Jag röstar på vänsterpartiet.

Vill ha man lite insikt i vad den pågående islamiseringen kommer att leda i kombination med våra sjunkande födslotal i väst till så kan jag rekommendera boken "America Alone" av Mark Steyn.


Här är en intervju med Steyn där han snabbt går genom vad boken handlar om. Orkar man inte läsa hela boken så får man iaf en bild av vad han pratar om här.

The End of the World as We Know It, with Mark Steyn
http://www.youtube.com/watch?v=CQELHJx8Vf0

Hela boken finns som ljudbok på Pirate Bay.

Jag har läst boken och det är verkligen en skrämmande och deprimerande bok där författaren på ett mycket grundligt sätt visar på att islam hotar att ta över hela Europa och förvandla det till muslimska länder.

Problemen är flera men det största är våra låga födslotal där vi ligger långt under de 2.1 barn per kvinna som behövs för att hålla befolkningen på en jämn nivå. Detta samtidigt som de muslimer som flyttar hit har betydligt högre födslotal vilket kommer att leda till att dom är i majoriet i många europeiska länder om nåt årtionde. Dom kommer dock att ha tagit kontroll långt innan dom är i majoritet då dom har en våldsam kultur och vi är undfallande och genom att acceptera islamiseringen i mångkulturens namn så dömer vi oss själva till undergång för hela vår kultur.

Det här är inte nåt som kan hända nån gång i framtiden, det är nåt som är på väg att hända redan nu och det kanske tom redan är för sent att rädda vår civilisation. Inbillar man sig att muslimerna kommer att leva fredligt tillsammans med oss och vara tacksamma för det så har man så fel man kan ha och felet beror på att man då tror att dom är som vi är. Det är bara se på historien, vad händer i områden där den muslimska populationen blir stor?


Att vara humanist och demokrat och verka för ett fortsätt öppen samhälle är att vara emot islamiseringen av våra samhällen. Det är hela vår existens som står på spel här.

Finns det hopp för Nordens sjuka man?
”Om Svenskarna vill göra om Stockholm, Göteborg och Malmö till Skandinaviska Beirut, med klankrig, hedersvåld, och massvåldtäkter, så låt dom göra det. Vi kan alltid sätta en spärr vid Öresundsbron.”

De orden skrev jag I mitt veckobrev för mer än åtta år sedan, mot bakgrund av den dåvarande socialdemokratiska svenska regeringens våldsamma kritik av de åtstramningar på invandringsområdet som genomfördes I Danmark 2002.

Det provocerande ställningstagandet fick ögonblickligen det officiella Sverige till att koka över av hysteri och helig förargelse. Vi var “danskjävlar”. Vi kunde få lov att inavla oss själva tillbaka till stenåldern. Jag minns, att jag möttes av en starkt upphetsad Lars Leijonborg från det svenska Folkpartiet I debatt I TV programmet Deadline. Den humorbefriade mannen var så desperat och sur, att han I brist på argument framför kameran började riva en av Dansk Folkepartis broschyrer I bitar.

Men medans den svenska eliten sprutade av raseri, strömmade det in flera hundra mejl in till Dansk Folkeparti från vanliga Svenskar. Nästan alla var fyllda med tacksamhet över, att vi hade satt fokus på de svenska invandringsproblemen, och det svenska åsiktsförtrycket. Men det var också tråkig läsning. Tonen var nästan bönfallande, “Hjälp oss”.

Det fick oss att trycka en annons I den svenska dagstidningen “Dagens Nyheter”, där vi tackade för stödet.
Vi hade här med några citat från de många mail, vi hade mottagit. De officiella Sverige skrek mycket snart att vi själva hade fabrikerat citaten, eftersom de innehöll danska ord, något som naturligtvis förklaras med att några av avsändarna önskade göra innehållet lättare att förstå.
Precis som när vi säger “ursäkta” eller beställer “ett rum med frukost“, när vi är på det andra sidan sundet.

Allt I allt gav det en inblick I svensk politisk kultur, jag inte trodde var möjligt I en upplyst, västerländsk värld 2002. Vad har gått galet I Sverige? Hur kunde det låtas göra ett sådant våldsamt förtryck på en befolkning?

