Jag tror att det är en påminnelse om att fortsätta ta små steg och ha tålamod istället för att rusa sta - eller så försöker mitt undermedvetna få mig att just rusa sta (innan tålamodet tryter), eftersom det är först då det verkligen kan ske en förändring.

Små steg och tålamod låter klokt, om det är det som är hållbart. Men om man skall ta väldigt små steg och resan är lång tänker jag att det kan vara klokt att verkligen välja riktningen väl, så att det inte är en alldeles ohemult lång omväg... Eller nåt.

Jag vaknade ganska tidigt imorse, men gick och lade mig igen för att tänka och somnade sedan om och drömde en helt vanlig dröm som gick ut på att jag var på klubb, gick omkring i nattmörkret iförd mörka solglasögon (och trevade mig fram med händerna utsträckta framför mig), kände mig ovälkommen etc...

Jag har drömt en massa på sistone och bland annat åkte jag per tåg förbi ett gigantiskt fyrtorn som rasade ner i havet och orsakade översvämning och en annan gång var jag född i Norrköping och träffade en kvinna som bor i Norrköping och vi gick förbi en container som stod uppställd på fyra ben. Norrköpingskan vek kritiskt till ett av benen samtidigt som hon muttrade något om inkompetens varpå jag anmärkte att "tror du verkligen på det där; det ser inte så bra ut" och strax efter flög en stor "ballast"-vikt, som var fäst på sidan av containern, iväg och hotade att krossa kvinnan från Norrköping, som anmärkte på det hela med ett för situationen allmänt klassiskt "Oj!" och sedan skickligt fångade upp den tunga vikten helt utan synbar ansträngning. Lite senare handlade det om robotar som löpte amok [ungefär som hubotarna när de fick sina själar] och jag hade blivit eftersänd av deras ägare för att lösa situationen.

Kvinnan från Norrköping figurerade även i en annan dröm.

Känner du möjligen en norrköpingska som tenderar att huvudlöst ta vatten över huvudet i en övertro dels på sin egen förmåga och dels på vad som överhuvudtaget är möjligt men som av någon underlig anledning mot alla odds brukar klara skivan ändå?

Det kan vara så. Samma norrköpingska kan också vara en som ibland tror sig veta bäst oberoende av konsekvenserna/verkligheten.

Hnnn? När skulle det vara?

Jag drömde att jag fött ett litet flickebarn som förklarats dödfött men lyckades få liv i henne med närhet och bröstmjölk (har nyligen läst om ett sådant autentiskt fall). Vid ett halvårs ålder använde hon uttryck som katharsis och kunde förvandla sig så att hon såg ut som en blyertspenna.

Det kanske, delvis, handlar om att kunna skriva av sig svåra saker!?