Läste att läkarstudenter lägger ned 40 timmar i veckan på sina studier, medans humaniorastudenter "endast" lägger ned ca 20 timmar.

Jag lägger väl ned kanske 10 i veckan på att fördjupa mig inom japanska. Mer skulle jag aldrig kunna ägna mig åt studier.

De har normal energi och hjärnor där flödet är normalt. Dvs systemen är utarbetade efter deras typ av hjärna.
Jag har svårt att få grepp om hur de orkar, hur det är att ha den där till synes oändliga energin. Hur det känns att nattsömnen faktiskt resulterar i laddade batterier. Måste vara underbart. Men samtidigt ett tungt ok, mycket ansvar.

Ja. Precis så.

För mig är det inte antalet timmar som är problemet med studier utan mer upplägget och miljön. Om jag är tvungen att springa runt i stora glaskomplex och korridorer samt hålla reda på en massa organisation & byråkrati finns det ingen energi kvar till själva studierna. Därför sprack det med universitetet.

Visst, det finns folkhögskolor, men där kvarstår problemet om än i mindre grad plus att jag numera är överkvalificerad för den sortens studier.

Om allt runtomkring funkar, dvs studieupplägget, miljön, arbetssättet samt dygnsrytm och sömn kan min arbetskapacitet vara betydligt över 40-timmarsveckan, men det håller aldrig i längden, svackorna kommer oavsett vad jag gör åt saken.

Behöver jag tillägga att det är förbannat frustrerande att inte kunna kanalisera sin kapacitet?

Det där har jag alltid känt.

För övrigt räcker det med att jag t.ex kommer in i en dålig rytm med att tömma kattlådan eller missar att ta disken en gång för att min studierytm också ska vara så pass störd att det blir plågsamt bara att repetera sig igenom 200 glosor.

Jag undrar också. Ibland är det inget problem, ibland är det omöjligt. När jag hade social fobi och depression var det omöjligt, all tid gick åt till att undvika folk och oroa sig över sociala inslag i utbildningen. Sen började jag äta lyckopiller och jag kunde fokusera på studierna. Och det är ju kul så då blir det plötsligt inga problem. Dessutom blir utbildningar roligare längre fram när man är klar med nödvändiga men tråkiga kurser.

På de tekniska högskolorna är det meningen att man ska ägna 50 timmar per vecka för studier, eftersom terminerna är kortare. På vissa utbildningar, t.ex. min, sägs det att studenterna pluggar från morgon till kväll 6-7 dagar i veckan. Jag tror det syftar på den minoritet som blir klara inom 5 år, som det är meningen.

Krigarn, jag snappade aldrig riktigt hur det hade gått med dina studier. Du har aldrig prövat distansstudier? Eller är det för osocialt?

FK tillåter inte högre studier.

Är det vid sjukersättning? Till mig sa dom att första året efter det man
fått det beviljat så fick man inte men sen skulle det kunna gå?