Råstirr.

Ett dåligt Aspergerskov idag. Mina hundar skällde ut en par människor, varpå dessa människor visade sig vara demoner, hukade sig och gick till attack mot mig. Så jag sprang in i panik, de stegade snabbt efter, talandes latin eller liknande språk? Fipplade med nycklarna som ett mongo, och ådrog mig ett redigt skrapsår på fingret efter ett av hundkopplen. Hundstackarna blev släpade. Vet inte om jag ska sälja dem eller, vad fan, jag är inte en lämplig hundägare .

Du är säkert en väldigt bra hundägare för det mesta. Tog hundarna skada på något sätt?

Finns det ingen som kan hjälpa dig med hundrastandet när du känner dig för...vad det nu är som händer? Var det en vanföreställning eller blev du verkligen jagad?

Det kanske inte heller spelar så stor roll vad som var vad, när jag tänker efter.
Var snäll mot dig själv!

Hundarna är intakta, någon av dem slog väl i sig lite i en dörr. Nej, jag har inget kontaktnät alls, inga vänner. Så någon hjälp går inte att få. Jag vet inte om det jagade mig, har frågat några personer, och de säger att det låter konstigt, att det nog var jag som... Såg fel och hörde fel eller dylikt. Jag vet inte, det hände i morse. Jag tror fan att jag har paranoid schizofreni.

Det dök upp folk från alla håll och jag bara ställde mig och grät i skogsbrynet alltså. (Jag smet ut via altandörren för att rasta dem färdigt). Jag är så jävla rädd för mina grannar och alla som finns ute. Jag tyckte det såg ut som någon hade förgiftat kött i näven också. För att ge till hundarna.

Vad jag förstått efter att ha läst både här och på AF så har det varit rätt stora omställningar för dig sista tiden.
Så det är inte konstigt om en massa paranoida tankegångar och annat märkligt dyker upp just nu. En stressreaktion fast en väldigt kraftig sådan.
Det är ju så många förlorar verklighetsuppfattningen och går in i psykoser och annat.
För i klartext så är det så det låter. Det här är verkligt för dig men för mig så låter det som att dina tankar spelar dig spratt.

Men jag vet inte alls vad jag ska råda dig till. Hur brukar du göra när det blir så här? Mediciner, psykkontakt, vad?

Du behöver semester från all form av stress och press. Mobilisera dina föräldrar eller annan familj? Hundarna ska någon annan gå ut med, du ska bara vara hemma och ifred från allt.
Men det kanske inte går att realisera?

Det händer så ofta. Mer intensivt vid pms. Det som gör att jag blir helt skakis är att det drabbade hundarna nu. Jag brukar inte vidta åtgärder. Bara tänka att imorgon kanske jag är i verkligheten. Kanske, kanske.


Min familj hatar typ hundarna :/. Jag har redan sålt en av dem, hade tre förut. Hundar alltså, inte familjer. Finns inga att mobilisera, noll kontaktnät tyvärr. En redig jävla mardröm detta. Jag kände mig modig en period. Men nu, bara skräck, skräck, skräck.

Angående paranoid schizofreni:
Så länge du misstänker att du kanske har det och har sjukdomsinsikt (som det så fint heter) så tror jag att du är på rätt sida av skiljelinjen mellan friskt och väldigt sjukt. Du befinner dig antagligen någonstans i gråskalorna mellan dem två.
När man väl gått över till att inte tro på någon annan än sig själv i det som andra påstår är vanföreställningar så är det svårt att komma tillbaka.
Inte omöjligt men med tiden allt svårare.

Försök vara öppen för andras input. Det är väldigt märkligt hur hjärnan fungerar, den kan spela de mest underliga spratt som verkar helt verklighetstrogna och autentiska men inte är det ändå.

Edit: Läste ditt svar.
Sova djupt är bästa medicinen skulle jag tro. Återhämtning för hela alltet. Förutsatt att man kan sova...

Du skrev något om altanen. Kan hundarna i nödfall göra sina behov precis utanför så slipper du ju gå ut iaf. Långt snöre och en bajspåse, typ. Så står du innanför och håller i kopplet och behöver bara ut kort för att skopa upp korven.
Men det kanske inte funkar så med hundar? Har inte riktigt koll.

Finns det ingen på forumet eller på AF som bor någonstans i närheten, som kan rycka in tillfälligt med hundrastning eller stödja på annat sätt?

Nu måste jag sova.
Hoppas verkligen att allt känns bättre och mindre skrämmande imorgon/idag.

Det behöver inte vara paranoid schizofreni, även stresspsykoser kan hålla i sig ett bra tag.

Nej, kunde inte gå och lägga mig ändå.
Det låter ju nästan som att jag menar att du inte är sjuk alls och bara inbillar dig lite lätt, sugmund.
Så menade jag inte.

Du behöver nog involvera någon i det här som konkret kan komma med någon sorts avlastning. Och som vanligt så vet jag inte vem eftersom vi inte känner varann mer än så här.
Psyket?