Vid närmare eftertanke: (Dubbelspel roar mig inte så särskilt.)

Kallar du det för dubbelspel?
Think again.

Jag uttrycker mina tankar och åsikter hur jag vill.

Hur många andra alias har du på aspieforum? Är det något av dem som är ditt riktiga?

Nej, jag finns inte på riktigt.
Trodde du verkligen att jag någonsin gjorde det?

Bara tomten finns på riktigt!

There IS no santa!

http://systembolaget.se/SokDrycker/Prod ... okStrangar

Okej.
Ska jag förklara?

Det är så här jag bråkar, tyvärr.
Jag blir extremt otrevlig och provocerande samt helt absurd.

Exempel ur IRL från ett gräl med sambon som för länge sedan gått överstyr:
Sambon: Är du en demon?!
Jag: Ja, det stämmer. Det finns också mikrofoner i väggarna och den där taklampan är egentligen en kamera som filmar in allt som händer.

När någon närstående jag tycker om blir misstänksam och verkar tappa verklighetsförankringen så får det ibland motsatt effekt på mig.
Antagligen för att jag inte orkar vara förstående och agera förnuftigt och empatiskt som "psykpersonal" även i mitt privatliv. Jag vägrar helt enkelt.
Jag växte upp med en tidvis psykotisk förälder. Det räcker nu.

Schueberird råkade provocera mig i ett tillstånd av grav vanföreställningsrelaterad allergi.
Och jag bryr mig om honom tillräckligt mycket för att faktiskt i det läget bli sårad av själva misstänksamheten och provocerad av det befängda och (faktiskt) sjukliga i hans fråga.

Jag tycker det låter som en jättekonstig förklaring faktiskt. Det är ju inte ens en förklaring. Inte ens en ursäkt.

Och hur menar du då?
Det var ingen ursäkt heller. Däremot absolut en förklaring till varför jag reagerade som jag gjorde.
Eftersom jag inte är en perfekt person utan några som helst fel så gör jag misstag. Jag ser dock ofta var de kommer ifrån. Även om jag, som här, gör det för sent.

Vem är du i sammanhanget egentligen?

För mig förklarade CRA:s inlägg en väldig massa.


Men här tror jag hon/du utgår för mycket från din egen erfarenhet igen. Jag sitter inte inne med någon nyckel till Schueberird, men jag vet att just aspergare kan uppfatta saker på rent oanat olika sätt rent perceptuellt också. Har jag själv i viss mån fått lära mig den hårda vägen.

Kan gälla både människor och abstrakta ting som mellanmänsklig moral. Förutom att just människor kan vara svåra nog att få ihop, få kött på benen på och få begripliga redan utan att man dessutom, i förhållande till "NT-normen", har svårt att få syn på vissa drag och är överkänslig för andra.

Du vet ju själv att schizofreni är en diagnos som har satts på aspergare, ibland sätts än, även utan att man behöver vara psykotisk...

Som sagt, just det här vet inte jag om eller hur det kan stämma i det här fallet, men som allmän tankeställare.