Jag har varit högfungerande hela mitt liv men jag orkar bara inte försöka leva i någon slags kompromiss med NT-samhället. Jag vill inte vara NT.

Varför anses det så fint att smälta in som en vardaglig, korvätande hockeysupporter bland NT folk? Jag ser inget fint med det. Att bara vara en "lägre fungerande NT".

Det som gör mig mest deprimerad med aspergare är att det jag hatar hos NT-folk (dålig hygien, fult yttre) oftast är än mer tydligt i aspergare. Dessutom verkar många aspergare vilja ha en gosegemenskap precis som den NT-folk har, bara att det är mellan aspergare istället. Beteendet på AS-forum, utfrysningen av mig, gullegullandet och "alldagligheten" (ha familj, försöka vara så vanlig, kaffe i kvarterslokalen etc) är ju bara som en spegling av NT-beteende. Ungefär som när djur försöker härma sina ägare och bli mer mänskliga. Jag ser många på AS-forum och WrongPlanet som styggelser. Deras gosande får mitt skinn att krypa. Jag äcklas av gemenskapstänkandet. Det känns som om de leker NT. Jag tror helt enkelt inte att det är normalt för RIKTIGA aspergare att dra sig till större grupper/gemenskaper.

Jag vill överhuvudtaget inte ha något med den typen av gemenskap att göra, men är det så dåligt/negativt att helt enkelt leva utanför samhället som social outcast om man gör det man trivs med? I mitt fall är det köpa kläder, laga och äta hälsosam mat, kontemplera över världsalltet, spela tv-spel och studera japanska. Jag är otroligt autistisk men det finns en sak jag helt enkelt avskyr, mer än den dåliga hygienen hos många aspergare, det är viljan till gruppkrameri. Det är ett NT-beteende!

Är det jag som verkligen är en elit, en renare form av AS då jag varken har NT-gruppkramarbehovet eller den halvtaskiga myshygienen/smutsen man ser hos så många aspergare. Jag upplever mig själv som autistisk aristokrati. En sorts rymdvarelse snarare än en defekt människa.

Det påståendet kan jag skriva under på.

Dock tycker jag om att umgås med vissa andra aspergare. Idag vet jag att samtliga av mina bra vänner har AS. Nästan alla diagnostiserade. Det brukar ligga i frekvensen 2-6 mån mellan gångerna vi träffas och det känns helt ok för mig.
Men skulle en NT prata om att träffa sina vänner med en frekvens på upp mot ett halvår så menar de något helt annat än ett socialt liv.
Och det är här jag tror du missuppfattat flera på div forum. Vi vill inte träffas som NT-människor 7-14ggr i veckan. Men många är så pass isolerade att de inte kunnat umgås med vänner på flera år, och det kan bli för mycket även för en asocial människa.

Jag avskyr hur NT-folk ser ned på en för att man inte VILL ha ett socialt umgänge. Gör mig galen.

Det är inte ofta jag bryr mig om vad lägre stående varelser tänker om mig.
Jag är inte ens säker på om de kan tänka.

Ja, kanske borde jag försöka bry mig mindre. Är inte lika irriterad som jag en gång i tiden var men det känns fortfarande som om det hade varit bra om jag faktiskt också hade en ickemänsklig kropp och yttre bevis på att jag är en annan ras/art inte bara en defekt människa eller än värre, en lat, "misslyckad loser".

Och det finns flera olika raser. Jag tänkte redogöra för två av dem nu.

1. Den Mongoloide Lortgrisen.
Kännetecken: Runt ansikte med efterblivna ögon. Ungefär som Englas mamma, alla vet väl hur hennes ögon ser ut?
Dottern hennes har likadana:

Man ser ointelligensen, ofta har personen tjocka glasögon som gör de redan stora ögonen större. De är mandelformade, fast med mer rundade kanter än en mandel. Schizofrena har ofta sådana ögon.
Dessa personer är de som kan ställa frågor som. Vad fan gillar ingen mig för? Luktar jag illa? *startar internettråd: Hur Ofta Ska Man Duscha?* Varför slutade min kompis svara i telefonen, har ringt 18 gånger nu på en dag och hon svarar inte? Jag var dit och ringde på nu, hon tittade ut bakom gardinen men öppnade inte . Varför?

Dessa har en grav utvecklingsstörning som syns på utseendet och borde kanske ligga i ett annat fack än de mer normalintelligenta.

2. Den Som Är Malplacerad På Dagcenter.
Denna personlighetstyp ser ofta normalintelligent ut. Kan vara mycket vacker. Kan även vara rätt ful, men sällan på samma sätt som typ 1. Mer så att man tänker, stackars sate, synd på en så smart hjärna. Dessa har så klart stora luckor i funktionen och är nästintill efterblivna inom vissa områden. Men de kan också lära sig av misstag, och med årens lopp utökas lärdomarna. Jag tillhör nog den här typen tror jag. "Aspergers? Det kunde vi aldrig ana!" Är nog något som dessa ofta får höra av omgivningen. Vissa i denna grupp kan tom förvärvsarbeta och ha barn. Men många är inkapaciterade. Blir lätt "utbrända" och hos vissa började psykproblem tidigt visa sig.

Även här finns lortgrisar. Men de är stolta lortgrisar som gör en ploj av att trycka upp armhålorna i ansiktet på folk. De vet om att de är äckliga, och kan tvätta sig vid begäran från ex vis en sexpartner. De begriper även att man skall tvätta sig innan man ger sig ut bland folk.

