Tack det var snällt skrivet av dig
det värmer och visst skojade jag väl?
Vet inte riktigt både den hund jag har kvar och den jag fick lämna tillbaka till evigheten är ju något opålitliga sanningsvittnen då jag ser dem mest som något av gudarna skänkta till mig, vad jag nu gjort för att förtjäna det.
Det är med en öm tå det här som jag haltar fram på då jag nu skriver att jag står i en evig tacksamhetsskuld till min tidigare hund, en skuld som jag något hoppas betala av på, med det lilla jag förmår, till den jag har kvar.
Vet, det blev nått pekoralt över det jag helst hade velat skriva en mer finstämd text om, och nej tänker inte skylla på dyslexi mer än att dagsformen alltid är den bästa sett till den goda vänskap som en hund erbjuder med sitt jämförelsevis korta liv, hunden skiter rent ut sagt vilka diagnoser människan är satt att leva under, även det mer sämre och patologiska som i bland kallas normalt, tyvärr.
Tack CRA för det du genomskådar, det är människokärlek
det, som från en hund med kattögon...
db