst.

Barnprogram är ju skit rakt igenom, och om det skulle finnas något bra barnprogram så skulle man ändå som barn vara för dum för att fatta vad som var bra med det. Tacka vet jag The Shining, Rambo - First Blood, Alien, Hard To Kill, Die Hard, Terror på Elm Street o.s.v.

JAg tycker att det verkar som att det enda som krävs för att det ska kallas barnprogram är att det är tecknade eller utklädda figurer och att någon vuxen förställd röst som talar babyspråk ligger som ljudspår. Tror faktiskt föräldrar gillar barnprogram mer än barnen själva.

Jag brukar också känna mig rätt ensam om det.

Jag har inte sett andra TV-program och filmer heller som man "ska" ha sett. Om jag mot förmodan någon gång sett samma film som personen jag pratar med, så har jag uppfattat handlingen i filmen på ett helt annat sätt.

Nämen titta jag hittade krigarmuppen också.

Jag är ingen mupp. Jag är en hamster.

Miss Piggy utan tvivel. Man måste ju bara älska den skönheten. Känner mig väldigt besläktad med henne. Grisligt söt.