Aha, det var just en sådan, mer detaljerad, beskrivning som jag var ute efter. Tack!

@Zombie:
Skriv gärna mer om hur olika stånd skötte sitt stånd, nej, men hur de skötte sitt bajsande, menar jag (och vad som senare hände med resultatet).

Jag har sett att avträden förekommer i boningar för de högre stånden (till exempel, om jag minns rätt, Wiiks slott). Avträdet var byggt i trä några våningar upp (gissningsvis i anslutning till "slottsherrens" (det vill säga den som låtit uppföra slottet för sin egen räkning)) salar (ju finare folk, desto högre upp bor de?) och stack ut en bit från slottsväggen, så att bajset kunde falla fritt. Ibland var även fallet inbyggt, ibland inte.

Det kan tänkas att de då och då behövde rensa nedslagsplatsen!?

Bra text om Alvastra kloster:
http://www.raa.se/bok/pdf/alvastra.pdf
vilken för övrigt påminner mig om att jag ska bygga en till kapellet ansluten sakristia.

Huvudkomplexet består nu av:

• kapell
• sakristia (obyggd)
• klocktorn (eller någon annan form av möjlighet till sammankallelse)
• studiesal
• enskilda studieceller
• novisernas sovsal
• novismästarnas respektive celler (i anslutning till novisernas sovsal)
  Titeln novismästare används, möjligen lite slarvigt, som benämning på de munkar som ytterst ansvarar för novisernas utbildning (med allt vad det innebär) och de blir 2 eller 4 till antalet (om jag har förstått det rätt hade de flesta kloster egentligen endast 1 novismästare).
• priorns och subpriorns respektive celler
  I spelet kallas de överstepräster (en ordinarie och en ersättare).
• övriga munkars celler (obyggda) (eller gemensamma sovsal, vilken skulle vara enklare att få plats med)
• tomma celler (obyggda) (eller en extra sovsal) avsedda för när noviserna upptas som munkar
• observatorium
• laboratorium
• kök
• matsal
• toaletter (obyggda)
• tvätt- och badutrymme
• kloaker
• biblioteksutrymmen (löst inspirerat av biblioteket i Umberto Ecos Rosens namn (eller egentligen mer av biblioteket i filmen baserad på romanen))
• trädgårdar

Huvudkomplexet omges, tillsammans med odlingar; musteri/bryggeri; båthus/båtbrygga; avskrädesplats; springbrunn och bäck; jordkällare och någon form av träningslokal för stridskonsten, av en yttre mur. Utvalda delar (till exempel studiesalen) värms upp av eldstäder.

Jag har förresten bett om att få trådtiteln ändrad till något som bättre passar det i efterhand vidgade ämnet:
"Bajs, brunnar och bibliotek (samt en och annan munk)!"

Jag tycker att jag fick till det rätt bra.
Kombinationen av en av moderna tiders mest märkliga sexuella perversioner parat med medeltidens något ojämställda kvinnosyn. Fast vem vet vad de gjorde med sina kvinnor redan på den tiden? Perversioner har väl alltid funnits.
Jag hittade även ett passage i texten om en kvinna som har sin månatliga blödning (tror jag de menade) inte fick gå nära en örtagård då skörden kunde förstöras av detta.
Är inte det här ganska samtida med häxjakterna och annat mystiskt?

Peder Månsson kanske inte hade så mycket samröre med kvinnor så han besvärades av följderna av kvinnors huvudvärk i meningen: "Inte i kväll älskling, jagh haffwa hoffwod wärk."

Hur kommer det sig att du är så kunnig i fråga om ålderdomliga språkfrågor?

Jag känner inget jätteintresse över själva språkfrågorna men gud vad intressant det är att läsa om dåtiden och allt vad det innebär...synd att jag inte har förstått att odla det här intresset på riktigt.
Det måste ju finnas en del möjligheter till arbete genom det.
Jag kunde ha blivit musei...kärring av något slag!

Ja. Hemskt va!
Jag återkommer senare. Ty nu skola jagh skala rothsaker.

Zombie är en så'n däringa humanist...



Det är nog inget som jag skulle vilja prova på själv i alla fall. Däremot har jag förstått att ändtarmen kan ta emot mer än man kanske tror. Ett rejält lavemang innan är nog dock en förutsättning.

En dryckeskällare av något slag behövs också, det vill säga en lämplig förvaringsplats för musten/ölen. Den placeras kanske i klostrets källare, i anslutning till jordkällaren eller under musteriet/bryggeriet.

Jag hoppar helt klart också över den aktiviteten.

Det konstiga är, hur mycket märklig och egentligen helt vidrig information och allehanda detaljkunskaper man ändå besitter, när det gäller allt möjligt sjukt.
Vill jag veta sådana här perversa saker? NEJ.

Men jag vet. Det mesta om det mesta.

Angående din fina aspiemonolog: Det är ju som ett färdigt koncept för ett medeltida epos där det enda som fattas är en fantasifull författare som knyter samman allt du luskat fram och väver en fin historia kring det hela.
(Jag ser allt i bokform. )

Vidrig?