http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Offentlig-ekonomi/Statsbudget/Statsbudgetens-utgifter/
Här varsågod 885,7 miljarder kronor att fördela på samhället.

Hur skulle du fördela dom?

http://www.sweden.gov.se/sb/d/13649/a/144876
Lite mer aktuella siffror och mer detaljerat hur det ser ut idag.

http://www.sweden.gov.se/sb/d/13649/a/144882
Med en massa pdf-filer till höger. Mycket detaljerat

Jag skulle lånat ut hälften till NordKorea.

Du har inte deklarerat vad du gör med resterande 442 miljarder.

Ett par miljoner går obv till min egen säkerhet tills jag har flytt landet.
Några miljarder går till propaganda och resten fördelar jag när jag har kommit fram till säker plats.

Jag tycker det är bra att denna länk en gång för alla tar död på myten om att "kostnaderna för invandringen är orsaken till alla nedskärningar".

-Nåja, detta var mn första reflektion.

Nu över till min andra reflektion, nämligen hur jag hade valt att fördela budgeten.
Denna reflektion finns i två varianter: en seriös och en oseriös.

Låt oss börja med den oseriösa:
En stor del av pengarna hade jag använt till att bygga upp en ny huvudstad, med en bred aveny, kantad av aléer, som leder upp till ett "kulturpalats" i äkta stalinisitisk stil.
Därefter hade jag avsatt en stor del av budgeten till att bygga upp en effektiv underrättelsetjänst, med KGB som förebild.
Jag hade vidare avsatt pengar för full sysselsättning, genom socialisering av näringslivet och tvångskollektivisering av jordbruket, varpå jag hade kunnat garantera samtliga medborgare arbeten. Därefter hade jag avskaffat a-kassan helt och hållet, eftersom det ändå funnits jobb åt alla.
För att få omvärldens respekt hade större delen av de kvarvarande pengarna gått till armén, samt till ett amibitiöst rymdforskningsprogram.
De kvarvarande 10% hade slutligen fått bli arvoden åt mig själv och mina lojala partifunktionärer.


Nu över till den seriösa versionen
Jag hade faktiskt skapat en massa nya arbetstillfällen, genom att anställa fler personer i den offentliga sektorn.
Detta hade med stor sannolikhet lett till lägre sjukfrånvaro hos hela svenska folket, samtidigt som arbetslösheten hade sjunkit, vilket hade lett till att mindre bidrag hade behövt betalas ut. På det sättet hade det hela också finansierats.

Taket i a-kassan hade jag struntat i att höja, då det stora samhällsproblemet inte är att de som haft det relativt bra måste sänka sin standard/sälja sina hus vid arbetslöshet, utan snarare att de sämst ställda får svårt att överhuvudtaget klara sig.
Jag hade dörför valt att göra a-kassan enhetlig istället: 10 000/mån skattefritt, oavsett tidigare inkomst, eller arbetad tid. Anledningen till att jag vill betala ut 10 000 skattefritt är att det är total idioti att beskatta bidrag, då det i så fall ändå bara är samma pengar som går i retur.

Mina förändringar av a-kassan skulle finansieras med hjälp minskade jobbavdrag och ett avskaffande av de dyra, stigmatiserande och sysselsättningshämmande fas 3 placeringarna.

Sjukförsäkringen hade jag återställt till vad som gällde tidigare och för att även kunna finansiera såväl detta, som andra sociala reformer hade jag avsagt mig EUs konkurrenslagstiftning och tillåtet såväl subventionerad offentligt ägd verksamhet i vinstdrivande syfte som subventionerad offentlig verksamhet med allmännyttan som målsättning, istället för vinstmaximering, även om den "snedvridit konkurrensen", vilket hade givit bättre välfärd och social fördelning, samt många fina kronor till statskassan, pengar att använda till att bygga välfärd åt vanliga människor, inte åt företagare och miljonärer.

Än så länge vinner den här politikern min röst.
Får jag fler att välja mellan?

Några siffror orkar jag inte hitta på just nu men det första jag skulle göra vore att återinföra löntagarfonderna, vilket finansieras med vinstskatt för företag. Fonderna skulle åtminstone till en början styras teknokratiskt precis som pensionsfonderna, men när deras inflytande växer efter några årtionden kan man införa någon form av allmänna val för styret av dem.

Reglerna för offentlig upphandling skulle ändras så att företag i "välfärdssektorn" måste följa grundlagen som om de vore myndigheter, t.ex. offentlighetsprincipen. Konsekvenserna av alla privatiseringar skulle jag låta utreda, sen kan man fundera på att vidta åtgärder.

