Den solidariska Sverige som man byggde upp under 1900-talet är borta. Den Sverige där man skulle värna om den svage. Där alla var lika värda (åtminstone på pappret) nu är det pappret borta. Nu är enbart den som har pengar värd någonting, den som arbetar minst 40h i veckan. Det är den som arbetar och är frisk som värd att få ordentligt sjukvård och den som har försäkringar som kan ge den bästa vården. Den som inte har försäkring och de som inte ens får en försäkring pga någon sjukdom funktionshinder od. Sköt dig själv och skit i andra skattesänkningarna är blodspengar
Så grattis alla sjuka, arbetslösa och andra som inte passar in i NORMEN
ARBETE GER FRIHET

Det här betyder krig!

Är ni på?

Jag väntar på att dödshjälp för parasiter skall införas. Jag är beredd att gå först i ledet. Jag vill lägga mig på en brits och få en dödlig injektion. Sverige har inte råd med mig och jag mår inte bra heller. Så varför hålla mig vid liv? Det är enbart sadistiskt att man måste ta livet av sig på egen hand.

Precis här tog min empati plötsligt slut!
Nu tänker jag komma och skopa upp dig din ömkliga jävel och dra dig baklänges till närmsta lekhage, rulla in dig i en mohairmatta och ge bort dig som present till Finlands president.

Vafan!?

Du ska tamigfan leva tills du blir hundratio år, plågsamt eller ej. Vem i helvete har påstått att det ska vara lätt det här?
Det är en missuppfattning, helt enkelt. Parasitera på. Det tänker jag göra.

Jag har ett "stup" på min mark. Kanske skulle starta eget och hyra ut som ättestupa till regeringen?