Jag kommer inte överens med aspergare, inte med neurotypiska. Jag äcklas av nästan alla. Jag har försökt acceptera folk men jag kan inte. Det går inte. Jag orkar inte leva med simulerade, falska känslor längre. Ingenting med mig är egentligen mänskligt.

Så; varför simulerar du?

För att det inte finns något annat därunder. Förutom irrationella tankar och känslor. En galnings känslor.

Världen vill förinta mig.

Hur går det med japanskan? Ger inte dina studier någon tröst?

Nej. Jag blir hånad av neurotypiska grisar som inte inser hur insiktsfull jag är. De anser inte att japanskastudier är värdefulla när man istället kan knulla och supa. De avråder mig att resa till Japan och försöka prata japanska för att det bara medför att jag blir hatad och socialt isolerad där. Jävla idioter.

Jag orkar inte med sånt folk.

Jag har kommit fram till att NT-folk på något sätt måste straffas, utrotas. Deras okunnighet och arrogans är gränslös. Kanske skulle jag bli en slags karismatisk internetprofet och uppmana hatiska aspergerungdomar världen över att gå ut och döda NT-folk.

Jag orkar inte längre ha någon eremitisk vapenvila med världen. NT-folk är mina största fiender och måste utrotas.

Men skit i idioterna som tycker att dina studier är skit. Lägg inte energi på dem, det förtjänar de inte.

Jag orkar inte med den neurotypiska världen. Jag hatar dem. De tror de har patent på erfarenheter, kultur och resor. Jag vill träffa andra som mig från andra länder. Jag vill skapa en bekantskapskrets av folk som är som mig men de finns ingenstans. De går inte att hitta.

AS-forum var en katastrof, WP likaså. En massa grisar som försöker "anpassa sig" etc. Inga som är som jag någonstans.

Jag har ju ingen aning om hur du skulle bli mottagen i Japan. Jag älskar japansk mat, beundrar japansk design (manga etc. intresserar mig dock inte), men vet egentligen inget om hur det funkar där. Har dock en bekant som - så vitt jag vet - ej har AS-diagnos, men är väldigt "aspig". Hon åkte dit på semester, och tyckte att Japan var fantastiskt och trivdes verkligen.

Jag har själv idealiserat vissa kulturer, lärt mig språket som talas i landet ifråga (nåja, försökt i alla fall), men sen blivit mer eller mindre besviken när jag kommit till landet ifråga och upptäckt att det inte var som jag hoppats. Jag tycker dock att Japan-projektet är värt ett försök.

Jag känner kyla och hat från de flesta människor. Jag vill inte bli behandlad så. Jag känner att ingen är på min nivå. Ingen.

Kontakt med människor bryter ned mig. Jag mår illa i själen. Aspergerforum har visat sig vara värdelösa. Finns ingen där som förstår mig. Jag är så annorlunda. Finns ingen som jag.