Då kanske brist på emotionella karaktärer eller brist på stimulerande mötesinnehåll ligger närmare förklaringen.
Tråkiga möten där man vet innan vad resultatet kommer bli, dvs noll intellektuellt, eller att man bara måste gå dem för byråkratins skull är de värsta imo. Långa innehållslösa möten är inte heller så roliga iofs men såna brukar jag glömma av rätt fort.