http://www.salon.com/ent/movies/btm/fea ... tm/feature


Aspies är det nya svarta!

Mycket bra och analytisk artikel, den sätter fingret på vad det är jag inte gillar med aspergerfilmerna.
Ska det bli bra måste det nog göras av aspergare själva, till dess är vi 'negrerna det är synd om'.

Instämmer i att det är en mycket bra artikel.

En liten fråga som dyker upp i mitt huvud - när får vi se en Hollywoodfilm där den av Asperger drabbade huvudpersonen faktiskt inte kan försörja sig, annat än möjligen genom att vända hamburgare? För att duga till att vara föremål för en dylik filmproduktion ska man tydligen vara "intelligent and well-educated, able to hold down a job as an electronics engineer".

Tycker för övrigt att "Adams" sociala missar är mycket grova, ytterst få av dem jag träffat som lidit av Aspergers skulle begå de grova missar han gör. Oftast är ju autistiska, men normalbegåvade/överbegåvade personers sociala missar av betydligt mindre grov art. När jag var barn/i yngre tonåren, så hände det faktiskt att jag på frågan "Hur mår du?" helt enkelt svarade "Bra", men jag tror nog att det är ytterst få med AS som skulle agera som denne Adam gör i ovanstående situation. Åtminstone inte i vuxen ålder. Vad tycker ni andra?

Nu har jag inte sett den, inte heller läst artikeln (men jag ska göra det när jag får vara ifred tillräckligt länge), men rent spontant tänker jag att det faktiskt inte är så konstigt om Adam reagerar så som han gör i ovanstående exempel. Det är handlar helt enkelt om att en film tappar rätt mycket i underhållningsvärde om man inte överdriver - som i det här fallet - ett beteende. Mycket av det som upplevs som "overkligt" i många filmer beror just på sånt här, som att tjocka människor är REJÄÄÄÄÄLT tjocka, dumma är skitdumma, nördar är übernördiga, osv.

Det är ju nämligen så att vanliga normalstörda människor som ser filmerna... de är inte så jäkla smarta som de vill göra gällande

Det skulle vara coolt med en film som handlade om en snubbe som är neger och har Aspergers syndrom, och knarkar och lever på wellfare.

Frylmark, du har helt rätt! Alltså - med risk för att avslöja mig som überautist - grejen är att jag ytterst sällan kollar på film, jag får skylla på det. I de sällsynta fall det faktiskt händer, så blir det en dokumentär. Jag är nog lite för mycket mupp för att uppskatta detta.

Fast du har inte fel i det du skrev; såna detaljer kan störa mig hur mycket som helst, även om jag är medveten om orsaken. Skulle vara kul att se den, men risken finns väl att den är sötsliskigt gullig och tillrättalagd. Nåja, jag kan se den för Rose Byrnes skull, om inte annat...

Typ Dr Alban?