En viktig poäng där! Jag har själv aldrig sett några Aspergare i verkligheten, och skulle nog vilja delta i en träff någon gång för skojs skull. Men det skulle näppeligen bli en frekvent vana, mer ett studiebesök.

Tycker att det verkar finnas en hel del trevliga människor där ute. Och de är ofta som jag, att de inte skulle orka umgås ofta, men det är helt okej att man hör av sig efter två år och ingenting har förändrats i relationen för att lite tid förflutit. Typ så uppfattar jag det i alla fall.

Håller med Sugröv om att folks ansiktsdrag/kromosomer/fenotyp kan avslöja mycket om intelligens, personlighet och diverse sjukdomar och avvikelser. Detta har man vetat om i Kina i årtusenden och i asiatisk kultur är det helt naturligt att förknippa vissa drag med vissa mentala egenskaper, något som anses "politiskt inkorrekt" eller bara som bristande logik/empiri i väst.

Jag känner intuitivt vilka typer jag gillar respektive hatar. En svensk typ jag inte tål är t.ex den blaskigt alldaglige "kaffekillen", duktig student med högt hårfäste, oftast civilingenjör eller något. Dragen är så intetsägande att den här typen blir nästan osynlig. De saknar fullständigt alla former av karisma. Helt "mellanmjölk" i alla sina åsikter, extremt politiskt korrekt. Alldagligt klädd. Ser de någon väldigt välklädd och från mängden avvikande person kan de ofta stirra i en blandning mellan en flämtning och ett lite chockat leende som om de säger, "Gud så provocerande att vara så inkorrekt och avvikande klädd! Är personen psykiskt sjuk?". De dansar gärna salsa på fritiden och har en tendens att upphöja mer primitiva och utagerande kulturer (Afrika, Latinamerika etc) till något fantastiskt och behandla invandrare därifrån som nått slags demi-gudar bara för att de har "rytmen i blodet". Många "webmasters" är av denna typ, speciellt på väldigt politiskt korrekta/balanserade forum och hemsidor där de agerar dörrmatta åt t.ex jantekärringar och invandrare. På fredags eller lördagskvällarna ses de hemma hos någon medelklasskärring, kanske flickvännens mamma eller ett lite äldre par ur salsaföreningen, för lådvin och fullständigt opersonligt kallprat.

Jag har inget annat ord för dessa killar utöver "grissvensk". De har inget temperament, inget utseende, ingen personlighet, ingen klädstil etc det enda de avskyr över allt annat är "stötande personer" med extrema åsikter. Blir de inte civilingenjörer så blir de ofta senare i livet psykologer, rektorer eller ämneslärare i skolan. De ÄR en rastyp eftersom det alltid är en viss utseendetyp som beter sig sådär. Man ser t.ex aldrig killar med t.ex höga kindben och lite längre mer progressiva drag bete sig som de där akademiska jantetöntarna.

Jag skulle kunna skriva en hel bok med olika psykologiska rastyper. Utseendet är knutet till de inre egenskaperna, det är något min alternativa AS-hjärna låter mig se. Jag ser liksom "Matrix-koden" som ligger under det vanligt folk ser. Jag läser andras DNA och drar korrekta psykologiska slutsatser baserat på t.ex utseende men även doft/klädstil/gångstil/handstil etc.

En snarlik typ till "griskillen/dörrmattan" är innebandy/badmintonkillen, men till skillnad från den förstnämnda har ofta senare typ lite bonnigare drag och oftast mer temperament. De talar oftast med den dialekt som hör till länet de bor i och kan emellanåt ha lite extrema åsikter eller vara smygrasister. De hamnar oftare i fysiskt slagsmål än "grissvensken". Man ser de aldrig som webmasters eller liknande och salsa är bara fjolligt i deras ögon. De blir oftare poliser eller hantverkare men skulle de syssla med något akademiskt så är de troligen sjukgymnaster.

Även om jag själv inte är som denna typ så kommer jag bättre överens med dem än med griskillen. Det finns ett rent biologiskt hierarkiskt förhållande mellan svennegrisen och innebandysvennen där innebandysvennen står över svennegrisen något på skalan.

Lika lågt stående som det bonniga genetiska avskrap Sugröv beskrev är fjantakademikerna eller toppakademikerna. De har mycket gemensamt med griskillen och en del griskillar ur medelklassen börjar sin bana som griskillar men blir på äldre dagar toppakademiker. Dessa är extremt fega, politiskt korrekta, saknar klädstil men gillar ändå att "bjuda frugan på shopping", de ägnar sig åt jazzkvällar, vinprovning och utvecklar intressen för främmande kulturer men blir aldrig BRA på någonting. De föreläser gärna högtravande om sina resor till Argentina och tangon men de är egentligen riktigt dåliga på allt de gör. Mjäkiga politiskt korrekta svennejävlar. Deras barn faller ofta inom en tredje kategori som jag kallar "de överambitiösa".

Överambitiösa har drag av svennegrisen men är inte lika nöjda med att vara "alldagliga". De ska göra alldagligheten elitistik istället. Att vara en biologiskt sett genomsnittlig fitta med toppbetyg i allt men noll förståelse för människor (blir ofta psykologer trots att de helt saknar förståelse för det mänskliga psyket) som direkt efter gymnasiet åker på FN-arbete i Tunisien, knullat X antal blattar i Sverige, självklart ska bli läkare som pappa och gärna läser gammal finlitteratur för att det "bildar människan" och gör att man kan visa på gott hyfs genom att använda så många engelska låneordssynonymer som möjligt i en och samma mening samtidigt som man underförstått knäpper någon på näsan.

Man måste ju få pengar någonstans ifrån.