Det var en här drömmen jag skrev ner och skulle återkomma till. Efter det har jag inte hunnit/kommit ihåg att göra likadant.

Ska göra ett nytt försök inatt. Om jag lyckas somna.

Inatt eller snarare imorse efter att jag redan varit uppe runt sju och skickat barn till skolan och gått och lagt mig igen, hade jag en väldigt filmisk mardröm.
Orkade inte gå upp för att hämta papper och penna så har glömt bort det mesta av handlingen.
Men det följande blev kvar och spökar:

En hiss full med folk, precis när dörrarna ska stängas är det en enormt tjock tant med rosa kofta som tränger sig in i den redan överfulla hissen. Därefter stängs dörrarna och jag trycker på nerknappen. Men det är något fel på hissen, den skakar till, börjar smyga sig upp istället för ner, skakar till igen och åker sedan uppåt i hisschaktet.
Hissen saknar tak och har inga väggar heller så vi åker nästan ända upp och ser hur taket på hisschaktet närmar sig och snart står vi alla hukade i konstiga ställningar och försöker hålla emot med armarna mot taket så vi inte trycks ihop fullständigt. Hissen skakar till igen och börjar plötsligt glida nedåt. Detta upprepas flera gånger och det verkar som att jag åker hiss upprepade gånger i den här drömmen.

Sedan är jag inne i en väldigt vacker lägenhet, mysigt inredd, varmt rött ljus över vardagsrummet där vi sitter i en bekväm soffa och tittar ut genom nerfällda, vinklade persienner. Utanför fönstret ser vi en bilväg och andra hus samt en lummig gård. Människor går obekymrade runt därnere, bilar kör förbi längs gatan.
Det som bryter av mot den obekymrade stämningen därnere är skådesspelet på den klarblåa, ljusa himlen.
Vi ser ett jättemoln, helt svart på sina ställen med djupt mörkblåa stråk och virvlande svarta demonaktiga formationer som skjuter ut ur det mullrande molnet.
Vissa av demonvirvlarna rycker sig loss från det stora molnet och flyger i stora tvära cirklar förbi vårt fönster där vi sitter ihopkurade i den röda plyschsoffan och betraktar det skrämmande skådesspelet. Kontrasten av det trygga inomhus och det otrygga, skrämmande utomhus är påtaglig.

Fast nu kom jag precis på vad symboliken är - det är ju det här terrorhotet som det pratas om nu.
Tråkigt att det var så simpelt...

Det är förresten intressant, och motsägelsefullt, att jag drömmer att jag har ett barn. Jag brukar nämligen och vanligen inte vilja ha barn, men det händer dock att jag ibland tänker att det ändå vore lite ballt att ha egna små kottar att ta hand om och återupptäcka världen tillsammans med (den förmodade flickvännen kan också få vara med på ett hörn) - fram till kottarna blir tonåringar, vill säga - då säljer jag dem som sexslavar till ryska maffian.

Nu kom jag att tänka på en annan dröm, som jag hade när jag gick i mellanstadiet:
Jag drömde att jag skulle gifta mig med snyggaste tjejen i klassen och vi skulle bli kung och drottning över något avlägset rike. Jag hade gjort en egen fläta vars fästande på hennes klänning skulle bekräfta vår status som man och hustru, men på väg till den strand på vilken ceremonin skulle äga rum fastnade jag i en trång, genommörk garderob och allt sket sig.

Jag var lite naivare på den tiden, men även redan lite av en realist...

Naaaaw...
Förbannade garderob!

Jag drömde att jag träffade en viss forummedlem i en hotellfoajé/bar (och nej, tyvärr måste jag göra er besvikna; det var ingen ångande sexdröm, sorry). Vi satt mitt emot varandra i varsin soffa och hon frågade mig hur det var på Kesus X (Kesus X var underförstått namnet på det företag där jag jobbade). Jag tänkte att "Shit, hur kan hon veta var jag jobbar om hon inte är en stalker!?", men jag låtsas oförstående och frågar vad Kesus X är för något i hopp om att hon ska försäga sig. En herrbekant till henne kommer in från vänster och säger anklagande: "Rut, du är en stalker!". Jag blir sur och hon också, men jag säger att det ändå är bra att vi har träffats.

Vi slår följe ut från hotellet och sakta vi gå genom sta'n. Hon ska åka hem till storstaden och jag följer henne till tågstationen. På vägen visar hon mig var hon bor(?) (kanske har hon en lägenhet här också eller om det egentligen är bostaden i storstaden som på något sätt dyker upp här?). Porttelefonen ser ut som en gammaldags telefon i svart bakelit med nummerskiva. Bredvid finns en lista på de boende och jag tänker/säger att nu kan jag se vad hon heter i efternamn. Hon säger att hon inte står med i listan, men jag hittar hennes förnamn Ruth och efternamnet Lknkwlele, vilket dock uppenbarligen är påhittat (Äsch!).