Det gränslösa svenska hyckleriet kom också till uttryck under valet 2006, där svensk TV med dold kamera hade filmat politiker från de erkända – eller ska man säga “lagliga” – partierna I Sverige. Här stod socialdemokrater och moderater plötslig och omtalade invandrare med språkets värsta och mest hatfulla gloser. Då desamma blev konfronterade med deras uttalanden, nekade de lamslaget, att det överhuvudtaget var deras ord. Ett sorgligt bevis på en sjuk politisk kultur.

Vid samma val blev det I övrigt lag att de statliga svenska medierna konsekvent skulle benämna det invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna som “främlingsfientligt” varje gång partiet blev nämnt I “Ekot” eller “Rapport”. I takt med att invadringen till Sverige eskalerade ytterligare med tusentals av irakier, körde den svenska eliten vidare I samma verklighetsfrämmande spår.

Den svenska socialdemokratiska ledaren Mona Sahlin – som gärna villa vara Sveriges nästa statsminister, uttalade sig exempelvis på följande sätt 2002, att “Jag tror, att det som gör så många svenskar avundsjuka på er invandrargrupper, det är, att ni har en kultur, en identitet, en historia, något som binder er samman. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker”. Men den nuvarande statsministern Fredrik Reinfeldt fäderneslandskärlek var inte så mycket större, när han uttalade sig att “Endast barbariet är det ursvenska”

Det skulle spränga alla gränser att återge den endlösa serien av svenska absurditeter som t ex. att en elev blev hemskickad från skolan, för att han bar en t-shirt med en svensk flagga, att en avskedad anställd på det venska migrationsverket inte kunde få hjälp av sitt eget fack, eftersom han hade vågat att kritisera den svenska invandringspolitiken offentligt – eller att jag av den svenska framgångsrike författaren bakom Hamilton böckerna, Jan Guillou blev betecknad som “farligare än Bin Laden”

Jag kan nöja mig med att konstatera att den svenska invandringspolitiken är helt urspårad.

Att Sverige idag har en av Europas högsta kriminalitet. Och att massinvandringen har tvingat ner hela det svenska välfärdssystemet på knä. Vilket inte minst går ut över de äldre på svenska äldreboenden, som idag på vissa ställen får ransonerat allt från kaffe till antalet potatisar, de får lov att äta, för att det ska sparas.

När har svenskarna äntligen fått nog? Det har vi ständigt gått och frågat oss själva på denna sidan sundet. Ja, när? Något tyder på, att det kanske är på väg att ske. I varje fall står Sverigedemokraterna i undersökningar till att forcera den svenska fyraprocents-spärren. I vissa mätningar har partiet ända upp till över sex procent av rösterna. Detta tyder på, att det finns hopp för Sverige.

Sverigedemokraternas kritiker har hånfullt sagt, att partiet är en kopia av Dansk Folkeparti. Så vad? Varken jag eller andra i Dansk Folkeparti har aktivt blandat oss i svenska förhållanden. Det har hela tiden varit en tydlig hållning, att endast svenskarna kan göra något åt situationen i Sverige. Men att Sverigedemokraterna självklart har hjälp/är influerade av Dansk Folkepartis framgångar, är helt naturligt.

Det ligger framåt, ett politiskt saneringsarbete utav nästan bibliska dimensioner i Sverige efter Riksdagsvalet den 19. September, och Sverigedemokraternas kommande utmaning blir att visa, att de – liksom Dansk Folkeparti – kan skaffa sig inflytande och samtidigt förmår att hålla en stram disciplin i partiet. Men förutsättningen är naturligtvis, att de övriga svenska partierna kommer respektera partiet och dom svenskarna, som har röstat på det.

Mycket tyder på, att det mentala hjärnsläppet omkring Sverigedemokraterna äntligen håller på att krackelera. Det är bra. Inte enbart för Sverige och svenskarna, som åter kan resa huvudet och sjunga “Du gamla, du fria” utan att riskera att bli beskyllda för “hets mot folkgrupp” – men för hela Norden. Det finns hopp för Sverige.

Med vänliga hälsningar


Pia Kjærsgaard

Dansk Folkepartis ledare Pia Kjearsgaard sammanfattar situationen i Sverige under dessa valtider på ett lysande sätt..det är som poesi..den verklighet vi lever och levt under i åsiktsförtryckets Sverige.