http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/tankande-kan-urholka-religios-troLigger det något i det här?

Svara snabbt

Förmågan att uttrycka sig i och framförallt att tänka metaforiskt är ett uttryck för intelligens. Vissa religiösa, kanske inte just amerikanska kristna fundamentalister dock, uppfattar det andra uppfattar matematiskt genom metaforiskt tänkande istället. Att säga att en mongolisk shaman eller en buddhistmunk i Japan är "dummare" än en Oxfordstudent i fysik är bara ett uttryck för arrogans. Österländsk mysticism beskriver världen genom sagor, men har likväl byggt grunden för en 5000-årig civilisation.

Bildning används som vapen, ofta genom retoriska och psykologiska grepp snarare än genom ren, obesudlad logik. Den mer påläste tenderar att direkt sätta tvingande premisser för en diskussion där den mindre pålästes okunskap utnyttjas. Ungefär som när en stor krigare stampar med foten och skriker för att markera att den lilla är i underläge fysiskt. Samma beteende som djur uppvisar. De klassiska företrädarna för denna förvrängda syn på kunskap är studenter med höga betyg som alltid varit bra på matte. De ser självbelåtenhet som ett självändamål.

Den analytiska logiken är egentligen bara användbar i detaljerade resonemang. I alla andra är den intuitiva kanske t.o.m överlägsen. De mest intellektuellt framstående har lärt sig kombinera dessa tankesätt.

Kan tillägga att det finns undantag bland matematiskt begåvade personligheter. En del fascineras av och nästan t.o.m avvundas det intuitiva tänkandet när detta tar sig extrema uttryck. Finns matematiker som har en förkärlek för flum t.ex eller blir besatta av känslan i t.ex jazz snarare än jazzens matematiska struktur.

Intuitiv intelligens handlar om pragmatism inom viss felmarginal. Det är förödande om man ska bygga en kärnreaktor eller ett rymdskepp men en gudagåva när det handlar om att snabbt överleva en trängd situation t.ex.

Sen kan jag hålla med om att abrahamitisk fundamentalism i synnerhet snarare är schizofren verklighetsförnekelse. Dessa dogmatiska tankesätt fyller psykologiska försvarsmekanismer och politiska ändamål snarare än att vara ett sätt för den kreativa att förstå världen genom sina egna intellektuella förutsättningar. Motsatsen kan sägas vara shamanism, taoism, shinto och buddhism.

Att matematiska ateister genom ett svullet ego och en arrogant exceptionalism försöker trycka till religiösa är inget nytt. Dessa typer av artiklar och påhopp förekommer med jämna mellanrum och blir ironiskt nog gospel för de andefattiga.

Om det är som det står i artikeln att man kan fås att vackla i sin (underförstått religiösa) tro genom att tänka mera logiskt, är frågan om man kan fås att vackla i den materialistiska tro artikeln tycks skriven från genom att tänka mer intuitivt. Där tycks också finnas en på samma sätt lömsk underförstådd värdering av analytiskt tänkande som mera värt än intuitivt. Båda de föreställningarna är typiskt västerländska (fast numera väl exporterade).

Jag tror många av historiens vetenskapare, som fick sina idéer i intuitiva "blixtar", inte skulle hålla med om att det var sämre än att komma fram till samma saker analytiskt. Det är det nämligen tvivelaktigt att de ens skulle ha kunnat. Däremot kunde analytiskt tänkande säkert hjälpa dem med att utarbeta materialet för publicering och vidare forskning. Exakt samma sak i mångas konstnärliga skapande förresten. Så de båda tänkandena kan nog antas ha varsina icke utbytbara styrkor och svagheter.

Sedan har vi ju det där med hjärtats rymd och värme, som rentav är en flummig ickefråga i västerländsk diskurs, men som lik förbannat är rent livsavgörande viktig för några (få?) av oss och som jag faktiskt tror spelar stor roll också för klimatet i ett samhälle. Jag antar att fler än jag i den (lilla?) gruppen har iakttagit att den tycks ha ett positivt samband med vad man kan kalla "intuitiv läggning": att alltför ensidigt "analytiskt lagda" personer tenderar att också vara obekvämt kalla. Till och med om de har justa värderingar: att ha kommit fram till sådana på alltför ensidigt analytisk väg räcker inte för oss.

Jag tror på Gud , ödet, skyddsänglar, men jag är nog lite korkad

Vi analytiskt lagda har ju fördelen att kunna hänvisa till att de flesta praktiska problem som någonsin lösts har lösts med analytiskt tänkande. Sen finns det väl domäner där rationalitet vore nonsens som typ konst. Problemet uppstår när en domän är omstridd som typ politik. Jag vill nog hävda att historien tyder på att de trevligaste samhällena är de där det moderna projektet drivits längst och att det därför bör fortsättas fullt ut och den politiska domänen bör ses som strikt reserverad för instrumentellt analytiskt tänkande. Ökande effektivitet frigör tid och resurser att ägna åt det intuitiva, så det är inte så att det skulle trängas undan allmänt, bara på vissa områden. Detta ökande av effektiviteten har ju redan skett och ett skäl att förtroendet för vetenskapen sjunker kanske kan vara att färre behöver arbeta i industrin där nyttan med vetenskapen är uppenbar. Tekniken är så inkapslad att en analfabet kan använda den, pekskärmar och audiovisuell media tränger ju undan textformatet mer och mer.

Sen kan man ju spekulera i att hjärnforskningen kan göra att sånt som förefaller abstrakt och otillgängligt för analytiskt tänkande inte alltid kommer vara det, men det är ju oklart om det mänskliga tänkandet kan modellera, förklara eller förstå sig självt. I logiken finns hinder mot att en teori kan bevisa vissa egenskaper (konsistens) hos sig själv, även om det är egenskaper som teorin faktiskt visar sig ha när den studeras med hjälp av en mer omfattande teori. I datavetenskapen ska det finnas gott om generaliseringar och analoga påståenden till detta har jag hört, och då finns ju skäl att spekulera i om det gäller något liknande för tänkandet.

Nu är det inte så att man kan skilja "analytiskt" och "intuitivt" tänkande åt. Skulle inte vara så ens om man kunde påstå att det analytiska tränger tillbaka det intuitiva och att det skulle vara bra. Den synen torde vara rätt föråldrad vid det här laget.

Kekulés dröm om ormen som bet sig i svansen, som ska ha gett honom idén till hur bensenmolekylen ser ut, är ett klassiskt exempel på det, men de flesta "kreativa" människor, om så vetenskapare, konstnär eller dataingenjör, som har litet förmåga att kolla in i sig själva, har säkert egna exempel på hur de båda sidorna (om det nu är "två sidor" och så vidare) ömsesidigt betingar och kompletterar varandra.

Vad jag vet brukar också historiens exempel på strikt "rationellt" tänkta samhällen vara mardrömmar: diverse totalitära utopier från både artonhundratal och teknikoptimismens nittonhundrasextiotal likaväl som östblocket, Pol Pots Kampuchea och diverse social ingenjörskonst från åtriondena runt andra världskriget. (Mardrömmarna fascism, nazism och USA klarar sig här genom att aldrig ha gett sig ut för att vara strikt rationella, inte genom att vara bättre.)

Å andra sidan kan även "religiös vidskepelse" vara högst rationellt uppbyggd och vädja i hög grad till intellektet. Den katolska teologin torde väl vara ett utmärkt exempel på det: på sätt och vis kan man väl säga att de fria vetenskapernas utveckling har tvingat katolikerna att bli riktigt duktiga hjärnakrobater.