Den elaka Ryssen försvann 1989-1991, då försvann järnridån och allt verkade bli så bra.
Men sedan fick nazisterna uppsving på 90-talet, och hatet inom vårt eget samhälle har eskalerat. Människan har ännu en gång visat att hon är beroende av att ha en fiende.

Har nu Ryssland kommit så långt i sin återhämtning att de ser sig om efter en yttre fiende i väst?
De välkomnade Edward Snowden.
Konflikten i Ukraina verkar inte få en lösning. Ryssen verkar se en vinning i att Ukraina vittrar sönder.
Väst mobiliserar, och vapenkapprustningen har redan tagit fart.
Nu vill Ryssarna tydligen även splittra internet. http://www.dn.se/nyheter/varlden/putin-cia-ligger-bakom-internet/.

Har vi ett nytt kallt krig framför oss? Och hur skulle det då påverka vårt samhälle.

Eller slutade det kalla kriget någonsin? Jag tvivlar. Tror mer det låg lågt medan Ryssland låg nere för räkning. Putin och de han omger sig med är faktiskt sovjetmänniskor. Dessutom byggde/bygger ju kalla kriget på en kulturell och politisk misstro mellan Ryssland (eller den ortodoxa västvärlden) och den katolska och protestantiska västvärlden som var mycket äldre än Sovjet.

Här stötte jag härommånaden på ett intressant vittnesmål om det. Vet inte om Illiaronov kanske ser världen väl långt högerifrån – avhoppade östblockare gör ju gärna det – men i stort sett tror jag han har rätt. Detta är, som så mycket annat, ett mentalitets- och förståelseproblem. Vi kan inte förstå ryssen; hen kan inte förstå oss; ingendera begriper ens att där finns något man borde lära sig förstå; och särskilt det där sistnämnda ökar våldsamt risken för katastrof.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svep-ukrainakrisen_3386708.svd?sidan=15

Det är ganska många som de senaste åren börjat hävda, både på skämt och mer allvarligt, att kalla kriget 2.0 redan är här.
Men att hoppas att svenska politiker skall vakna i tid den här gången är sannolikt alldeles för optimistiskt.