Jag satt på en parkbänk tillsammans med en nördigt söt brunett och när vi skulle skiljas åt fick jag hennes nummer. Jag blev så jäkla förvånad och visste inte vad jag skulle säga: "va, shit, är det sant, alltså, oj!?" Samtidigt blev jag ju sjukt glad och kliade mig förläget i huvudet, men hon hade skrivit numret med jättesmå siffror på en lapp fylld med en massa andra nummer och jag var skiträdd att jag skulle tappa bort lappen. När jag kom hem letade jag efter lappen i plånboken och trodde att jag tappat bort den, men sedan hittade jag den och skulle just skriva in numret i mobilen när jag vaknade.

Tidigare drömde jag att jag åkte tunnelbana från Bromma. När vi närmade oss Upplands Väsby fick jag ett infall och tänkte att jag kunde gå av där och sedan gå till Uppsala, men när jag skulle gå av fanns det två utgångar placerade vinkelrätt mot varandra med den ena nedsänkt i golvet en dörrhöjd lägre än den andra och jag blev tvungen att slinka ner genom ett trångt utrymme strax innanför dörren. Dörren var öppen bara i några sekunder och jag fastnade med jackan och hängde kvar när tunnelbanetåget började röra på sig igen. Folk på perrongen såg vad som hände, men ingen brydde sig. Det här var ju inte så bra tänkte jag och funderade på vad som skulle hända nu.

Jag hade en ganska disturbing dröm natten till idag. Natten till igår. Whattevah.
Om mitt könsorgan.
En läkare av något slag inspekterade den och konstaterade att den var väldigt annorlunda. Inte felaktig men inte helt vanligt förekommande. Hon (jag tror det var en hon) lyfte upp den (könsorganet) ur dess ställe så jag riktigt skulle kunna se - och det såg verkligen besynnerligt ut. Det går inte riktigt att beskriva utseendet men jag hade haft en diskussion med barnen föregående kväll om hajar och deras vertikala lufthål, alltså gälar fast utan gällock. Och sådana tre vertikala lufthål, fanns på mitt könsorgan. Att det gick att lyfta upp och inspektera var också märkligt men ändå helt normalt i drömmen. Det satt liksom inte fast utom i långa trådar.

Det var rätt obehagligt det hela.

Men eeeuuuuuwh va ecklit!
Hoppas på bättre drömmar i natt. Nu.
God natt.

Ja, det var en intressant dröm. Ditt undermedvetna försöker kanske visa att du som kvinna behöver mer andrum!?

Själv har jag inte haft några särskilt konstiga drömmar på sistone.

Jag låg i sängen och hörde någon hålla tal utanför mitt fönster. När jag öppnade ögonen befann jag mig i ett kalt rum utan vare sig möbler (förutom min säng) eller gardiner/persienner. Genom fönstret såg jag talhållarens jättestora, uppblåsta huvud titta rakt in i mitt rum. Jag blev sur och tänkte "men vafan, nu får det räcka" och flyttade mig utom synhåll. Talhållaren stod på ett hustak på andra sidan gatan och var uppemot en 3 meter lång.

Wesley Snipes smög sig in i mina föräldrars kök och ropade till sina kumpaner att "det finns massor av ICA-kuponger här; är det någon som vill ha?". En tjej i hans sällskap menade sig vara min bror, vilket jag bemötte med orden "I så fall är jag August Jonsson från... Fäffle [sic!]." "Ja, Fäffle är en underlig plats."

Jag var på någon sorts kompisdejt med en Doctor Who. Han verkade lite nere, så jag försökte komma med ärliga komplimanger, varpå han frågade vem jag var och jag svarade att jag var en "komedienn med mig själv som insats". Han tyckte att jag var komplicerad: "*****, du är så full av dolda betydelser.".

Jag var med i ett lekdejtprogram på TV som en av tio killar som skulle paras ihop med lika många tjejer och sedan skulle paren tävla mot varandra som lag. Jag blev ständigt bortvald och den sista tjejen valde att hellre lämna programmet. En joker togs in för att rädda situationen och jag kände att nu är jag verkligen här på nåder, fast samtidigt kände jag revanschlusta - särskilt när jokern visade sig vara bättre än alla de andra tillsammans och vi klickade direkt: "Där fick dem så att de teg!"

En dröm i tre akter:
Jag svävade uppe i taket intill ett vindsloft och pratade med en blond kvinna som inte riktigt var där. Hon hatade mig tydligen och skulle aldrig sluta förfölja mig. Jag förstod inte varför, men hon envisades. Hennes murrigt brungulnade skelett kom in genom ytterdörren och började hoppa upp mot mig i ett fåfängt försök att greppa tag i mina ben. Jag motade irriterat bort hennes skalle med fötterna.

I nästa scen stod jag ute i en skog mitt i natten och högg huvudet av ett flertal zombies med hjälp av en skarpslipad spade. En japansk kvinna bredvid mig hjälpte till. Zombierna låg huller om buller i en rektangulär grop och stönade som zombier så ofta gör. De fortsatte oleva, även efter att jag hackat av deras huvuden, och man var tvungen att placera vart och ett av huvudena i en egen sopsäck för att zombierna skulle inse faktum.

I tredje och sista scenen ser jag den manliga huvudpersonen i Oldeuboi [japanska originalet] långsamt gå längs en låg mur [som i en tavla av Giorgio de Chirico], och hör mig själv återberätta vad som hänt sedan senast: Min japanska följeslagerska har berättat allt för polisen och mitt berättarjag har insett det bästa i att göra det samma. Poliserna lyssnade tålmodigt och med stor inlevelse på min långa historia. De verkar gripna av mitt öde, men jag vet ännu inte hur det slutar. Ridå till musik av oklart ursprung.

Det var dråplig läsning.

Apropå det, så tror jag att mannen med det uppblåsta huvudet var en viss Herr Åkesson, men han var också väldigt lik Frank.

Jag var bjuden på teparty hos drottning Elizabeth II (av England) tillsammans med flickvännen, som hade gått i förväg. När jag skulle gå in i tesalen fick jag först bläddra mig igenom flera lager av tjocka gardiner innan jag ens hittade dörren, vilken var en bastant sak i trä. Väl inne förtrollades jag av att allt var så underbart bedårande vackert och kunde bara begapa allt med stora ögon; det var som att komma in i höstgula kronors valv, glänsande som av guld efter ett stilla regn, luften var hög och klar och solen sken in genom höga fönster som sträckte sig från golv till tak. I mitten av salen satt alla gäster kring ett avlångt bord och närmast fönstret satt flickvännen som var så skinande vacker att jag blev kär på nytt med samma styrka som första gången. Ingen som såg mig kunde låta bli att le åt min oåterhållna glädje.