Utvecklingen gick inte framåt genom att folk klappar varandra på ryggen och/eller kramas.

Jag tycker ofta folk blandar ihop begreppen bråk och debatt. Det är som att alla måste vara överens annars är det bråk? Man får inte tycka att någon är ett pucko, för då är det bråk?

Men att kalla mig ett pucko i nåt som ska föreställa debatt?
Jag har AS - kalla mig pucko och jag tror att du faktiskt tycker illa om mig. Redan där är ju debatten förstörd.

Vill man ha en vettig debatt får man faktiskt avstå från pajkastningen.

Kalla mig förövare och du har bränt dina chanser till en vettig diskussion.

Varför då?
Om jag tycker att du (eller nån annan) är en riktig fullblodsidiot så måste jag väl ha rätt att skriva det.

Det har jag inte gjort, faktiskt.

Men jag pratar faktiskt inte bara om den tråden här, utan alla trådar som spårar ur av pajkastningen.

Javisst, men då försvinner ju debatten.

Eller är det så att de flesta här tycker att det är roligare att kasta paj än att ha en riktig debatt?

Eller är jag extra överkänslig kanske. Jag har svårt att prata med någon som en gång kallat mig idiot, men ni andra kanske kan fortsätta vara vänner, trots att ni kallar varandra alla möjliga saker. Eller?

Varför då? Det är väl alltid bra att veta var man har varandra?


...och nu pratar du om "vänner", hur kom det in i bilden? Jag har vad jag vet inga vänner här och knappt några på andra ställen och jag vill inte ha några heller.

Nej, jag har förmågan att debattera med andra även fast jag tycker illa om dem. Har inget behov av att vara vänner.

("mig" och "dig" är bara exempel här)
Men om du kallar mig för idiot här, och vi sen ses på en forumträff, då kan jag omöjligt bli vän med dig, eller kanske inte ens prata vänligt.
Jag är nämligen övertygad om att du anser mig vara en idiot, och då finns det ju ingen anledning att försöka vara vänner.

På ADHD-forum bannlyste vi alla politiska diskussioner för att undvika osämja (fast addies är kanske känsligare för sånt).