Re: Endast tomten är vaken...
Okej.
Ska jag förklara?
Det är så här jag bråkar, tyvärr.
Jag blir extremt otrevlig och provocerande samt helt absurd.
Exempel ur IRL från ett gräl med sambon som för länge sedan gått överstyr:
Sambon:
Är du en demon?!
Jag: Ja, det stämmer. Det finns också mikrofoner i väggarna och den där taklampan är egentligen en kamera som filmar in allt som händer.
När någon närstående jag tycker om blir misstänksam och verkar tappa verklighetsförankringen så får det ibland motsatt effekt på mig.
Antagligen för att jag inte orkar vara förstående och agera förnuftigt och empatiskt som "psykpersonal" även i mitt privatliv. Jag vägrar helt enkelt.
Jag växte upp med en tidvis psykotisk förälder. Det räcker nu.
Schueberird råkade provocera mig i ett tillstånd av grav vanföreställningsrelaterad allergi.
Och jag bryr mig om honom tillräckligt mycket för att faktiskt i det läget bli sårad av själva misstänksamheten och provocerad av det befängda och (faktiskt) sjukliga i hans fråga.