Jag drömde nyligen att jag var ute och cyklade med bror min i samhället där vi växte upp. Jag cyklade ifrån bror min utan att märka det och insåg det först när jag plötsligt vaknade upp som ur trans. Bror min kom ifatt och menade att jag "uppnått naam" ["naam" uttalades med långt 'a' (därav min stavning) och förstods vara ett tillstånd i vilket man inte kände trötthet]. Bror min cyklade ifrån mig och jag befann mig plötsligt i ett litet vitt rum med bara en utgång.

Genom ett litet fönster ser jag en död kvinnas huvud (förmodat fastsatt på tillhörande kropp, vilken dock inte syntes) ligga i ett badkar. Hon pratade om hur svårt det var att leva med hennes man (det förstods att hon blivit dödad av honom). Jag kommer in i badrummet via en vit dörr och går skyndsamt vidare ut genom nästa vita dörr till höger (badkaret med den döda kvinnan är till vänster). Jag är mycket mycket rädd. Jag kommer in i ytterligare ett vitt rum med en vit dörr till vänster täckt av en vit väv fastsatt i golv och tak. Allt är vitt. Jag fastnar i väven och kommer inte ut. Den döda kvinnan står lutad (fastnaglad?) mot motsatt vägg och jag vet att hon vill mig illa. Jag vaknar och är glad över att det bara var en dröm...

Senare samma natt drömmer jag att jag bor tillsammans med en några år äldre kvinna. Vi är "bara" vänner, men det finns ändå en tydlig spänning oss emellan. Jag ska gå på toa i tron att det är ledigt, men då "råkar" hon komma ut naken. Jag blygs och går till köket med blicken i golvet. Hon ropar mitt namn, men jag gillar inte att hon retas med mig och lyssnar därför inte. Kort därpå kommer hon in i köket med öppen morgonrock och jag kan inte låta bli att märka att hon är väldigt "fast i hullet". Jag visar en keramikstaty av hennes kropp, men hon menar att jag har förstört alltihop. Jag blir ledsen och försöker krossa statyn genom att kasta den i golvet och stampa på den, men den vägrar gå sönder.

En annan natt drömde jag att jag bodde ihop med några vänner i en villa. Av någon anledning hade jag aldrig varit i köket (jag hade omedvetet förutsatt att någon annan lagade all mat). Jag går ut genom ytterdörren och lägger märke till ett cykelställ fastsatt i en vit tegelmur som byggts mot ett stort klippblock. Varför ligger barnens sandlåda på den här sidan så nära bilvägen? Jag är på väg till skolan och kommer snart fram till stora vita rör på marken. En dörr tar mig in i en veritabel 3D-labyrint av vita rör och fönsterförsedda runda dörrar. Detta förmodas vara min skola (?). Jag går nerför en spiraltrappa och tänker att jag aldrig hittar tillbaka nu. Byggnaden består nu av vidsträckta våningar: en teater med en väldigt stor foajé på första våningen (ovanifrån sett) - jag går in som om jag ägde hela världen, en stor bassäng med gångbroar och -vägar kors och tvärs på nästa våning. Överallt finns det hissar, korridorer, rum utan synbar funktion och konstiga mekanismer, av vilka jag råkar aktivera en och tas baklänges i hög fart (som på ett fordon av något slag) genom en annan korridor som plötsligt öppnar sig. Efter en tvär högersväng kastas fordonet ut i bassängen. Jag har ingen lust att bli blöt, men fordonet flyter och jag tar mig iland igen. Människor av olika slag ses på håll flanera till synes obekymrat över tidigare nämnda gångbroar och -vägar. Ett litet rum utan hörn (välvd dörr) visar sig vara ett hisschakt och jag kliver ut, betänksamt nog, innan jag skickar ner hissen (vilken annars hade krossat mig under sig).

Ojh vad underbara, hemska, intrikata drömmar, Schueberird!!
Orkade inte läsa igenom de förrän nu...har varit under isen. Döda kvinnan fick mig att rysa.

Drömde också massor inatt senast men inget har fastnat.
Man måste verkligen skriva ner allt man minns, det är intressant och underhållande att läsa långt senare. En liten bit av ens tankeverksamhet, bevarad.

