Tokstolle. Vi kanske borde slänga in DOM bland folk som ger dom stryk, tills de fattar att de måste byta hudfärg (eller nåt annat medfött).

jag vet vem som är mest stollig i det här iaf, och det är de som tycker att det är vettigt att låsa in folk för medfödda funktionshinder.

Personal på såna ställen ska man inte ta på allvar. Det är i regel lågutbildat folk som knappt själva vet vad de gör och för det mesta sitter de i fikarummet och trivs med att bestämma över andra.

de har bara den vanliga, normala attityden för psykpersonal. helt normalt. Krigaren gav ett rättvisande och mycket insiktsfullt inlägg om detta.


Mycket insiktsfullt, små maktälskande sadister som inte får jobb någon annanstans är det som jobbar på såna ställen.

Jag har upplevt både internatskola/specialboende, ungdomspsyk och LVU-hem.

Att ha "specialanpassad vård för aspergare" på psyket är nog snäppet värre än bonnläpparna till proffsfikare (bra uttryck av Krigarsjäl eller vem som nu myntade det) på soc-hemmen.

Allt det som sagts om idioterna på hemmen stämmer förvisso, det kan jag intyga. De är outbildat slödder som inte kan få andra jobb, många väldigt bonniga och enkla med en liten världsåskådning som ger en intelligent och ytterst självmedveten person som jag själv spykänslor.

Däremot är psykvården/aspergeranpassade saker inte på något sätt bättre. "Kunskapen" om AS skadar mer än proffsfikarnas okunskap. Att vara på ett ställe där man åtminstone en stund varje dag kan andas är bättre än att sitta i psykcell. På det behandlingshem jag var på som 16-åring (den sista kontakt jag hade med myndigheter nu 10 år sedan), och internatskolan jag var på som 10-åring kunde jag iaf skapa någon form av existens och till en viss grad, när särskilda ur personalen inte var närvarande, få vara mig själv. På psyket har man inte ens de rättigheterna, där är man undermänniska i ordets alla bemärkelser.

Att låsa in folk med AS på hem är förkastligt och värdelöst i vilket fall. Det borde aldrig ske. Psykvård/specialanpassad vård är dock inget alternativ.

Det enda dilemma jag har till att se aspergerungdomar få leva med sina intressen och sin dygnsrytm, orörda, är att jag vet att mitt eget uppvaknande kom sig genom det helvete jag fick genomgå. Troligen är det individuellt att just jag fick en sån stor självinsikt, det behöver inte hända med alla och många kommer troligen vara "tokstollar utan självinsikt" hela livet. Ändå känner jag att jag kanske hade varit mer inne i dimman om jag inte utsatts för socialt och psykologiskt våld hela mitt liv.

Jag köper påståendet för 10 år sedan.
Men finns det belägg för att utvecklingen inom NPF-vården inte utvecklats det senaste decenniumet?

Jag tvivlar starkt på det. Det är ju samma NT-pack som är drivande. "Tanter" och dylikt. Medömkande kärringjävlar till läkare.

Psykvårdens främsta lösningar är väl fortfarande "specklasser i skolan", "inlåsning på BUP", "medicinering" "shtöd-pershonej shom finnsh dää föh en" etc etc etc...

Vad har förändrats? Är det inte fortfarande en slags övervakningsmyndighet som sätter igång rutiner och program i syfte att styra ditt liv? Kommer inte psykiatrikers främsta arbetsuppgift alltid vara att försöka medicinera bort allt från hösnuva till depression med neuroleptika?

Och jag har motsatt åsikt. Jag anser och är fullt övertygad om att jag hade kunnat utvecklas till eden jag är i dag även om jag hade blivit väl behandlad och då hade det varit utan skadorna. Det är min åsikt. Jag tror att det är fullt möjligt att hjälpa en människa att bli medveten och utvecklas till en sund normal och härlig människa genom att stötta de och möta dem där de är med det de behöver. Utan kränkande nedvärderande misshandel. Av vilken anledning skulle en människa med npf-funktionssätt vara annorlunda mot andra människor när det gäller det. Självklart är de itne det, bara det att de behöver ett annat stöd än andra. Och nte fan inbegriper det kränkanngar och misshandel ENDAST. Jag vet att man kan hjälpa en människa med det på annat sätt.

Ja det finns bevis för det. Vilken vård??

Jo det är det, och man är inte vatten värd och anses inte kunna någonting. Jag har inte sett minsta skillnad. Och jag har dessutom gissat mig till att jag är ännu äldre än vad du är Josef3 och har utsatts för ännu "finare" vård än du har på psyk på "den gamla goda tiden". Men någon attitydförändring har jag inte sett till. Har alldeles nyligen fått hör tvärt om av statens "specialister". Har inte hänt någon positiv utveckling alls. Men som tur är så ska de hänga ut vettiga aspergare så då kommer nog vården på psyk och soc och FK och skolorna att bli vääääääldigt mycket bättre.

För att förtydliga ännu mer så är det inte endast attityden som är oförändrad (möjligtvis var den bättre när landet hade pengar att tillgå??) åsikten om vilka mediciner man ska köra i folk är helt oförändrad bland "höjdarna" och "experterna" i detta avlånga, gudsförgätna land.