Fler offentliga verksamheter skulle omvandlas till stiftelser, inga fler skulle privatiseras. Vore jag kommunpolitiker skulle allmännyttan vara det första att omvandla till stiftelse. Kommunala avkastningskrav på bolag som tillhandahåller lagstadgade rättigheter skulle förbjudas. Exempel framförallt allmännyttan. Kommuner med hög andel i arbetsför ålder skulle bli skyldiga att betala in pengar till staten för utdelning till kommuner med hög andel gamlingar eller barn. Ett system som hade en i praktiken liknande effekt men var svårt att motivera infördes ju av sossarna för länge sen, men det innebar att man bestraffade kommuner med sund ekonomisk politik samtidigt...

A-kassan: Återställs, samt höjt tak. Den är inte ett trygghetssystem utan ett system för att motverka lönedumpning. Det är socialbidraget som är trygghetssystemet. De med höga löner betalar in mer pengar, för att säkra a-kassans legitimitet måste de ha ett incitament att vara med. Annars känner de att de inte för nåt för skatt och a-kasseavgift och röstar på borgarmaffian.

Socialbidrag avskaffas, ersätts med medborgarlön exakt lika med riksnormen (är den fortfarande 3500?). Hyrorna betalas enligt nuvarande regelverk men av staten. Studiemedlet sänks med samma summa som dessa två bidrag, men höjs därefter med 1000 för att det är på tiden (har inte hängt med kostnadsökningarna senaste årtiondet, typ). Medborgarlön finansieras naturligtvis med höjd statlig inkomstskatt, värt att anmärka är att genomsnittsmedborgaren varken vinner eller förlorar på medborgarlön då skatten höjs ungefär lika mycket som medborgarlönen ger. Fördelningen av kostnaden avgörs dock av inkomstskattens utformning. Utredningskostnaderna försvinner också. Kostnaden hamnar på staten istället för kommunerna vilket är viktigt eftersom justeringar i socialförsäkringarna påverkar socialbidragskostnaderna, då borde alla pengarna också komma från samma ställe så att staten inte kan skyffla över kostnader på kommunerna.

Alla vägbyggen i storstadsregionerna ställs in för all framtid och pengarna går till att beta av den långa kön med planerade järnvägssträckningar. snabbtåg STHLM-GBG kostar t.ex. hela 100 miljarder.

Jobbskatteavdraget avskaffas. Sjukförsäkringen återställs. Avdrag för fackavgiften återinförs.

Flygbränsle ska beskattas som annat bränsle när destinationen är inom landet, vilket i praktiken innebär förbud mot flygtrafik i Sverige då flygfotogen är skattefritt i hela världen enligt internationell överenskommelse. Branschen skulle inte ha en chans om den inte särbehandlades, nämligen. Som kompensation mot norrlänningarna införs några subventionerade avgångar norr om sundsvall. Trafikverkets tjänstemän får då en massa tid att utreda om luftskeppstrafik kan vara något för Sverige.

Nytt miljonprogram är helt nödvändigt men jag vet inte vad det kostar. Men till att börja med kan man förbjuda kommuner att skriva in minsta antal parkeringsplatser i sina detaljplaner, så det blir billigare att bygga i storstäderna. Bilfolket får bo kvar i sina villaförorter om de inte behagar göra sig av med bilen, man kan inte äta kakan och ha den kvar. Antingen tät stad eller bilanpassad gles stad med tio mil från ena änden till den andra.

Nu blev jag sugen på att titta vad allt kostar också, men har inte tid just nu...

I det stora hela har du skrivet ett mycket bra inlägg, men det finns två punkter där jag inte håller med dig.

Den ena är taket i a-kassan, för som jag ser det finns det ingen som helst anledning att vi skattebetalare skall möjliggöra att medelklassen skall kunna upprätthålla sin standard vid arbetslöshet, a-kassan skall vara en grundtrygghet som gör så att alla kan leva ett någorlunda drägligt liv vid arbetslöshet, inget annat. Det som upprör mig är snarare att golvet i a-kassan ligger så lågt att det i praktiken blir väldigt svårt att klara sig på, därför vill jag införa en fast summa på 10 000 skattefritt, oavsett tidigare inkomst, eller längden på arbetsvillkoret.
Som jag ser det vore det ett direkt hån mot alla lågavlönade människor som jobbar för mindre pengar än vad vissa skulle fått i a-kassa, om de skulle behöva finansiera detta med sina skattemedel. Klart underkänt och lönedumpning kan man förhindra på andra sätt, t.ex. genom stark lagstiftning och ökade befogenheter för facken.

-Gör om, gör rätt!


Den andra punkten som jag inte håller med om är den om ett nytt miljonprojekt, det behövs inte.

På riksnivå har vi ingen större bostadsbrist, utan problemet ligger snarare i en väldigt stark inflyttning till vissa orter som därmed får brist på bostäder, samtidigt som utflyttning från andra orter leder till ett överskott och t.o.m. rivna hyreshus.
Vad vi behöver är en politik för ett rikt kulturutbud samt generöst med arbetstillfällen över hela landet, för att minska denna omflyttning av människor som leder till såväl bostadsbrist på vissa orter, som till att andra dlear av vårt land självdör och avfolkas.