*lutar* ...14 timmar sömn och fortfarande både trött och trött på

Nu förstår jag inte?
Sjukdom?

Folk tittar alltid så konstigt på mig för att jag inte äter kött. De gör sig beredda på försvarstal för sitt kött, och de gör sig beredda på försvarstal från mig. De tittar som om jag vore pestsmittad. För att det inte är ett legitimt matval såsom laktosintolerans. Då känns det som att jag har en sjukdom som förstör för de andra. Får dem att känna sig obekväma. Julmat. Stigma.

Men vad i helv...ta på dig din pappakrona och så vidare, människa!

Det var alltså inte så enkelt att tillskansa sig självkänsla.
Du är ju en HJÄLTE som väljer bort kött.
Spelar ingen roll av vilken orsak (fast är det för djurens skull så får du tusen miljoner guldstjärnor av mig) men det är ju ett statement som inte är att förakta.

Fortsätt så.
Skit i deras ångestskrikande köttbullar och till döds plågade skinkhelvete.

Fast jag tycker det börjar bli mer accepterat nu.
Jag äter inte rött kött, och är överkänslig mot mjölk och ägg. Alltså nästan ingen julmat utom sill.
Det är sällan jag upplever att folk blir obekväma, eller försöker övertala mig.

Handlar det om att jag säger det som en självklarhet, att jag står för det.
Gör du dig beredd på motstånd så triggar du det.

Jag har ett problematiskt förhållande till mat. När jag var liten matvägrade jag. Visade sig att jag hade polyper i näsan som fick maten att smaka skit. Flera år av att få höra att man var ett Biafrabarn och att folk skrek åt en vid matbordet att äta har satt sina spår. Så jag vill inte bråka om mat. Svårt att sträcka på sig och vara självsäker präktig vegetarian när man undermedvetet är beredd på en utskällning.

Hmm okej.

Men ändå.

Dagsform: se avatar.

fustrerad som fan

Nattform: Nja.

Jag vill börja vända rätt på dygnet igen.

Vidrigt, detta liv.