Saker går vansinnigt fort nu. Igår skrev jag om att höga politiker går ut i media och vill att uppgiftslämnare till media ska skjutas, eller åtminstone lönnmördas. Det är så det går till i Kina och Iran. Och nu även här i Väst.

Idag har det kommit mer, mycket mer av den där "Välkommen till Kina"-känslan. Ett axplock:

Studenter i USA ges ett vänligt råd att inte prata om WikiLeaks med sina vänner om de vill ha jobb efter examen. Rådet kommer inifrån statsförvaltningen. Den sortens subtil skrämsel har jag aldrig någonsin sett i väst tidigare, men den förekommer i... ja, just det. Kina och Iran. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om hur det går kalla kårar när en statstjänsteman antyder, bara antyder på det där sättet att "det kanske går dåligt för dig om du diskuterar det här med vänner och bekanta".

Schweiz letar efter sätt att stänga WikiLeaks' bankkonto, utöver att PayPal redan har stängt ett av inflödena.

Australiensisk polis letar efter och funderar på om man kan sätta dit Julian Assange för något brott. (I normalfall går man åt andra hållet: man hittar brottet först och sedan hittar man en gärningsman; att göra tvärtom är att be polisen ta hand om en besvärande person på vilket sätt som helst och har inte i ett rättssamhälle att göra.) De undersöker dessutom möjligheterna att göra honom statslös genom att göra hans australiensiska pass ogiltigt.

Under tiden har WikiLeaks höjt sina försvarsinsatser och gör det nu enkelt för vem som helst att sätta upp en spegelkopia av hela WikiLeaks, så att sajten distribueras över massor av olika servrar och länder. Sanitarium satte upp steg-för-steg-instruktioner på svenska (och jag har redan satt upp en egen spegel hemma hos mig, det var enkelt). Mindre än 24 timmar efter det arbetet började är WikiLeaks spegelpublicerat fullt ut på över 200 ställen.
Historiska paralleller

Jag brukar ibland säga att allt detta har hänt förut, och allt detta kommer att hända igen. Jag skrev igår att man angriper infrastrukturen för att hindra information och idéer att komma ut (och dagens händelser fortsätter på samma tema, plus att man börjar skrämma människor från att prata om det). En viktig parallell hände under andra världskriget här i Sverige.

Man kunde inte förbjuda tidningar att tryckas, det hade grundlag sett till. På något sätt ville man ändå få stopp på vissa tidningar, framför allt kommunistiska och antinazistiska. De var... besvärande. Det var då som något ljushuvud kom på att man kan förbjuda dem att transporteras på järnväg och väg, även om man inte kan förbjuda själva tryckningen. Då skulle ju idéerna inte komma ut. Det kallades för transportförbud och lagen gällde 1940-1943.

Parallellerna är slående. Man lyckades inte stänga ner obekväma publikationer, utan angrep i stället infrastrukturen från maktens håll. Även responsen är väldigt lik det som händer idag: aktivister kring dessa politiska tidningar, massor av aktivister, byggde snabbt upp ett volontärnätverk för att bygga upp en ny fungerande distribution och bära ut tidningarna på egen volontärkraft. Det fungerade. Angreppet mot infrastrukturen för att tysta idéer misslyckades.

1949 skrevs det in i svensk grundlag att ingen får vägra att transportera en tidning på grund av dess innehåll. Då hade det tidigare angreppet på infrastrukturen fallit i stor skam.

Det gäller att upprepa historien. Det är upp till oss, här och nu, att fortsätta kämpa för en fungerande infrastruktur. Så länge idéerna kan bäras ut, så har de som förespråkar censur ingen chans.

Vilket syfte har Wikileaks egentligen?

När får vi se aspieforums mer slutna avdelningar i Wikileaks?

Hjälper du mig att sprida "aspieleaks"?

Vilket syfte skulle "aspieleaks" ha? Ska jag tolka det som att PM och medlemmars mer privata inlägg skulle offentliggöras (med eller utan tillåtelse)?