Det var inte min ide att inte lämna utrymme för förklaringar. Och det var definitivt inte min ide att kräva att diskussionen var avslutad medan jag struntade i att tillfälle för förklaringar inte lämnats och formulerade en iallafall.

Så, jag postar den väl här då.

Jag vet inte hur det känns att vara nöjd eftersom det inte är tillräckligt extremt för mig. Jag vet att det är positivt, men mera vet jag inte eftersom mina känslor alltid är mycket extremare.

Och en varning åt er andra, ta ALDRIG en känslodiskussion med en NT, för även om det verkar som om just den här enten kan hantera det så har de för kort stubin och vägrar lyssna när man försöker reda ut missförstånd.

Jag vill ge mig själv en känga för att jag för länge låter passera saker som jag inte borde låta passera.

kan se framför mig en scen ur Kaurismäki-film