Jag drömde att jag släpade omkring på ett spädbarn på ett isblock i en vagn utan hjul. Medelålders kvinnor vände sig om efter mig. Jag skulle besöka en vän och jag föreställde mig att barnet skulle frysa ihjäl och min vän skulle kommentera att barnet visst var dött när jag kom fram, varpå jag lojt skulle utbrista "Oj!". Jag gick in i närmaste hus, men glömde kolla var kompisen bodde och det fanns inga namnskyltar någonstans. På våningen högst upp var taket i trapphuset så lågt att jag knappt kunde ta mig upp för trappan. Väl uppe vände jag igen och gick ner och satte mig i vestibulen tillsammans med några andra kompisar. Spädbarnet låg kvar på sitt isblock i vagnen utan hjul på översta våningen, men jag tänkte att det nog var lika bra; det behövdes ändå inte.

Jag glömde skriva att jag vid ett tillfälle blev jagad av en kille med Downs syndrom, men jag lyckades avleda hans uppmärksamhet genom att få honom att greppa ett par krokar som var fästade på en närliggande vägg (motsatt den till hissen ledande välvda dörren). Han kunde inte släppa taget om krokarna och jag kunde fly (genom att, som jag trodde, skicka ner hissen, men det aktiverade istället det baklängesgående fordonet).

Jag drömde att jag satt i fängelse (vilket såg ut som något ur Amnesia: The Dark Descent). I en liten halvtrasig väggspegel studerade jag mina svartnande tänder med blödande tandkött och undrade om det var meningen att tänderna skulle se ut så där, samtidigt som jag försökte göra rent dem med tandtråd. Två medfångar konspirerar mot mig bakom ett avlångt middagsbord dignande under ej längre identifierbara rätter. Allt i drömmen tycks befinna sig i olika stadier av förruttnelse - till och med väggarna.

Senare i drömmen befinner jag mig på en våning ovanför, där allt är rent och snyggt (ljusgrå väggar, golv och tak), och är på väg att fly tillsammans med någon känd/okänd kvinna i form av en nyckelknippa (Mimmi Pigg?).

Hur lyckas du komma ihåg så mycket?

Jag drömmer helt snurriga drömmar igen med olika delhistorier som hakar in i varandra. Men kommer bara ihåg fragmentariska bilder samtidigt som jag vet att det finns mer att minnas. Får inte tag på något sammanhängande bara.

Men en av drömsekvenserna utspelade sig vid en sjö eller ett större vattendrag. Uppe på stranden stod en stor träkåk, lite förfallen men fortfarande väldigt ståtlig. Det var någon sorts barnhem, för det jag kommer ihåg är att en massa barn sjöng allsång och klappade i takt till sången medan en procession av olika människor gick längs mittgången i den stora salen och försvann uppför trapporna till övervåningen. Kanske en välkomskommitté av något slag?

Nere på stranden kastade jag och min äldsta dotter(hon var nästan vuxen i drömmen) oss ner i vattnet men hamnade hela tiden mitt i en stor hög med grenar som stack upp ur vattnet.

Nästa dröm handlade om en otroligt brant tunnelbaneuppgång och tåg som om och om igen anlände till stationen ovanför. Trapporna upp till plattformen var helt täckta med is så det gick inte att ta sig upp. Jag försökte på alla sätt och vis men gled ner gång på gång och tågen fortsatte komma och gå där uppe.

Jag drömde häromnatten att jag var med i en dokusåpa, vilken gick ut på att jag skulle leva som kvinna och ju längre tid jag klarade desto större skulle belöningen bli. För ändamålet hade jag blivit omopererad (när jag gav upp skulle jag bli tillbakaopererad igen). Mitt första uppdrag var att sno ett par strumpbyxor i en matbutik. Min taktik var att först tälja fram ett par kvinnoben ur en stor bit rotfrukt av något slag (rotselleri?) med en potatisskalare och sedan skulle jag klä dessa med strumpbyxorna så att det såg ut som att de tillhörde rotfruktsmadamen. Tyvärr hann jag vakna innan jag fick reda på hur det slutade...