Väl framme vid tågstationen går vi ombord och på något sätt blir jag kvar på tåget när det börjar rulla: "Äsch, nu måste jag ju åka till storstaden." Hon säger att det är lugnt och att hon kan bjuda mig på glass när vi kommer fram. Sedan kommer konduktören (som förresten är väldigt lik Tito Beltrán och minst lika kort) och jag måste köpa biljett: jag häller upp en massa mynt, av vilka några är utländska och några är 50- och 25-öringar (damsällskapet ropar till: "HOJ!"). Efter diverse strul med pengar (till exempel några nystrukna tjugor) försvinner konduktören, men jag har fortfarande ingen biljett.

Min följeslagare gör något tricks med näsborrarna, så att det ser ut som att hon har endast en näsborre i mitten med något slags kort sugrör/piercning(?). Vi ler båda roat. Lite senare är hon plötsligt borta och jag oroar mig för att hon har klivit av utan att jag märkte något och att jag nu är på väg till nästa stad eller på väg tillbaka, men jag känner inte alls igen det utanför tågfönstret förbisvischande landskapet. Jag tittar in genom fönstret i kupédörren (vi företog vår resa stående i det lilla utrymme som återfinns i direkt anslutning till utgångsdörrarna) och ser en kvinna med uppfälld mörkblå polokrage och lång gulblond lugg som täcker hela ansiktet och går ner innanför polokragen. Jag hoppas att det är hon, men tänk om hon inte har något ansikte bakom luggen!?

En orakad pageblond herre sticker fram huvudet ur den folkmassa som samlats i det korta korridorsliknande utrymmet innanför kupédörren: "Haru en femma?". Jag letar i plånboken efter den minsta sedeln jag kan hitta, det vill säga en tjuga, och drar till slut fram en tjuga eller en femtiolapp (den är märkt "20/50"). Mannen tittar konstigt på den, men tar efter en viss tvekan emot den. Efter en kort stund lämnar han dock tillbaka den (den var antagligen utländsk). Jag vaknar.

Rättat innehåll på Schueberird's begäran 2ggr
/Admin

Vilken dröm!

Jag drömde helt otroliga drömmar i...dag(istället för inatt eftersom jag inte somnade ordentligt förrän runt åtta på morgonen och sov till tolv) men det enda jag...NU KOM DET TILLBAKA!!!

Fast bara en del:
Jo, det var något om fotografier som jag tagit i en annan tidigare dröm, som jag och någon till gick igenom i denna dröm. Massa långa serier med foton tagna av olika skeenden med en halvsekunds mellanrum.
Tydligen var jag ombord på någon slags båt och fotade ut mot havet. En flock delfiner(som inte såg ut som delfiner men var det ändå) simmade förbi, sedan flöt någon slags stad i ruiner förbi och något mer och allt detta hade jag fotograferat i långa bildsekvenser. I bakgrunden brann himlen i en solnedgång/soluppgång. Väldigt skickliga och vackra bilder allihop. Jag var så stolt.

Sedan hände det massor emellan som jag glömt bort.
Men på något sätt skulle jag vara med i en uttagning av något slag, vet inte om det var för något jobb eller en utbildning.
I allafall så hasade jag ner längs en isig asfalterad backe till en parkeringsplats där ett vitt stort tält stod uppställt.
Jag pratade med en skäggig man som tyckte att jag absolut skulle testa att vara med. Vi var tre deltagare. Jag hade någon som hjälpte mig, en liten tjej som tidvis likande min äldsta dotter.
Det vi skulle göra var att göra om en liten tygdocka med hjälp av tygbitar, sytillbehör, pappersremsor, lim och massa annat material. Man skulle alltså bedömas för sin kreativitet.

Jag satte igång och klippte tyg och sydde fast på dockan som plötsligt förvandlades till en levande tjej med rödbrunt hår och en sorts bröllopsutstyrsel. Hon hade en vit, skir spetsslöja på huvudet som jag klippte itu så hennes långa lugg åkte med i farten. Sedan skulle jag klistra fast pärlor på klänningen och färglägga en ärm med färgkritor.
Kommer inte längre ihåg hur slutresultatet blev och vem som vann. Men det var stressigt för tiden var begränsad.

Jag borde ha tagit mig tid att skriva ner allt direkt när jag vaknade för det var en väldigt intressant dröm. Det var någonting om relationer och några hade sex. Kommer inte alls ihåg vilka.
En nyskapande dröm.

Jag gillar särskilt den där undervattensruinstaden.

För övrigt kommer jag i fortsättningen kalla dig för Ruth Lknkwlele - för ett sådant fint namn har du väl ingenting emot och så förväntar jag mig förstås att bli bjuden på glass om vi någonsin träffas

Deal!
Ett väldigt fint namn är det faktiskt. Inte så långt från orginalet heller.

Jag måste bara komma på hur tusan det ska uttalas...