Jag har ju min lyxförtidspension från innan 2003. Det går att leva rätt bra på, men jag förstår vad du menar eftersom alla inte har sån tur. Många aspergare plågas i arbetslivet och mår psykiskt dåligt av det.

Ja det, och om man nu tar emot de där nådegåvorna efter att de har idiotförklarat en så är man ju en del av deras system fast man inte får delta och inte räknas. Om du vill så är det extremt svårt att slå sig fri från deras åsikter och system och skaffa dig ett arbete och fungerande liv utan det de gör med en. Visst kan man få en pension och låta de tala om vilket värdelöst, vidrigt svin man är och acceptera att för alltid sitta utstött och förkastad. Men mår man bra av det? Det finns många aspergare som plågas av att INTE ha något arbetsliv också och jag vet inte om du är ironisk när du säger lyxförtidspension, men om man går med på att behandlas som ett svin och låter de trampa runt på en så får man sin pension och sedan kan man inte göra någonting med tiden för man har inga pengar. Om man ska få en riktig lyxförtidspension som endel har så kräver det att man redan har arbetat och arbetat upp sin försäkringspremie med ett välavlönat jobb under x antal år och det är det ju inte alla som lyckats med. Tid utan pengar är inte så kul.

Jag kan i sammanlagda bidrag ta ut ca 14 000 netto om jag vill, med bostadstillägg inräknat. Att få ut så mycket och inte behöva passa en tid eller gå till ett arbete någonsin tycker jag är ganska skönt. Visst skulle man tjäna mer på ett "riktigt" jobb men att slippa arbeta är skönt.

Jag förstår inte problemet. Jag har en massa saker vanliga NT-svenssons inte har råd med eftersom jag inte lever ett aktivt liv med en massa dagliga utgifter.

Att "bli en del av samhället" och försörja sig själv är ingen revansch. Det är att anpassa sig som duktig idiot. Att däremot bli ekonomiskt oberoende är en revansch och ett sätt att klappa samhället på huvudet.

Jag hade behövt min förtidspension långt tidigare än jag fick den.

De glada hurraropen om hur jag skulle vaggas ut från sjukdom till sysselsättning förstörde mig.

Sjukskrivning - ett entledigande som var otroligt svårt att få till att bli just en tid för vila även som sjukskriven. På grund av aktiveringshetsen. Herregud, det heter tom aktivitetsersättning innan man är 30 nu för tiden. smaka på ordet, aktivitet. Visst smakar det dagcenter och förnedring!!!


Jupps, suger pung. Men hellre en trygg inte så hög pension än ett hipp som happ-liv hoppandes mellan olika ersättningar, löner, bidrag där högen med ansökningsblanketter liknar kaknästornet och ens mentala hälsa segnar ner för att till sist krascha.

Det där är mer pengar än vad en lågavlönad arbetare tjänar. Och du slipper ju betala tandläkaren också, det gör inte de friska knegarna.

För de som vill delta i samhällslivet så är det ju � inte revansch så att göra det de vill och mår bra av.

Jag har aldrig utsatts för några hurrarop och att jag skulle vaggas ut från sjukdom till sysselsättning. INGET sånt. Och jag har BETT om det. Både smaken och behoven är olika så är det bara. Huvudsaken för de där människorna är att de gör tvärt emot vad man själv vill och vad man behöver, det är meningen att göra illa folk och skada dem så mycket som möjligt, det är det som det går ut på. Men jag hör aldrig någon som säger att de vill arbeta men inte får, utom jag då. Om ni behöver vara hemma utan att göra något så är det ju bra att ni får det och om ni klarar av den behandling man utsätts för för att man ska vara hemma med sjukpension. Ni är starka personer då när ni klarar av det utan att knäckas.
Jag förstår ärligt inte hur ni lyckats få hejarop och att någon vill att ni ska ut i sysselsättning. Ingen instans har sagt det till mig, alla är eniga om motsatsen. Varenda jävla instans varenda nolla som sitter på en tjänstestol. Förstår inte var ni hittat folk som velat få ut er i sysselsättning.


Smaken är som baken. Min hälsa segnar ner och kraschar när jag ska underkasta mig de professionellas åsikter om mig och sedan sitta och inte ha ett smack att göra förutom att tänka på all skit som vräkts över mig.

Kanske om jag hade ansett att det bästa för mig var att vara sjukpensionerad och att jag hade bett om det så kanske jag hade kunnat acceptera all vidrig skit som utgör deras åsikter. Det kanske hade varit annorlunda då, vad vet jag.

Vad tänker du på för behandling? Från vem? Jag sitter typ här framför datorn och jäser, och ingen behandlar mig typ, alltså jag är ensam förutom min käresta och djuren och kan inte se hur någon skulle kunna behandla mig på något särskilt sätt baserat på att jag är sjukpensionär.

Jag har förstått i efterhand att jag ser för normal ut och beter mig för normalt för att någon skulle tro annat. Jag var även dålig på att sätta ord på mina känslor och upplevelser. Det är jag fortfarande, jag har inte vanliga känslor som neurotyper kan relatera till. Jag blir exempelvis inte rädd när någon hotar att slå mig. Jag blir däremot rädd för insekter som flyger förbi.

Allt från soc och arbetsförnedringen före sjukskrinvningen, till efter sjukskrivningen - då jag ansågs klara av att åtminstone vara på någon daglig verksamhet. Detta tyckte läkare, prattanter, kontaktpersoner, alla möjliga hejade på mig och försökte hjälpa mig, för de trodde att jag hade dåligt självförtroende och var inbillningssjuk när jag yttrade ord som "kan inte", "orkar inte" och "klarar inte".

Även efter fastställd Aspergerdiagnos tyckte de att jag skulle ut, så jag inte skulle bli isolerad. Och jag som längtade efter att få stänga in mig i mörkret och slippa tvångsaktivering!

Men nu lever jag ett sådant liv, tack och lov, skulle inte orka något annat.
Enda anledningen till att jag förr lät mig behandlas illa av tex sockärringar var skräcken för att bli fråntagen ersättningen och behöva ta livet av mig.

Sugmundfreud,

Tycker det är fullständigt onödigt och jävligt dålig stil att skriva som du gjorde om Engla.
De spekulationerna är helt irrelevanta och visar bara att du har ett missriktat hat.

Jag är inte den som predikar "älska din nästa", vilket torde vara bekant, men man kan RIKTA sin aggression, sitt temperament eller hat mot något eller någon som förtjänar det istället.
Man kan använda den kraften till konstruktiva grejer också.

Nu har du gjort bort dig rejält.

För övrigt kan jag upplysa dig & Josef1 om att frenologin är en pseudovetenskap som ingen upplyst människa tar på allvar idag.

Visst kan människors utseenden ge hintar om hur de är, men då handlar det om klädval, frisyr, kroppshållning, hygien etc och inte om höga kindknotor eller hårfästen.

Josef1s inlägg om webmasters var dock ganska träffande...