
Re: En handlingsplan mot kvinnoförtryck!
Schueberird?
Kom tillbaka.
Eller sitt och tjura eller vad du nu vill så mycket du vill och allt det där, men du får gärna komma sedan.
Men jag tycker inte det var CRA:s fel. Ingen kunde veta att en person skulle ta just det hysset så personligt. Det är helt enkelt omöjligt att hålla reda på var andra har ömma punkter som man inte redan har sett.
Sedan kan man alltid diskutera hurpass förståndigt just det hysset var – förutom roligt och belysande det det var tänkt att belysa. Fast det jag undrade var ju mera "bryter hon mot någon regel och blir varnad nu?" än "tappar någon tilliten till henne som person?". För mig framstår CRA som en väldigt tydlig person, och avgjort en bra och hederlig, och jag trodde väl naivt att det var ungefär så hon framstod helt enkelt. Eller åtminstone för Schueberird, som jag kan använda samma ord om. Och det har ju liksom verkat som att de båda har kunnat tala med varandra.
Men här ärom vi aspergare, och då kan man plötsligt få en mödosamt hoprafsad tillit till mänskligheten undanryckt under fötterna på sig. Där man trodde det fanns en människa finns det någon som utan vidare kan lura sina vänner. Eller något. Det finns sätt jag lätt kan förstå Schueberirds reaktion på.
Fast tänk om folk hade litet lättare att inse att
andra också är aspergare här.
Hur var det med den berömda empatin, eller intelligensen som kan kompensera för den...
Typ: att man alltså inte utan vidare kan räkna med så onda avsikter som man spontant tolkar in, eller tror/har märkt att "en NT" skulle ha haft. Att man själv kan råka såra någon lika djupt rätt vad det är när den har garden nere eller redan flera gånger har gjort det (kanske man inte ens vet om alla?). Att nog ingen av oss skulle kunna se på sig själv som en uthärdligt hygglig människa om inte andra, och kanske vi själva med, hade haft överseende med oss – antagligen mer än en gång. (Gäller till och med "NT", eller hur...
men oss med. Vi har omdömesbrister som är specifika för oss.)