Låter spännande. Undrar om man skulle kunna göra egen lakritsglass med sådant pulver? Borde ju fungera... Har inte gjort hemgjord glass på flera år. Det är den enda ätbara glassen anser jag.

Jag har precis börjat använda lakritspulver, så jag har inte hunnit testa det så mycket, men "google är din vän" som de där ondskefulla internetanvändarna brukar säga. Jag är dock inte fullt så ondskefull som en del vill göra gällande ("Du ska akta dig för honom, [ty] han är Djävulen."):
http://www.glassrecept.se/recept/glassr ... isk-peppar
Där använder de Turkisk peppar som mortlas innan den blandas i, men den kan säkert ersättas med lakritspulver - även om Turkisk peppar säkerligen är lättare att få tag på.

Här är ett recept med sötlakrits:
http://www.glassrecept.se/recept/glassr ... itsparfait

Flera recept på lakritsglass:
http://www.tasteline.com/recept/Efterratt_lakrits_glass
http://www.tasteline.com/Recept/Lakritsglass

Man kan säkert testa att pluppa ner motsvarande mängd lakritspulver.

Det här är käk i min smak,




















Rejält, vällagat, bra råvaror. Inget hoummostjafs eller plockepinnmat för anorektikerveganer.

Föredragna måltidsdrycker,











...samt vanlig hederlig mjölk. Alltså inget sött sliskeblask, ingen cider eller saft eller lättdryck.

Lakritsgrytan var väl ingen direkt höjdare, men den gick ner. Det är dock möjligt att det skulle fungera tillsammans med något som bättre kan balansera lakritssmaken. Lakritschokladsåsen fungerade bättre, men jag föredrar nog vanlig chokladsås. Med det sagt blir det kanske ändå fler experiment.

Dags för lite mer mumbojumbo-mumlande:
Vid kokning av socker och vatten en viss tid (ungefär 10 minuter, men det kan variera utifrån mängden socker) sker något som jag förstått kallas hydrolys, det vill säga en spjälkning av sackaroset i sockret till glukos (druvsocker) och fruktos (fruktsocker). Fruktos har enligt uppgift en tydligare och friskare smak än sackaros, vilket också är anledningen till att man ska låta sockerlagen koka tillräckligt längre för att hydrolys ska kunna ske.

Lakritspulver klumpar sig väldigt lätt i vätska, men om man värmer på det hela och vispar kraftigt, så löser det sig.

Hackning av lök är för många ett, på ytan, hjärtskärande problem. Detta beror, vad jag vet, på att lök innehåller en viss lättflyktig vätska (namnet på sagda vätska undflyr mig för tillfället) som under hackningen kan pressas ut och snabbt förgasas för att sedan stiga upp och irritera hackarens ögon. Några tips:
1) Ju färskare löken är, desto mer irriterande är vätskan/gasen.
2) Kall lök ger mindre mängd irriterande gas. Jag gissar att detta beror på att kall vätska förgasas långsammare(?). En del restaurangkök, enligt vad jag har läst, skickar in lökarna i frysen en stund innan om större mängd ska hackas.
3) Mer vätska pressas ut ju mer man pressar ihop löken. En riktigt vass kniv är alltså bra. Tryck inte ner kniven utan dra istället några skär rakt över.
4) Man kan även hacka löken under köksfläkten, så att gasen dras in där istället för in i hackarens ögon.

Blir maten godare för att man håller på och opererar med den i evigheter? Ju mera krångel och pillande desto bättre käk?

Värdefulla tips för alla lököverkänsliga! (även om den gruppen kanske inte är så farligt diskriminerad, eftersom den skär tvärs igenom inkomst- och neuropatilökskalen — eller det vet jag ju inte alls om den gör förresten?)

Nåväl, enligt min erfarenhet blir lök också ilsknare ju äldre den blir efter en viss optimaltidpunkt, där samtliga faktorer säkert också varierar efter lagringsförhållanden och sådant.

Ja, ofta är det ju så! Iaf om man har smaklökar och gillar aromatisk mat. Varför får jag känslan av att du sällan äter sådant som du hade på bilderna, och snarare steker falukorv och käkar snabbmakaroner till?