Parafiliers vara och icke-vara!
Ämnet halkades in på i en annan tråd. Min uppfattning är som följer:
- En så kallad parafili är inget problem i sig; folk kan inte rå för vad de tänder på.
- Utövandet av en parafili får aldrig innehålla verkligt tvång; alla ingående parter måste vara överens.
- Det finns parafilier för vilka en del av de ingående parterna inte kan förväntas fatta så pass sjävständiga beslut att ingående parter kan bli överens.
Till exempel lik har lite svårt att fatta sjävständiga beslut, men å andra sidan är lik bara en klump av kött: Ska det då även vara förbjudet att ha sex med en bit oxfilé?
Barn är en annan grupp som inte kan förväntas fatta självständiga beslut i och med att de är lättpåverkade och alltför formbara. Det finns säkert undantag, men jag väljer själv att bortse från dessa eventuella undantag.
Parafilin är inte boven i dramat. Pjäsens skurk är snarare att han, som det tycks förutsättas,
tvingade henne till det (om det nu var det han gjorde (kanske njöt hon lika mycket som han gjorde!?)). Och vad har det faktum att hon hade MS med saken att göra? Tände han på att assfista just MS-sjuka kvinnor? Dog kvinnan av rumpnävningen eller av sin MS?
Hade han månne förväxlat det med SM?