Jag vet inte exakt, men en sak som jag brukar göra är att fortsätta blunda när jag vaknar och inte öppna ögonen förrän jag gått igenom hela drömmen. Eftersom drömmar, som du säger, är så flyktiga, så kan nya synintryck få en att glömma allt direkt, men om man går igenom drömmen innan, så har man en chans att permanenta minnet. Och så har jag kanske bra visuellt minne!?

En del säger i och för sig att drömmar bara är hjärnskräp som man gör bäst i att glömma, men jag gillar att kunna minnas dem. Därmed inte sagt att jag minns alla drömmar...

Jag tog dig på orden och försökte gå igenom min dröm med slutna ögon varefter jag gick upp, hämtade block och penna och skrev ner allt jag mindes. Glömde ändå bort början och slutet.

Bra metod hursom.
Orkar inte resa mig upp och hämta blocket så skriver av det någon annan gång.

Fyra förövare (brott oklart) kommer undan.
Två försvinner på vägen men resterande två cyklar runt på asfalterade gator och ekande, oändliga viadukter. En man och en kvinna, av sydamerikanst ursprung, kvinnan väldigt vacker med stora, bruna ögon och långt mörkbrunt, rakt hår.
En katt springer efter dem och spårar, en spårkatt från polisen.
Det flyende paret hoppar ner i det grumliga, ljusblåa vattnet från en låg bro men katten hoppar också i och simmar efter. Den tappar inte kornet ens i vattnet. Även polisen försöker komma ikapp paret men är ständigt långt efter.
Tillslut dyker paret ner under vattenytan och hittar ett undervattensakvarium. Katten tappar då kornet och blir raskt obducerad av polisens tekniker för att komma åt dess blod där någon sorts sändare/svart låda flyter runt med data om spårningen.
Inne i undervattensakvariet blir kvinnan väldigt fascinerad av alla märkliga vattenlevande varelser. Det är jag som visar runt henne i den skumma källarlokalen med stenvalv, stentrappor och grönaktig, skum belysning och berättar om de underliga varelserna, att de är fridlysta och måste tas om hand på bästa sätt.
Kvinnan vill hemskt gärna starta ett eget undervattensakvarium men jag avråder henne å det bestämdaste. Säger att jag inte vill se fler av dessa underbara, sällsynta varelserna fångna och vanvårdade.
Trots det startar kvinnan ett eget akvarium med en annan kvinna som dyker upp från ingenstans. Det sprids flygblad med info om deras nyöppnade ställe med bild och namn på kvinnan och hennes kompanjon. Polisen får syn på dessa blad och kan därefter enkelt gripa henne.

Flykten fortsätter på något märkligt sätt in i nästa dröm. Nu försöker vi komma in på en nattklubb med stora panoramafönster på gathöjd. Gång på gång blir vi nekade inträde och står och stirrar in i lokalen genom de enorma fönstrena.
Någon som tillhör vårt gäng (för plötsligt är vi flera där, samtidigt som vi är på flykt) lyckas nästla sig in på klubben och släpper in även oss.
Det visar sig vara ett tråkigt ställe. Jag går runt och trakasserar folk genom att noga iakta och intervjua personalen. Efter det fäster jag lappar på deras skjortbröst, någon får ett hjärtformat där det står "kärleksfull", en annan får en med "dum" på.
En kvinnlig chef med stort, oranget, burrigt hår följer efter mig och tjatar om att få en lapp. Men hon har inte gjort sig förtjänt av en lapp än, anser jag, så hon blir utan.

Vaknar upp med en väldigt omfattande känsla av livets förgänglighet, precis som om det precis då slog mig att så verkligen är fallet. Den här kroppen kommer att sluta fungera och dö en dag. Jag kommer inte att leva för evigt och måste ta tillvara varje stund jag har kvar.
Nästa tanke är tvättstuga klockan 7.00 och att jag faktiskt är hemskt kissnödig.

Det sägs att man ofta drömmer om vatten när man är kissnödig...

Fungerar min metod eller är det bara så att du råkar minnas mer just nu? Cool dröm hursomhelst.

Jag drömde nyligen att jag bytte bajsblöjor på ett litet spädbarn, troligen mitt eget, och det visade sig att jag var riktigt bra på det.